Dagens namn: Sibylla
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Hur har du gjort för att få respekt, Margot Wallström?

- Övertygelse. Jag är envis också. Och jag läser på, massor.

Det är rofyllt på EU-kommissionär Wallströms kontor denna onsdag. Glashissar, rosa heltäckningsmatta, ljusa möbler. Jag väntar, fäster blicken på en lax från Vindelälven.

Men se, nu kommer hon: snabba steg, i höga stövlar, energi som fyller rummet.

Hon skrattar lätt, särskilt åt sig själv, sina rädslor och kontrollbehov. Men skyar drar över ansiktet när hon talar om Göran Persson, Anna Lindh - och om att hon kallats "avhoppare".

   

Vad tycker du om Göran Perssons ledarstil?

- Du, det är väl något du måste reda ut med honom " du kan inte få alla oss att hoppa på honom, vart leder det? Ingenstans. Överhuvudtaget.

Hur är han som chef?

- (tystnad) En väldigt duktig ideologisk ledare och strateg. Sedan är han kanske inte SÅ stark i att kunna kommunicera. Han är en sådan chef som kanske undviker " hellre tar tag i saker när det är kris. Snarare än att ständigt prata med sina medarbetare. Han har en blyg sida, förmodligen " men du, du får mig INTE att gå på Göran Persson.

Men vad tycker du om kritiken från Maud Olovsson?

- Ibland kan det ju bli FÖR mycket " jag menar: folk har väl mål i mun och svara också. Det kan gå till löjlighetens gräns. Om man kommenterar någons vikt - nog kan väl Maud Olovsson bita tillbaka, kan hon inte det?

Hur är du själv som chef?

- Humörmänniska. En dag SÅ lycklig, och nästa dag behöver jag mycket stöd. Jag har inte så mycket tålamod, det är mitt stora problem.

Hur var det komma till EU-kommissionen som 45-årig kvinna?

- Tur man är van. Som det här att en uppvaktning snarare tittar på en manlig medarbetare. Jag brukar berätta om när det kom industriföreträdare från hela Europa, alla män. Jag sa till sist: finns inte en enda kvinna? De tittade desperat på varandra: "Jag kan ta med mig min fru nästa gång", sa en till slut.

Vad gör du?

- Ibland får man markera vem det är som bestämmer. Men - det är som i Sverige. Samma maktspråk, samma härskartekniker. Möjligen att vi kommit lite längre. Man har med den obligatoriska kvinnan, så att säga. Men man kan inte heller åka hit och tro att allt ska vara som hemma. Då orkar man inte särskilt länge.

Du har jobbat länge med kemikalieefrågan, haft möten med alla dessa män från tyska industrin. Hur har de mötena varit?

- Civiliserat " men klart vi står på olika sidor. Och ändå inte. Industrin måste förstå att miljöhänsyn inte går att undfly. Det blir så mycket dyrare att betala efteråt. Fråga ABB, som måste betala en miljard dollar i USA för asbestskadestånd.

Hur har du gjort för att få respekt?

- Övertygelse. Jag är envis också. Och jag läser på, massor. Jag hatar att inte behärska och blir besatt av det ibland, att ha alla fakta. För jag måste bottna, själv: kan jag ärligt stå för detta?

Du talar om din känslighet ... men du tar tuffa uppgifter.

- Jo, man blir hårdare. Så länge man inte blir en skitstövel så.

Hur stor skillnad gör du på ämbetet Margot Wallström, och Margot privat?

- Man måste inse skillnaden. För det första klär jag om till jeans, jag skulle inte kunna gå i dräkt hemma. Jag måste få skala av, släppa ner axlarna.

Anna Lindh var mer inne på att blanda privatliv och jobbliv.

- Ja. Anna som egentligen var ganska ängslig och ofta nervös. Vi hade det gemensamt och talade ofta om det. Bara några dagar innan " då ringde hon om tevedebatten. Fy vad jag är nervös, sa hon, skitnervös, det här kommer aldrig att gå bra. Anna var nervös för mycket. Men hade också en sådan aptit på livet - det fanns alltid något att skratta åt.

