Dagens namn: Torsten, Torun
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

"Jag sköt min dotter"

Pelas pappa talar ut i Aftonbladet: - Jag var tvungen att döda henne

DOHOK, IRAK.

Pela Atroshi, 19, mördades i juni 1999. Hon sköts i huvudet under ett besök i familjens bostad i den kurdiska staden Dohok.

I dag sitter två av hennes farbröder på Hall, dömda till livstids fängelse för mordet. Motivet ska ha varit att återupprätta familjens heder.

Nu träder Pelas pappa Agid Atroshi fram i Aftonbladet och erkänner att det var han som sköt ihjäl sin dotter.

För Aftonbladets utsända berättar pappan hur han mördade Pela - och varför.

Pela, 19, stod vid trappan till övervåningen och skrek:

- Lämna oss i fred, pappa. Vi ska åka till Sverige oavsett vad du säger.

Minuterna senare hade pappa skjutit henne med sin irakiska armépistol.

Här är Agid Atroshis berättelse om hur han dödade sin dotter.

Vi träffar Agid Atroshi i hans hemstad Dohok i den kurdiska delen av Irak, bara fem mil från gränsen till Turkiet.

Det är en varm dag, precis som den dag när Pela mördades den 24 juni 1999.

Agid Atroshi är 47 år och är klädd i en gulrutig skjorta. Han säger att han vill berätta om Pelas sista timmar, att han inte längre orkar hålla tyst om sin skuld.

- Vi hade ätit frukost som vanligt. Pela och hennes lillasyster Breen var uppe på taket och ordnade med sängkläderna.

- Framåt elvatiden började min hustru Fatima än en gång skrika om att vi skulle åka tillbaka till Sverige.

- Jag sa till henne att jag tyckte att hela familjen skulle stanna i Dohok. Hon fortsatte då att skrika. Jag blev arg och skrek tillbaka.

Agid säger att han minns att han stod i hallen, nära vardagsrummet.

- Det spelar ingen roll vad du säger, pappa, sa Breen. Du kan stanna kvar själv i Dohok.

"Lämna oss ifred, pappa"

Agid berättar att han kände sig alldeles yr av allt skrikande, att han inte orkade med ett stort bråk igen. Han hörde Pela skrika från trappan till övervåningen:

- Lämna oss i fred, pappa. Vi ska åka till Sverige oavsett vad du säger.

Agid minns att han blev så arg på Pela för att hon lade sig i att han sprang efter henne uppför trapporna och frågade varför hon alltid var emot honom.

Pela gick in i sitt sovrum och försökte stänga dörren. Han tryckte upp dörren och frågade:

- Varför säger du så här åt mig? Jag är din pappa och jag vill bara ert bästa.

Pela svarade då, enligt pappan:

- Vi vill inte höra mer på dig, det räcker nu.

- Sedan knuffade hon mig så här, säger han, och visar hur hon ska ha knuffat honom hårt med båda händerna.

Agid beskriver hur fruktansvärt arg han blev.

- Jag tänkte att jag är ingen riktig man, inte en riktig far.

Han tyckte att hans egen dotter inte visade respekt, som skrek åt och knuffade sin egen far.

Agid drog då fram sin Tarig, en irakisk armépistol.

- Då sköt jag Pela.

Var sköt du Pela?

- I sovrummet, i Pelas sovrum.

- Hon stod med ryggen mot den bortre väggen och jag stod kanske en halv meter från henne.

- Det var då jag drog upp min pistol och siktade på Pela.

- Hon höll upp sina händer för att skydda ansiktet. Hon skrek högt och vred samtidigt på huvudet ...

Agid börjar gråta.

Vi avbryter samtalet.

     Dagen efter fortsätter Agid Atroshi berätta. Han beskriver hur han avlossade två skott och hur Pela segnade ner på golvet.

- Hon låg på rygg och rörde sig lite, men sa ingenting.

Han säger att han avskyr att tänka på vad som hände.

- Jag kan fortfarande se det som i en film.

"Jag tappade huvudet"

Han beskriver sin ilska, att han var både arg och mycket ledsen och inte riktigt visste vad han gjorde.

- Jag tappade huvudet, min hjärna den här dagen.

- Jag kände mig konstig i huvudet och i kroppen. Som om jag inte var närvarande, utan bara tittade på. Såg på min dotter och tänkte att jag " jag sköt henne. Jag tror att jag tänkte att nu är Pela slut.

Han säger att han inte minns att han gick därifrån, bara att han plötsligt stod nere i vardagsrummet, hörde hustrun Fatima och dottern Breen skrika och såg hur de sprang uppför trapporna till Pelas sovrum.

Han berättar att han såg hur de bar Pela nedför trapporna och lade henne i vardagsrummet och sa att de måste föra henne till Azadi-

sjukhuset.

Slogs för Pelas liv

Pela levde fortfarande. Agid säger att han var så ur balans, så yr att han höjde pistolen och än en gång siktade mot Pela. Fatima och Breen rusade mot honom, de slogs för Pelas liv och försökte stoppa Agid.

- Jag knuffade undan dom och sköt igen.

Varför sköt du ett tredje skott?

- Det finns så många saker som jag vill säga och förklara. Jag var så arg av allt bråk och hur dom hade pressat mig.

Han säger att han vill förklara vad han känner för familjen.

- För min familjs skull, för mina barns skull, så kände jag att jag var tvungen att döda Pela.

- Jag tänkte att om jag inte dödar Pela nu, så måste jag döda mig själv. Och om jag dödar mig själv, så kommer hela min familj att gå under för dom kan inte klara sig utan mig.

