Ett kärleksfullt och ljust farväl

Tommy Körberg sjöng på Anna Lindhs begravning

1 av 3 | Foto: JENNY PALMQVIST/SÖDERMANLANDS NYHETER/SCANPIX
framfördes av Tommy Körberg under gårdagens begravning av Anna Lindh i Ersta kyrka på Södermalm i Stockholm. Begravningsakten gick i kärlekens och musikens tecken. Bland de ca 125 gästerna fanns statsminister Göran Persson och hans Anitra Steen, demokratiminister Mona Sahlin, EU-kommissionären Margot Wallström och socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernkvist.
NYHETER

Med kärleken som tema.

Så tog Anna Lindhs allra närmaste, familj och släkt och vänner ett sista farväl.

Inne i Ersta kyrka i Stockholm hördes en av Anna Lindhs favoritstämmor.

"Du är det finaste jag vet", sjöng Tommy Körberg.

Under en strålande klarblå himmel över Ersta kyrka på Södermalm samlades cirka 125 specialinbjudna gäster till ett privat avsked i kärlekens och ljusets tecken.

Och musikens och sångens.

Anna Lindh älskade musik lika mycket som litteratur. I den drygt timslånga begravningsakten rymdes tretton musikstycken.

Under den offentliga manifestationen på Sergels torg och vid minnesstunden i Stadshuset sjöng Eva Dahlgren till hennes minne.

I går, bland Anna Lindhs nära och kära, var det Tommy Körbergs tur.

Han hade avbrutit en privat resa i Spanien för att flyga hem så snart han fick vetskap om familjen Holmberg-Lindhs önskemål.

Nu ljöd Björn Afzelius "Sång till friheten", den som vi också känner som "Du är det finaste jag vet", i Ersta kyrka:

""Friheten är ditt vackra namn

Vänskapen är din stolta moder

Rättvisan är din broder, freden är din syster,

kampen är din fader, framtiden ditt ansvar"

Än en gång blev de församlade i Ersta kyrka påminda om den stora förlust de drabbats av, den förlust vi alla drabbats av.

Anna Lindh skulle inte få ta ansvar för framtiden. Den framtid som i så mycket såg ut att vara hennes. Inte längre få ta ansvar så som hon alltid tagit ansvar. I smått, som i det vardagliga. I stort, som inom politiken. Hemma i Nyköping, i Stockholm, i Sverige, i världen.

"Mycket nerv i rummet"

Thorbjörn Larsson, direktor för Ersta diakonisällskap och nära vän till familjen sedan mitten av 1990-talet, ledde begravningen.

Han och gästerna hörde Stina Ekblad läsa en bibeltext , "Vägen framför andra: kärleken" och två dikter av poeten Solveig von Schoultz.

- Det var oerhört mycket nerv i rummet. Precis som när Tommy Körberg sjöng och så storartat som han sjöng, säger Thorbjörn Larsson.

Anna Lindhs familj, och Thorbjörn Larsson, ville ha en ljus ceremoni runt den vita kistan.

- Det blev som vi hade tänkt tillsammans. Det är mycket Bo och barnen och funderingarna omkring vad Anna själv kunde ha velat som har styrt det här. Det var både värdigt, ljust och hoppingivande.

Statsminister Göran Persson blev den förste att ta farväl och gå ut, följd av övriga gäster.

Den allra närmaste familjen fick en stund för sig själva när kyrkan i övrigt var tömd. Maken Bo och de två sönerna tog ett sista avsked till tonerna av "Mio min Mio", Birger Sjöbergs "Den första gång jag såg dig" och Offenbachs "Barcarolle" ur "Hoffmanns äventyr".

Gemensam måltid efter akten

Thorbjörn Larsson vill som präst gärna se att en begravning åtföljs av en gemensam måltid. Så blev det också nu.

- Man ska ge sig själv en chans att sitta ner där både gråt och skratt får råda. Det var precis som det ska vara. Både barn och vuxna berättade personligt om det man kände, tyckte och tänkte.

Som präst, personlig vän till familjen och medmänniska är Thorbjörn Larsson tagen av det han bevittnat.

- Det finns en omtanke runtomkring familjen. Det finns en medkänsla. Det finns en kärlek. Och den har varit jättefin i dag, uttalad och outtalad. Det är jag berörd av som människa. Förklara för mig vad kärlek är? Ingen människa kan beskriva det för mig. Men när man varit med om det, så vet man vad man varit med om.

Ett väldigt speciellt farväl

Det handlar också om en tio dagar lång och utdragen sorgeprocess som prästen och Anna Lindhs vän Thorbjörn Larsson beskriver så här:

- Hela den här resan från i onsdags i förra veckan och fram till i dag har varit kantad av många vänners och människors ... jag ska inte säga hjältedåd, men många har gjort långt utöver det de kanske trodde att de kunde. Den här processen har visat hur människor förflyttar sig utanför sin egen förmåga. Och när man sedan möts för att ta ett sista farväl, så blir det väldigt speciellt.

Ett väldigt speciellt farväl till en väldigt speciell människa.

Leif-Åke Josefsson

ARTIKELN HANDLAR OM