Varför fortsätta?

- Ja, varför? Som Anna sa: annars hade jag väl varit tvungen att klättra i berg. Eller något liknande. För att övervinna det där " Se på mig: en i grunden ganska blyg och osäker människa. Som socialminister satt jag och grät nästan varje kväll över brev jag fått. Som min son säger; du är den enda jag vet som ser samma program och gråter andra gången också.

Så " varför plåga sig?

- Ja, det borde väl nån psykolog analysera. Alltså; jag är inte konflikträdd och har inte beslutsångest. Men egentligen vill jag ha frid och lugn och ro. Så varför? Utan politiska ideal skulle det inte gå, naturligtvis, det är vad som driver en. Jag är en som vill påverka,

Vad tänkte du om din framtid när du kom till riksdagen?

- Ingenting. Jag har inte haft en karriärplan. Saker har kommit till mig. Faktiskt är jag mer stolt över att jag jobbade mig upp på banken, från sommarjobb i kassan till att kunna kalla mig kamrer. För det har ingen hjälpt mig till. Medan som politiker kan man vara inne ena dagen och ute den andra. Utan att ens veta hur det gått till.

Trodde du det skulle vara lätt i politiken?

- Nej vet du vad, naiv kan man inte vara. Hiearkierna är tydliga från början. I utbildningsutskottet sattes jag och Göran på plats direkt. Som suppleant fick man inte sitta vid bordet, inte ens om en plats var ledig.

Blev du och Göran Persson kompisar där?

- Ja, det är klart man hängde ihop.

Skulle Anna Lindh blivit statsminister?

- Ja.

Talade ni om det?

- Neej " men det låg i luften. Så småningom skulle hon träda in. Även om det inte är ett liv någon längtar efter. För då byter man aldrig kostym. Man är " rollen.

Varför talar man om statsministerämbetet som en uppoffring?

- För att det är ett jobb där man ger upp sig själv.

Vad tänker du när du ser dig nämnas som möjlig efterträdare?

- Nej, nej. Jag kan inte tänka mig det.

Hur är du som mamma?

- Jadu. Förmodligen alldeles för stressad. Men tjatar om hur mycket jag älskar dom. Hoppas de ändå är stolta. Jag vill inte skämmas och be om ursäkt för mitt jobb. Jag lärde mig av Lisbeth Palme att inte leva i skuld: man kan få pojkarna att dela stoltheten över att mamma och pappa har ett viktigt jobb. Då kan de få en delaktighet.

Du är familjeförsörjaren nu. Hur påverkas förhållandet av det?

- Håkan säger att han slitit så länge och är glad att vi kan ha den här uppdelningen. Dessutom har han varit sjuk och inte kunnat jobba. Han lider av Menuieres sjukdom, en kronisk sjukdom i örat, man får vätska i hörselgången vilket påverkar balanssinnet. Utom Håkan vet jag inte om jag hade klarat det. Det är ingen konflikt för honom, det påverkar inte hans manlighet eller så, Fast HÄR höjer många på ögonbrynen.

Det är ändå ett rollbyte.

- Ja, fast det var så redan när vi bodde i Värmland och jag pendlade till riksdagen. Gränsen gick förstås vid syltkoket, då tyckte grannfrun synd om honom.

Anita Gradins man lade upp

vårkappan.

- Där vid vårkappan går nog gränsen " men Håkan kan allting. Han kallar sig "hemsamarit" "

Hur viktigt är det för dig att

behålla jobbet?

- Man ska aldrig klamra sig fast. Vad det än blir kan jag fixa det. Men om de frågar vill jag vara kvar; med så många nya länder kommer de som sitter kvar få mycket större inflytande - vilket är en chans för Sverige.

Vilka förväntningar fanns på dig när du var barn?

- De ville att vi skulle studera. Ingen press fanns " men det är en sorg att jag inte levde upp till det. Det är ett livskomplex, att det inte blev av att ta en akademisk examen.

När får du komplex?

