”Jag gick i terapi i fyra år”

Han gav den svenska ensam- heten en själ på skiva - och drevs allt längre in i scenskräck, livskris och tvivel. Nu är Mauro Scocco tillbaka med sitt livs memoarer som musik.

1 av 6 | Foto: Sara Ringström
liv och verk vävs samman. ”Man bryter upp. Hittar en ny musa. Det är himlastormande. Himmel och helvete. Allt rasar ihop. Skilsmässor. Och så skriver man en platta om det”, säger Mauro Scocco.
NYHETER

M auro Scocco har varit popstjärna i över 20 år.

Nu har han samlat sina 37 personliga favoriter på ett dubbelalbum. Det innehåller det bästa från solokarriären och Ratata - inklusive den underbara duetten "Så länge vi har varann" med ABBA-Frida - och bär titeln "La Dolce vita". Det spänner över en tidsrymd på 21 år: 1982-2003.

- Om jag skulle träffa en människa som bott utomlands i hela sitt liv men är svensk och den personen frågade: Vad håller du på med? Då skulle jag spela upp det här. Det här är MITT urval och inte bara en samling av mina kommersiellt sett mest framgångsrika låtar. En del material är tidigare outgivet.

Mauros avgörande bidrag till den svenska pophistorien ligger i hans förmåga att i romantiska ballader belysa kärleksrelationers kretslopp av förälskelse, svek och avsked. Smaka bara på några av titlarna: "Till dom ensamma", "Du är aldrig ensam", "En ensam man", "Långsamt farväl", "Försent", "Sarah".

- I grund och botten handlar det om en drift att förklara saker. I ett samtal med en partner eller en killkompis blir man dels avbruten, dels finner man inte orden. Just när man verkligen behöver de perfekta formuleringarna. Att då kunna sitta hemma på kammaren och formulera exakt vad man tycker blir ett sätt att förklara, att visa sin sida av saken.

När han är djupt personlig och säger hur han själv känner det ger han röst åt många andra.

- Folk kommer fram till mig och säger att det är så. Ja, och det kommer ganska mycket förfrågningar till skivbolaget om noter. Folk vill ha dem för att de vill ha nån av mina låtar till begravningar och bröllop, till den viktigaste dagen i sina liv.

"Himlen" med Ratata efterfrågas till begravningar och "Du är aldrig ensam" spelas på många bröllop. Texterna är viktiga för dem som köper mina plattor.

Den grundläggande drivkraften till att förklara sig offentligt? Från början det här: viljan att skapa sig själv.

Vi föds alla som en tom vit duk bland andra tomma vita dukar.

Man börjar måla på den för att bli särskild.

Om det behovet är riktigt starkt har man artistens personlighet.

- Viljan att bli nån, att nå nånstans. Äregirighet. Man vill visa hela världen att man finns. Det är en grym drivkraft. De flesta artister har en egostörning. Varför är det egentligen så viktigt att bli bekräftad av media och publik? Det där kan man ju fundera över" Jag vet inte. Men jag vet att jag i början kunde bli helt förstörd av en dålig recension.

Somliga kommer aldrig att uppleva en starkare drivkraft än den första och ursprungliga.

Han håller fram en av sina hjältar, Bruce Springsteen, som exempel.

- Hela "Born to run" är ett stort jävla skrik av uppdämd frustration, en dröm om ett annat och bättre liv. Verkar som om det är den starkaste känsla han haft. De grejer han skrivit efter det är inte lika medryckande. Nu lever han i ett slott i New Jersey. Det är ett helt annat läge.

Mauro Scocco...

”Jag borde funderat mer på mina relationer”

Tore S Börjesson

ARTIKELN HANDLAR OM