Galningarnas mordsommar

Jan Guillou: Det finns en politisk förklaring till den pågående massakern: det kostar att hålla dårarna inlåsta

NYHETER
Foto: per-olof sännås
Mannen som vansinneskörde på Västerlånggatan i Gamla Stan i Stockholm den 31 maj i år upplevde att han var fjärrstyrd av högre makter.

Mer i Sverige än i våra nordiska grannländer är döden på fri fot. Eller åtminstone på permission. Det är lotteri vem av oss som träffar på honom, en pensionär i Nyköping, turister i Gamla stan eller en utrikesminister på NK. Alla har samma chans att dra nitlotten.

En het sommar aktiverar galningarna. Det är inte psykiatrisk vetenskap utan bara handfast polisiär erfarenhet. Och denna sommar utsattes Stockholm med omnejd för ett galningarnas seriemord.

I maj överfölls ett pensionärs-par i Nyköping av en man med kniv som menade sig vara förföljd av Säpo.

Också i maj körde en man i hög fart in bland turisterna på en gågata i Gamla stan, dödade två och skadade nitton. Han menade att en högre makt hade tagit kommando över bilen.

Ungefär samtidigt väntade en annan man vid Åkeshovs tunnelbanestation med en järnstång. Han överföll och dödade en människa och skadade ett flertal. Han sade sig vara jagad av trollen.

Anna Lindh det fjärde offret

I denna massaker blev Anna Lindh dödsoffer nummer fyra. Nummer fem blev en femårig flicka på dagis i Arvika som skars till döds av en mentalpatient på permission. Gärningsmannens förklaring saknas än så länge. Sannolikt var han förföljd av onda andar av något slag, såvida han inte som den så kallade Samurajmannen (som nästan dödade två pensionärer) ansåg sig var en hemlig agent i kamp för rikets säkerhet.

Den rent medicinska förklaringen till varje enskild galnings dåd kan ingen prestera, kanske inte ens den psykiatriska sakkunskapen. Men det finns en politisk förklaring till den pågående massakern, också.

Det är nämligen ideologi som gör att vi för närvarande har omkring 1 500 sinnessjuka människor drivande vind för våg i Stockholm. Den politiska förklaringen till detta övergrepp, som riktar sig både mot de vårdbehövande och deras offer, ser ut ungefär så här:

Tvång är fult och skadar människor. Man mår inte bra om man är inlåst bakom pansarglas och ståldörrar, det är inhumant. De sinnessjuka bör således vårdas i frihet (vind för våg). Så lyder den vänsterpolitiska motiveringen till den pågående massakern.

Den högerpolitiska motiveringen är lättare att begripa. Det kostar mycket pengar att hålla de farliga dårarna inlåsta. Sedan mitten av 60-talet har vi därför genomfört vissa besparingar: 30 000 färre vårdplatser för sinnessjuka!

Frågan om sinnessjukdom är dessutom i sig en politisk fråga. Vid mitten av 60-talet och de följande vänsteråren ansågs så mycket som 75 procent av landets mördare vara sinnessjuka och dömdes till kortare eller längre vård. Numera anses knappt 25 procent av mördarna i behov av vård.

Det är inte mördarna som har tillfrisknat dramatiskt. Det är den politiska synen på mord som har förändrats.

Leder till dödsoffer

Frågan om tvång eller frivillighet i vården av sinnessjuka är i högsta grad en politisk fråga. Sveriges linje för närvarande är snällt tänkt, åtminstone mot de sinnessjuka, att de skall vårda sig själva i frihet. Men det är också en ondskefullt naiv tanke, eftersom den leder till dödsoffer bland höga som låga medborgare.

Om en av dessa Stockholms 1 500 självvårdande mentalpatienter på fri fot dödade Anna Lindh, vilket ju är det mest troliga, så blev hon offer för en sorts trafikolycka, liksom alla de andra brottsoffren i samma mordserie. Det var alltså inte den stora metafysiska eller gudomliga eller djävulska ondskan som slog till på NK. Det var en olyckshändelse med politiska förklaringar.

Men vi kan inte se Anna Lindh särskilt tydligt i den serien. Vi förblindas av allas vår beund-ran över hennes storhet, vi förstummas över de dånande krafterna i nationens sorgesång.

Och då kommer alla de mycket stora orden, de vackra orden, de djupt gripande orden och de möjligen ibland hycklande och säkert ibland löjliga orden av maktlöshet och rörelse.

Sverige har inte förändrats

Och så frågar vi än en gång om Sverige "förlorat sin oskuld", liksom förra gången. Och påstår liksom förra gången att nationen "aldrig mer" bliver densamma och alla de andra löjliga överdrifterna.

Men Sverige förändras inte av en aldrig så tragisk olycka. Vår demokrati förändras inte av en aldrig så tragisk olycka. Vår demokrati förändras inte, vår kultur förändras inte.

Två saker förändras. Ty när chefen för Säpo Kurt Malmström förklarade att man inte skulle ha försett Anna Lindh med livvakter även om man känt till att hon skulle gå till NK - så vet vi en sak säkert.

I fortsättningen kommer svenska utrikesministrar att ha livvakter med sig om de går till NK. Men det är en mycket liten förändring i vår nations liv.

Och så kommer den följande debatten att leda till att vi så småningom låser in något fler dårar som är livsfarliga för andra och sig själva. Också det är en mycket liten förändring.

Alla andra förslag till förändringar är bara upphetsat högtidstalande. Förvisso förståeligt sådant, men ändå bara det.

Här är vansinnesdåden under det senaste året

Grova våldsbrott som begåtts av psykiskt sjuka det senaste året:

ARTIKELN HANDLAR OM