Domeij och Orback möttes i "EMU-rättegång"

Hård debatt i 90 minuter

NYHETER

Vittnena talade sig varma men hann inte alltid svara när SVT tog nytt grepp på EMU-debatten.

Det var på måndagskvällen som Åsa Domeij (mp) skulle knäcka Anna Lindh (s).

Tittarna bestämmer vem som vann - och du kan rösta redan nu på aftonbladet.se.

Foto: VERONICA KARLSSON
advokaterna Lars Adaktusson leder "rättegången" om euron i SVT i kväll. Till vänster: ekonomen Nils Lundgren och miljöpartisten Åsa Domeij från nejsidan. Till höger: Ja-sidans representanter journalisterna Jens Orback och Pernilla Ström.

Nej-sidan lottades att börja och sakföraren Åsa Domeij startade med att tala mot euron.

- Vi kommer att visa att euron försvårar samarbetet i stället för att stärka det, sa Domeij bland annat.

Pernilla Ström inledde som sakförare för Ja-sidan.

- Ett nej innebär att vi kommer att ställas utanför samarbetet under en mycket lång tid, sa Pernilla Ström.

- Våra vittnen har olika bakgrunder. Men de har en sak gemensamt - de vet att tillsammans blir vi starkare, inte ensamma.

Före detta riksbankschefen Lars Wohlin var Nej-sidans första vittne.

Ja-sidans sakförare Orback attackerade Wohlin med påståendet att han vill bryta ner den svenska modellen, ett angrepp som Wohlin obesvärat gled ur.

Vittne nummer två blev utrikesminister Anna Lindh, som vittnar för Ja-sidan.

Hon vittnade om hur Sveriges röst haft betydelse.

- Ett betydligt större inflytande än jag trodde för tio år sedan. Sverige är ett engagerat land som verkligen vill delta i europasamarbetet och då lyssnar de andra, sa Lindh.

- Om vi verkligen säger nej till något som är så grundläggande och viktigt för de andra länderna, särskilt när vi håller på att bli 25 runt bordet, då ställer vi oss med ett ben utanför.

- Det går inte att vänta och se. Säger vi ja nu kommer vi med tidigast år 2006. Säger vi nej står vi utanför i minst tio år, under samma tid som våra grannar runt Östersjön går med.

Lind försvarade sig i korsförhöret mot sakförare Nils Lundgren, som angrep med risken för arbetslöshet som vapen.

Enligt utrikesministern har arbetslösheten egentligen inte alls stigit i euroländerna.

- Det finns visst länder som har problem, men det beror inte på euron. Det beror främst på det tidigare Östtyskland, sa Lindh bland annat.

Drude Dalerup, som vittnar för Nej-sidan, fick förhören att hetta till.

Jens Orback angrep Dalerup med tuffa frågor om de inslag av främlingsfientlighet som förekom i Dalerups nej-kampanj i Danmark.

Hon tvingades försvara affischen ”Välkommen 40 miljoner polacker till EU - nej tack.” och”Danska pensioner kommer att urgröpas”.

När Ja-sidans Pernilla Ström dessutom påpekade att Dalerup är sambo med Per Gahrton härskande stämningen till.

- Och vem är du sambo med då, svarade Dalerup blixtsnabbt.

Folkpartiledaren Lars Leijonborg vittnade sedan för Ja-sidan.

Han lockade också fram de första skratten från publiken efter ett hett argumenterande som fick Nej-sidans sakförare Nils Lundgren att protestera och nästan retirera.

Sedan kallade Nej-sidan småföretagaren Gunnar Karlsson. Han oroade sig bland annat för vad som händer med arbetsgivaravgifter vid ett ja.

Nalin Pekgul kallades av Ja-sidan. Hon röstade nej till EU 1994.

- Sedan vi varit med i EU har vi fått förlängd föräldraledighet, höjt barnbidraget, höjt föräldraförsäkringen, sa Pekgul.

- Det bildades 4 nya miljoner jobb i EU-området år 1999-2001. Av dem gick 70 procent till kvinnor så EU blev ingen kvinnofälla.

- Jag hade fel och därför kommer jag att rösta ja till euron, sa Pekgul.

Åsa Domeij försökte få ut Pekgul på hal is genom att konkretisera frågor kring risken för höjd arbetslöshet, vilket fick Pekgul att ta till argument om ordning i finanserna och den redan etablerade stabilitetspakten.

Nej-sidans nästa vittne var Amerika Vera Zavala.

- Jag var en av dem som gick på gatorna och protesterade mot anfallskriget mot irak. Jag kan inte se att EU kan bli en motvikt till USA, sa hon.

- Jag vill ha en stormakt mindre, inte en till, sa Zavala.

Hon angreps hårt av Jens Orback, som i första hand försökte misskreditera henne genom att ifrågasatte hennes syn på demokrati.

- Jag förstår inte vad era frågor har med EMU att göra, sa Zavala gång på gång som svar.

Hon avlöstes av Ja-sidans vittne Kjell-Olof Feldt, före detta finansminister.

Han talade om vikten att stänga "bakdörren".

- Vi har använt valutapolitiken i Sverige som en bakdörr. Det är en väldigt stor frestelse i politiken att tillgripa den där bakdörren, reservutgången.

- Jag tycker euron är en tillgång för oss i och med att vi måste stänga den där bakdörren, sa Feldt.

Nej-sidans sakförare ville ställa Feldt mot väggen som ansvarig för finanspolitiken under den tiden kronan bands, men hann aldrig få svar eftersom tiden tog slut.

Vice riksbanschefen Villy Bergström blev Nej-sidans sista vittne.

- För mig har socialdemokraterna varit en rörelse som syftat till att göra folk delaktiga i det ekonomiska och politiska livet, sa Bergström.

- Jag ser nu hur på punkt efter punkt att man flyttar ut. Man flyttar ut beslut om räntepolitik till Frankfurt.

Villy Bergström pekade också på flera tillfällen då den svenska valutan dämpat både överhettning och valutakriser.

Kd-ledaren Alf Svensson från Ja-sidan blev sista vittnet.

- Varken du eller jag kan garantera framtiden, men vi kan se hur det gått i länder som infört euron, sa Svensson och pekade på Finland där de flesta är nöjda.

Nej-sidans Nils Lundgren inledde sin slutplädering med att påpeka att ja-sidans vittnen var politiker på toppnivå.

Nej-sidans vittnen representerar olika grupper i det här samhället som alla är överens om att vi ska göra upp om frågor i det svenska samhället och inte flytta makten.

Värre för företag med svag kapitalbas.

Nej betyder inte alls att vi ställer oss utanför samarbetet det europeiska samarbetet, sa Lundgren.

- Nej kan ändras medan ett ja är oåterkallerligt.

Ja-sidans slutplädering sköttes av Jens Orback, som började med att referera till sin mamma, innan han drog paralleller till dragkampen om pengar och resurser i det svenska samhället.

- Vi tjafsar ibland om hur det ska fördelas. Men minst lika viktigt är att få ihop till det som ska fördelas. Vi har gjort det i öppenhet och i handel. Låt oss inte bryta det den 14 september, sa Orback.

JA-sidans vittnen

NEJ-sidans vittnen

Caroline Olsson