Alla tankar forsade förbi honom där han stod i vardagsrummet.

- Jag tycker om människor, min familj och mina barn. Vem vill döda sitt eget barn, inte jag i alla fall. Jag är en man, inte ett vilt djur. Jag är

inte kriminell, men jag hade inget annat val.

- När jag blir arg vet jag inte vad jag gör. Allt försvinner och blir bara svart.

Bröderna grep tag i honom

Efter tredje skottet sprang alla förvirrat runt i huset.

- Då kom mina bröder Rezkar och Dakhaz (båda senare dömda i Sverige för mordet på Pela) tillsammans med min tredje broder Shivan.

Agid berättar hur hans tre bröder grep tag i honom och frågade om han inte var riktigt klok.

- Sedan tog dom ifrån mig pistolen, jag tror det var Dakhaz som tog pistolen.

Ryktet om att Agid hade skjutit ihjäl sin dotter Pela spred sig i Dohok. Det började talas om hedersmordet. Hur den 19-åriga Pela, som tillsammans med sin familj flyttat till Sverige, blev ett offer för en kulturkrock och slutligen sköts ihjäl.

     Agid Atroshi arbetade som bilmekaniker i Dohok, det hade han gjort i 20 år.

- Jag hade över 20 anställda.

Han kom sent hem varje kväll efter arbetet, oljig, trött och smutsig.

- Men det spelade ingen roll. Jag ville ge min fru och mina barn det bästa i livet. Den bästa skolan, den bästa maten, det bästa huset och dom bästa kläderna.

- Jag hade den bästa bilverkstaden i Dohok och nästan alla som bor här vet vem Agid Atroshi är. Och dom tycker om mig.

Han berättar att i mitten på 90-talet så började Agids familj tala om att lämna Irak.

- Mina bröder Dakhaz och Rezkar bodde redan i Sverige när vi bestämde oss.

- Jag och min hustru tyckte att vi skulle kunna ge våra barn en bättre framtid i Sverige. Dom kunde få bättre utbildning och arbete än vad dom skulle kunna få i Irak.

Agid köpte ett polskt pass och åkte in i Turkiet och fortsatte med flyg via Ryssland till Sverige.

- På morgonen kördes jag av polisen från Arlanda till en flyktingförläggning i Upplands Väsby. Efter några månader kom fru Fatima och alla åtta barnen.

- Vi fick förtur till en lägenhet i Farsta för att jag hade problem. Jag måste regelbundet gå till psykolog.

I Farsta växte motsättningarna inom familjen. Pela fick nya vänner, träffade svenska pojkar och tyckte att hon hade rätt att leva som andra ungdomar i Sverige.

- Jag gav mina döttrar stor frihet, men tyckte inte att dom skulle sminka sig som gatflickor eller gå i för korta kjolar, säger Agid.

- Pela försvann ibland utan någon speciell orsak. Jag tycker inte om när min dotter kommer hem från skolan först klockan tolv på natten. Det gör väl ingen normal pappa?

Mamma Fatima bad farbror Dakhaz om hjälp, och båda bröderna Dakhaz och Rezkar, som körde taxi i Stockholm, lovade att hålla utkik efter Pela, minns Agid.

"Pela skulle gifta sig"

Vad hände när Pela kom tillbaka hem till Farsta efter att ha varit borta ett tag?

- Fatima och jag pratade om att åka hem till Dohok igen, så att Pela skulle kunna gifta sig. Därefter skulle vi bosätta oss där.

Sommaren 1999 åkte familjen till hemstaden igen. Det blev genast nya bråk - skulle de stanna i Dohok eller flytta tillbaka till Sverige?

- Jag ville att Pela skulle gifta sig i Dohok, säger Agid.

Han säger att han kände sig pressad och tyckte att varken hustrun eller döttrarna lyssnade på honom.

- Allt bråk gjorde att folk i Dohok tyckte att jag inte var man. Människor skrattade åt mig på gatan och jag kunde inte gå ut och visa mig.

Han säger att han kände som om han inte var värd nånting.

- Om jag bor här i Dohok och alla säger att jag inte är en riktig man och inte kan kontrollera mina kvinnor, så är det nästan lika dåligt som att vara homosexuell.

- Då vill jag hellre vara död.

- I min kultur bestämmer mannen. Han kanske kan fråga sin hustru om råd, men beslutet tas av mannen.

- Jag är muslim, jag är inte svensk.

"Mina bröder är oskyldiga"

Bråket inom familjen fortsatte.

- Jag visste att det skulle bli värre om vi åkte tillbaka till Sverige.

- Det var svensk kultur och svenskt tänkande som förgiftade mina döttrars sinnen.

I dag lever Agid ensam i ett litet hus i bergen i norra Irak.

- Jag har ingen framtid, säger han.

- Jag har inte min fru kvar, inte mina barn. Varje dag är ett "Jehanami " (helvete) för mig nu.

Han berättar hur han varje morgon vaknar, matar hundarna och kycklingarna på gården, äter lunch och sedan sover siesta. På kvällarna ser han på tv.

- Jag vill bara säga en sista sak till svenskarna och Sveriges regering. Mina bröder var inte inblandade i detta hemska brott. Jag blir sjuk av att dom tvingas bära skulden.

- Det var jag ensam som dödade Pela och det var inte planerat.

Agid Atroshi säger att han är beredd att åka till Sverige och förhöras av polisen om mordet.

- Jag tar mitt straff, bara mina bröder släpps fria.

Peter Johanson, Lennart Håård
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet