Så avslöjar DNA mördaren

Modern teknik gör mördarjakten effektivare

NYHETER

Kniven som dödade utrikesminister Anna Lindh.

Och blodet från en misstänkt mördare.

Överensstämmer dna-profilerna så är fallet solklart.

Aftonbladet reder ut hur den moderna analystekniken går till.

Sherlock Holmes kan ta semester.

Foto: SOFIA EKSTRÖM
Fläckkoll Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, belyser bevismaterial för att hitta fläckar, här spermafläckar på trosor från ett våldtäktsoffer. Under Anna Lindh-fallet släpps bara personal in på labbet.

Du har omkring 30 000 gener.

Det har Anna Lindhs mördare också.

Men vi är alla genetiskt unika.

Därför kan man ganska enkelt utpeka en enskild person med hjälp av dna-analys.

Fast enkelt och enkelt. I själva verket är en dna-analys ganska pillig att utföra och kräver mycket stor noggrannhet.

Ett 50-tal personer jobbar på Statens kriminaltekniska laboratoriums biologienhet i Linköping där dna-analyserna görs.

– Vi har arbetat i dubbla skift de senaste veckorna, det här fallet har den högsta prioriteten sedan Malexandermorden, säger enhetschefen Tomas Johansson.

Det finns åtminstone tre länkar i kedjan:

1) Dna på mordvapnet från mördaren (och förstås Anna Lindh).

2) Dna från kläderna som den misstänkte mördaren bar.

3) Dna från den misstänkte mördaren.

Överensstämmer de tre dna-profilerna är fallet solklart!

Hittills har SKL hittat två fläckar med dna från kepsen, vilket sannolikt är bärarens.

De har också analyserat dna från blod eller saliv hos den misstänkte mördaren.

Troligen överenstämmer inte dna:et eftersom polisen varit så förtegen om resultatet.

Nu väntar alla med spänning på att få veta om det finns dna-spår från mördaren på kniven som nu analyseras i Storbritannien. Då blir det lättare att jaga mördaren.

Men allt börjar med den viktiga så kallade spårsäkringsproceduren. Bevismaterialet, som kläderna och vapnet, undersöks: utseende, fibrer, metallflis, grus, hårstrån, fläckar, trycksvärta, fingeravtryck ...

På textilier, som den mörkblå kepsen som hittades längs mördarens flyktväg, tejpar man för att små rester ska fastna. Både på insidan och utsidan beroende på scenariot.

Mindre än ett dygn

– Tänk dig en bordsduk som åkt i golvet på en mordplats och mördaren har trampat på den. På undersidan av fotavtrycken kan blod och jord ha fastnat som vittnar om plats och person. På ovansidan av fotavtrycket kan skon och lera undertill säga en hel del.

På fasta material, som kniven som dödade utrikesministern, letar man i kanter och vrår. Proverna tas med pincett eller tops.

Fläckar hittas med specialbelysning, bland annat fluorescerande ljus.

Dna-prov tas under eller efter den tidsödande spårsäkringsproceduren. Bara från kniven kommer flera olika prov, från eggen, från den trubbiga sidan och skaftet.

Själva dna-analysen tar mindre än en ett dygn att göra.

– Vi följer en standardmetod som används i hela Europa, säger Tomas Johansson.

Resultatet blir en unik dna-profil som kan jämföras med tidigare profiler i dna-register.

Varje liten cell i en människas kropp bär på dna i cellkärnan. Dna är arvsmassa – gener – som avgör hur en människa blir. Ögonfärg, fingeravtryck, kroppslängd, sjukdomsanlag med mera.

Fast på molekylär nivå är generna bara en ritning för vilka proteiner som ska tillverkas i kroppen. Hur mycket. Och när.

Allt styrs av de omkring 30 000 generna. De ligger fördelade på 46 kromosomer, hälften från mamman och hälften från pappan. Totalt har vi två meter dna i varje cell.

”Skräp-DNA” används

En del är ”skräp-dna”, bitar som saknar känd funktion. Sådana sekvenser kan förekomma i många kopior. Det är dessa som används vid dna-analys eftersom variationen där är större.

(Viktiga gener som styr centrala funktioner är i stort sett lika hos alla människor. Men skräp-dna:et har muterat ofta och skiljer sig därmed åt. Chansen att hitta någon med exakt samma sekvenser är en på flera miljarder.)

Bara en miljondel av hela vår arvsmassa analyseras.

Ändå krävs minst 100 celler för att få fram tillräckligt mycket dna. Till exempel kan man klippa ut någon centimeter av ett tygstycke med en blodfläck på och extrahera blodet i ett provrör.

Ett par droppar blod, saliv eller sperma räcker för att få fram en tydlig dna-profil.

Mödosamt arbete

Men mordvapnet var inte så enkelt. Anna Lindhs gener fanns förstås i mängder. Men inte gärningsmannens. Det fanns så lite dna-material på morakniven att det krävs en specialanalys som kallas Low copy number, LCN. Metoden är en variant av standardmetoden men är mera känslig för föroreningar eftersom den görs på färre än 100 celler. Det betyder ett högt ”bakgrundsbrus”. Därför skickades kniven till Forensic Science Service, FSS i Birmingham.

– Vi har bara arbetat med tekniken i ett år, de har mycket större erfarenhet, säger Tomas Johansson.

Arbetet är mycket mödosamt och kräver extrem noggrannhet. De har bara ett enda försök på sig.

Dna-analysen av mordvapnet kommer tidigast om fyra veckor. Först då kan man med säkerhet binda en misstänkt mördare till brottet.

Såvida han inte erkänner förstås.

2 430 personer i DNA-registret

”DNA har ökat rättssäkerheten”

Eva Barkeman