Han ska hitta avgörande DNA-spåren

”Vi är bäst i världen”

NYHETER

BIRMINGHAM

Han är mannen som kan fälla Anna Lindhs mördare.

Jonathan Whitaker leder arbetet med att hitta mördarens DNA på morakniven.

Aftonbladet har som enda tidning fått komma in på världens främsta kriminaltekniska laboratorium.

Foto: POLISEN
PETER VAN DEN BERG ”jag får gåshud” Jonathan Whitaker är chef för den avdelning på Forensic Science Service i Birmingham där man just nu arbetar med att avgöra om den häktade 24-åringen är Anna Lindhs mördare. Ett väldigt litet spår från mordvapnet ska undersökas för att se om det har samma DNA-profil som 24-åringen. ”När det till slut stämmer, då känns det speciellt, då kan jag få lite gåshud”, säger Jonathan Whitaker.

Utifrån ser Forensic Science Service ut som en vanlig byggnad, undangömd i utkanten av Birmingham. Men innanför de välbevakade portarna pågår arbetet som kan fälla Anna Lindhs mördare.

- Jag vågar påstå att vi är bäst i världen på DNA-analys, säger doktor Jonathan Whitaker.

Han är "senior rättsvetenskaplig forskare" och leder arbetet med att få fram mördarens DNA-profil. Om den matchar den misstänkte 24-åringens har utredarna det bindande bevis man behöver.

"Unik personlig kod"

- En DNA-profil är som en lång genetisk mening med tio olika ord i, en unik personlig kod. Om man får fram den meningen och den är identisk med den misstänktes mening, och sedan kan lägga ihop det med en misstänkts övriga kopplingar till ett fall, så är det extremt stark bevisning, säger Jonathan Whitaker.

Processen med att få fram DNA-profilen är ytterst känslig och säkerheten på laboratoriet är rigorös. När Aftonbladet, som ett av få medier, släpps in följs varje steg vi tar. Ingen besökare får lämnas ensam en enda sekund. Vi följs ända fram till toalettdörren och har vakt när vi dricker kaffe. Våra samtal bandas och filmas.

- Säkerheten är så viktig eftersom DNA:et inte får bli nedsmutsat. Bevis får inte förstöras, förklarar Jonathan Whitaker.

De anställda som rör sig inne i laboratoriernas mest känsliga delar bär skyddsdräkter, som tagna ur en science fiction-film. Genom de dubbla glasen ser vi en kvinna suga upp material med en pipett. En annan kvinna kommer ut via en luftsluss. På våningen ovanför görs viss analys med hjälp av robotar.

- Men vi använder inte robotar i de mest känsliga och svåra fallen, säger doktor Whitaker.

Det tar flera veckor

Anna Lindhs fall är ett sådant. Runt tio personer arbetar med analysen för att inom några veckor kunna ge ett svar.

Varför tar det så lång tid?

- Det är inte lång tid! Vi kan prioritera i en del fall, som vi gör här, och sätta in mer resurser och ha ett svar på två, tre veckor. I vanliga fall kan det ta upp till tio veckor, men det är inte heller lång tid för en så avancerad analys, säger Whitaker.

Han och hans kollegor ska försöka hitta mördarens DNA i det lilla spår från mordkniven som de fått från svenska SKL.

- Vi använder oss av en teknik som kallas LCN, low copy number. Med den kan vi hitta DNA i extremt små mängder material.

Hur små då?

- Det kan vara en enda mjällflaga eller svett från ett fingeravtryck. Men processen är så känslig att vi inte kan skynda på den för mycket. Allt måste vara rätt. Eftersom det är så små mängder gör vi även allting två gånger, säger Whitaker.

En LCN-analys kostar cirka 27 000 kronor.

- Men vårt arbete är mer än analys, det handlar också om att tolka resultaten och att sedan kunna presentera dem på ett sätt så att de duger som bevis i en rättegång. Även där är vi långt framme, säger Whitaker.

"Jag får gåshud"

Han är utbildad i genetik och biologisk vetenskap och har arbetat i 15 år på Forensic Science Service.

- Det har varit år då DNA-tekniken verkligen fått sitt stora genombrott. I dag gör vi saker här som vi trodde var omöjliga för bara några år sedan.

Under dessa år har Whitaker varit med om att med teknikens hjälp lösa en rad kända mord- och våldtäktsfall.

Misslyckas ni ibland?

- Ja, ibland måste vi acceptera att vi inte har tillräckligt material. Eller så är DNA:et för gammalt eller så nedsmutsat att vi inte kan rena det.

Den risken finns också i fallet Anna Lindh.

- Men finns det bara DNA så får vi ut det, försäkrar Whitaker.

Hur känns det när ni jobbat i veckor och till slut ser att ni har en matchande profil?

- Då känns det speciellt, då kan jag få lite gåshud.

Läs också:

Jennifer Wegerup