Folkets seger över makten

Lena Mellin: För Göran Persson är valresultatet en smäll på käften

NYHETER

Det blev folkets seger över makten. Väljarna trotsade eliten och gjorde tvärtom.

Jordskredssegern för nej-sidan visar på ett totalt misstroende mellan styrande och styrda.

Foto: MATS STRAND
segerjubel i natt Folkomröstningen blev landsbygdens seger över storstäderna, Norrlands seger över Skåne och Stockholm. Men även på Blue Moon Bar i centrala Stockholm, där vänsterpartister och miljöpartister hade valvaka, jublade man över nej-sidans seger i folkomröstningen.

Alla trodde att marginalerna skulle bli små. Det var helt fel. Nej-sidan vann med bred marginal, 821 575 röster.

Resultatet är en misstroendeförklaring mot hela det etablerade Sverige. De fyra största partierna, statsministern, åtta av tio riksdagsledamöter och praktiskt taget hela näringslivet har jobbat för ett ja. Men det blev ett rungande nej.

Precis som i den förra folkomröstningen står stad mot land. Framtidsregionerna mot områden där näringslivet och den offentliga sektorn sakta demonteras.

De tre kommuner där flest röstade nej ligger alla i Norrlands inland, en region utan drag under galoscherna: Strömsund, Ragunda och Vilhelmina.

De tre kommuner där andelen ja-röstare var störst ligger däremot i tillväxtområdena Stockholm och Skåne: Danderyd, Lidingö och Vellinge. Där är medelinkomsterna och utbildningsnivån höga och framtidsutsikterna ljusa.

Centerledaren Maud Olofsson talar ofta om den sociala och regionala klyftan i Sverige. Hon kan inte få ett mer åskådligt exempel än folkomröstningen om euron.

Här stod de som upplever att de är med, påverkar och bestämmer. Mot dem som känner sig underutnyttjade och negligerade.

- Det finns ett element av klassröstande som vi måste ta på yttersta allvar, sa statsminister Göran Persson.

Problemet är bara att det var allvar redan 1994, i omröstningen om EU-medlemskapet. Den enda skillnaden är att klyftan blivit ännu djupare. Ännu fler känner att de inte riktigt räknas.

För Göran Persson är valresultatet en smäll på käften. Han hade inte hela sin regering med sig. Han hade bara hälften av sitt parti bakom sig. Och han fick bara stöd av 42 procent av väljarna.

Statsministern har alltså en ganska diger "att göra-lista" att börja bocka av.

Ny regering

Valresultatet, och mordet på utrikesminister Anna Lindh, tvingar fram en regeringsombildning. I fokus står näringsminister Leif Pagrotsky.

Han kommer att bli, om han inte redan är det, näringslivets syndabock. Pagrotsky valde en annan väg än de svenska företagen - och vann. Förtroendet bland dem som näringsministern ska företräda är därmed undergrävt. Han kan inte sitta kvar som näringsminister, han måste få en annan portfölj.

Tuppkammen hos v och mp

Redan i går kväll talade vikarierande vänsterledaren Ulla Hoffmann om nästa steg. Hon, och andra företrädare för nej-sidan, anser att valresultatet måste leda till att Sverige struntar i EMU:s stabilitetspakt, en regelsamling som föreskriver sunda statsfinanser.

Den nya självkänslan hos regeringens samarbetspartier kan bli en hård nöt för Göran Persson. Med vilka argument kan han strunta i EU-kraven från mp och v?

Relationerna med EU

När Danmark röstade nej till Maastrichtfördraget 1992 ledde det till att landet fick formella undantag på fyra områden, ett av dem var EMU.

Sverige har inget undantag. Måste vi skaffa oss det nu? Göran Persson säger nej men det är inte säkert att hans kolleger i EU:s andra huvudstäder gör samma bedömning.

Folkets misstroende

Efter snart nio år som EU-medlem är svenska folkets misstro mot det europeiska samarbetet grundmurat. Det har blivit symbolen för en samhällsutveckling som människor känner sig främmande för.

Att vända utanförskap till delaktighet är ingen lätt uppgift. Det kommer att kräva insatser från betydligt fler än från Göran Persson. Och det kommer att ta tid.

Folkets seger över makten blottade en avgrund i det svenska samhället.

Lena Mellin