"Jag ville bort från honom"

Hon var misstänkte mördarens flickvän

NYHETER

Hon bytte till hemlig bostad.

Hon skaffade nytt telefonnummer.

- Jag ville komma bort från honom. Jag ville få rätsida på mitt liv, säger Hanna, den misstänkte mördarens före detta flickvän, till Aftonbladet.

Foto: PETER KJELLERÅS
"DET SER UT SOM HAN" Hanna var flickvän till den 35-årige mannen som nu misstänks för mordet på Anna Lindh. Hon tittar länge på NK-bilderna i Aftonbladet, försöker hitta likheter mellan dem och sin gamle pojkvän som nu sitter inlåst i Kronobergshäktet på Kungsholmen i Stockholm. "Hakan... och håret... kroppshållningen... allt stämmer. Nog ser det ut som han", säger Hanna, som egentligen heter något annat.

Först tror hon att det är ett dåligt försök till skämt.

- Skulle jag känna NK-mannen? säger hon och gapskrattar.

Sedan, när hon får höra namnet, blir hon tyst. Gravallvarlig.

- Nej, det kan inte vara sant, säger hon.

Hon har sett bilderna från NK:s övervakningskameror.

Men tanken på att bilderna skulle föreställa hennes gamle pojkvän har aldrig fallit henne in.

Han gillade inte politik

Hon är liten och späd. Mörk och vacker. Hennes lille son springer omkring i lägenheten.

Hon tittar länge på bilderna i Aftonbladet.

- Jag har inget att jämföra med. De enda bilder jag har av honom är de som finns inne i mitt huvud, säger hon.

Men så sjunker bilderna från NK:s övervakningskamera in. Sakta. Mer och mer.

- Kepsen skymmer, säger hon.

- Fast hakan... och håret... kroppshållningen... allt stämmer. Nog ser det ut som han.

Men Hanna kan ändå inte fatta att det skulle vara hennes gamle pojkvän som polisen jagat den senaste veckan.

Eller vad han skulle ha haft för anledning att överfalla och mörda utrikesministern.

- Han tyckte inte om politik. Och han avskydde politiker. Men jag hörde honom aldrig säga något illa om Anna Lindh eller någon annan.

- Den enda så kallade politik han brydde sig om var väl vad han råkade få för infall just då.

Den misstänkte mördarens infall gjorde att han var i ständig kontakt med polisen.

- Det var bråk varje dag. Han hade alltid en massa kompisar omkring sig och ibland sa han "Nu ska vi gå ut och slåss och banka nån i skallen".

Hanna berättar att han kunde bli oerhört våldsam. Särskilt när han söp, tog amfetamin, snortade kokain eller rökte hasch. Vilket han gjorde nästan varje dag.

- Men mig slog han aldrig.

De träffades när Hanna jobbade i en affär norr om Stockholm.

"Det var världens goaste kille"

Den misstänkte mördaren kände innehavaren och brukade hänga där mest varje dag.

- Han var trevlig och jag tyckte att det var världens goaste kille.

Våren 2001 började de att umgås. Han kallade sig för Bill. Men det hette han inte. Det dröjde tre månader innan Hanna fick veta vad han hette.

När hans kompisar kallade honom vid hans riktiga namn sa han att de skojade.

Han berättade inte särskilt mycket om sin familj.

- Jag fick aldrig riktigt reda på var han kom ifrån. Nån gång sa han att pappan bodde i Skottland. Ibland sa han att hans pappa var död.

- Ena gången sa han att hans mamma var död. Nästa gång sa han att hon bodde uppe i Norrland. Han påstod att han var enda barnet.

Han påstod väldigt mycket.

Hanna träffade hans mor en gång.

- Det verkade vara en fin människa. Men vi träffades bara helt kort när han skulle få pengar av henne.

Barnet slog ut framtänderna

Den misstänkte mördaren träffade Hannas familj vid ett par tillfällen.

- De gillade honom inte.

Förhållandet var inte problemfritt.

- Han tyckte att min son var i vägen. Jag tror inte att han slog honom. Men en gång när jag kom upp från tvättstugan hade han och en kompis snurrat runt med pojken i lära gå-stolen så att han flugit ur den och slagit ut framtänderna.

Det sägs att han hade nazistiska och rasistiska sympatier?

- Det var inget jag märkte. Jag är ju mörk och de flesta vi umgicks med var mörka. Men han hade ju andra vänner också. Överklassyngel från Östermalm. I de sammanhangen kanske han gav sig på mörkhyade, vad vet jag?

För ett par år sedan åkte Hanna fast. Polisen hittade stöldgods i hennes lägenhet. Saker som hon säger kom från pojk-vännens stöldräder.

Dömdes till skyddstillsyn

- Jag satt häktad i tre dagar. Jag tänkte på min son. Och på att jag måste få ett slut på det här livet. Sen började jag prata med polisen.

Efter en månad släpptes hon och dömdes till skyddstillsyn.

Den misstänkte mördaren ringde hem till Hannas mor och hotade med att han skulle "ta hand om" Hanna när han kom ut.

- Men inget hände.

Däremot fick hon ständiga telefonsamtal från polisen när den före detta pojkvännen gjort något nytt brott.

- Jag fanns tydligen kvar som misstänkt i papperen.

Hanna fick hjälp med en ny bostad.

- Jag bad till Gud att han inte skulle få reda på var jag bodde.

De möttes senast i våras

Hon skaffade sig ett jobb och pluggar nu vidare.

Senast hon såg den misstänkte mördaren var i våras.

Och så i går, när hon kände igen honom på Aftonbladets bilder från NK.

- Jag kan fortfarande inte tro att han gjort det. Men alldeles oavsett om han är skyldig eller inte så måste han ge sig till känna för att få ett slut på det här.

En knapp timme senare greps han utanför Råsunda.

Fotnot: Hanna och Bill är fingerade namn.

Svante Lidén