Totalvirrigt, Persson

Riskfylld taktik när ett ja inte längre är ett ja

NYHETER

Förvirringen är nu i det närmaste total.

Enligt statsminister Göran Persson är ett ja i folkomröstningen inte längre ett bergfast ja.

Men nej är inte heller nej.

Foto: KRISTER HANSSON
VILL VÄNTA OCH SE Frågan är om inte Göran Persson blivit så övertaktisk att det slår tillbaka, skriver Lena Mellin efter statsministerns utspel i går.

Den väljare som vill ha besked om vad som är bäst för Sverige har det inte lätt. Socialdemokraterna är splittrade i en ja- och en nej-falang. Det är också de andra partierna, ekonomerna, nya och gamla riksbankschefer, näringslivet och i stort sett alla andra grupperingar.

Men Göran Persson, den viktigaste personen på ja-sidan, hjälper sannerligen inte till att sortera begreppen. Tvärtom.

Hotar med nytt beslut

Redan vid jul meddelade Göran Persson att nej inte är nej för all framtid. På sikt kan Sverige inte leva utan fullt medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen.

- Vi kan säkert hanka oss fram, men det kommer inte att kännas naturligt. Jag är ganska säker på att det blir ett nytt beslut.

Skulle svenska folket rösta fel, det vill säga nej, den 14 september blir det alltså en ny folkomröstning. Tidpunkten är dock oklar.

I går virrade Göran Persson till det ytterligare genom att säga att ett ja inte heller är ett ja. I alla fall inte i den tappning som det hittills framställts.

Ja-sidan har haft siktet inställt på att byta valuta den 1 januari 2006. Men Göran Persson vill nu göra folkomröstningen till ett avgörande enbart i själva principfrågan. Tidpunkten för valutabytet ska avgöras senare.

- Men innan dess så ska vi förhandla och innan dess ska det här utvecklas på det sätt som vi tror och hoppas.

Lappkastet beror på nej-sidans kraftiga övertag i opinionen. Deras mest slagkraftiga argument är att om man röstar nej så behåller svenska folket friheten att ändra sig. Det har ju till och med statsministern sagt. Ett ja är däremot ja för all framtid.

Kan slå tillbaka

Med sitt nya ja vill Göran Persson slå hål på nej-sidans vänta och se-argument. Han vill minsann också invänta rätt ögonblick. Enda skillnaden mellan honom, Leif Pagrotsky och Maria Wetterstrand är att han vill ha ett principiellt ja-beslut i ryggen.

Göran Persson, och personerna kring honom, är utpräglade taktiker. Men frågan är om det inte nu har gått för långt. Att de blivit så övertaktiska att det slår tillbaka.

Göran Persson erkänner att det finns fog för nej-sidans farhågor om euron som ett riskfyllt projekt .

Marken gungar under stabilitetspakten, den ekonomiska regelsamling som alla EU-länder ska följa. Men stormakterna Tyskland och Frankrike, liksom Portugal och Italien, bryter mot reglerna genom för stora underskott i de statliga budgetarna.

- En stabilitetspakt som fungerar ska självklart vara på plats.

Fokuserar på riskerna

Men Persson sätter dessutom fokus på en risk som hittills knappast alls diskuterats. Nämligen en felaktig knytkurs för kronan till euron. Det kan leda till högre arbetslöshet och väsentligt högre priser.

- Vi skulle ju vara fullständigt tappade bakom en vagn om vi nu sa att oavsett vilken knytkurs vi får kliver vi rakt in. Vi kan ju få ett skambud.

Kort sagt, förvirringen är total. Nej är inte nej. Men ja är inte heller ja.

Det enda som står fullständigt klart är att euron innebär risker. Var det här verkligen så lyckat, Persson?

Lena Mellin