- Jämt. Jag kan känna; fasen också. Här sitter jag och tragglar med franskan nu. Jag är liksom självlärd på allting.

Vad är mediabilden av dig?

- En sak jag retar mig på är att jag "hoppat av". Jag har faktiskt alltid fullföljt, gjort fulla perioder i riksdagen och fulla mandatperioder i regeringen. Det blir så orättvist. Jag sa i riksdagen från början att jag inte tänker sitta där och mögla i 30 år. Jag har aldrig lurat någon.

Varför är det en anklagelse?

- Jo, det angriper min känsla av att man gör rätt för sig. Det är en dygd för en arbetarunge; man får inte vara lat, inte oärlig, inte vara en hoppjerka, och inte förhäva sig.

Är du nöjd med de dygderna?

- Nej, inte helt. Jag skulle behöva leva lite mer med en klackspark och inte alltid täcka upp alla kanter. Tänka: spänn av, lita på dig själv. Men jag hatar att inte veta. Du ska veta hur minituöst jag förbereder mig. När jag skulle utfrågas i parlamentet var jag och tittade på lokalerna i förväg, var jag skulle sitta och allting. Annars hade jag nog dött av skräck.

Vad gör du om du vill ha riktigt kul?

- Helst gå ut och dansa.

Kan du gå ut och dansa?

- Hellre här, hemma känner alla igen mig, jag kan inte köra det där längre att jag är dagbarnvårdare från Solletnuna. Jag gjorde så när jag var ny i riksdagen och inte ville prata politik utan bara flamsa.

Hur är det vara 49, jämfört med 39?

- Trist - oundvikligt. Men inget kul att bli rynkigare och fulare. Jag är så fåfäng. Det är viktigt för mig hur jag ser ut. Om jag lägger mycket tid på hur jag ser ut kan jag känna mig lugnare inuti. Det delade jag och Anna också, att prata kläder.

Hur ofta tänker du på henne?

- Minst varje dag.

Vad har förändrats för dig sedan hon dog?

- Lusten till politiken. Det tog bort mycket. Först tappade jag styrfart och var SÅ deprimerad. Man tvingar sig, livet fortsätter, det rullar på - man har en pliktkänsla. Men inuti " så vet jag inte " är det värt det? Ska jag fortsätta? Blir det någonsin lika roligt igen?

Kerstin Weigl

Namn: Margot Elisabeth Wallström.

Född: 28 september 1954 i Kåge, Västerbotten.

Yrke: EU-kommissionär med ansvar för miljöfrågor har ett år kvar på sitt femåriga avtal).

Aktuell: Har just fått igenom sitt förslag om skärpta regler för kemikalieanvändning. Rykten gör gällande att Göran Persson vill peta henne från jobbet, och att de inte kommer överens.

Bakgrund: Banktjänsteman och SSU-ombudsman som kom till riksdagen1979. Lämnade riksdagen 1985 till förmån för Värmland och byggledaren Håkan hon mött på en logdans. Biträdande civilminister 1988-91. Prövade en kortare tid att arbeta hos Robert Aschberg, och vara vd för Teve Värmland. Kulturminister 1994 och socialminister 1996-98. Därefter biståndsarbetare på Sri lanka. EU-kommisssionär sedan 1999.

Inkomst: Cirka 154 000 kronor i månaden.

Familj: Gift med Håkan, 53 år, mamma till Victor, 18 och Erik, 10. Sonen Jonas föddes 1992 med diafragmabråck och levde tre dagar.

Kör: "Ingenting, jag cyklar ibland. familjen har en Volvo, fråga inte vilken sort."

Semester: "Senast var vi några dagar i Provence."

 

På nattduksbordet: "Frank McCourts andra roman, han som skrev Ängeln på sjunde trappsteget. Och Stefan Edmans senaste. Och en bok på franska: Le petit garcon. Minst tre ska man ha! och så har jag alltid Jan Berlins serier liggande, min favoritserietecknare."

Ser på teve: "Nyheter och deckare. och barnprogram. Jag längtar efter Julkalendern."

Lyssnar på: "Allt från Mozart till Eminem."

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet