Hur känns det att bli pappa igen, Carl Bildt?

Det känns kul. Barn är ett ständigt krävande och givande äventyr. Men jag kan ju inte ta ledigt.

NYHETER

Carl Bildt kommer energiskt trampande på cykel. "Tjena Calle", ropar tonårsgrabbar på skolresa och för ett ögonblick känns det som för tio år sedan.

Men han lever ett annat liv nu, som egenföretagare med styrelseuppdrag i sex länder.

Foto: TOMMY MARDELL
PAPPA PÅ ÄVENTYR Carl Bildt ska ha sitt tredje barn, hustrun Anna-Maria Corazza Bildts första barn. Han ser fram emot faderskapet, men att ta pappaledigt är inte möjligt. " Vi får försöka ta så mycket ledigt som möjligt. Jag har ju möjlighet att manövrera min tid, jag är inte slavbunden", säger han.

Vi går upp på hans tjänsterum vid Mynttorget med stora fönster. Där kan Carl Bildt se ut mot en disig huvudstad där Luther är på rymmen och folk gangstrar på sjukförsäkringen. Som han ser det.

Det är ett trevligt rum med många böcker i hyllor och fönster och travar på golvet. Han visar föremål han sparat: en bit av en Nato-bomb, en bit taggtråd från Ungern, en barnteckning och en trasig Koranen.

Något avgörande hände i Carl Bildts inre under hans år på Balkan, helt klart. Han säger förstås inte så.

- Känslor ... Måste det vara det?

Men hur påverkades du?

- Det var en synnerligen annorlunda upplevelse, av lätt insedda skäl. Man kunde syssla med " somligt smått: att få in glasrutor så man inte frös ihjäl. Men också med liv och död, bokstavligen.

Kände du dig oerfaren?

- Inte direkt, men man fick annorlunda prioriteringar. Efter detta framstod ersättningsnivån i A-kassan som ... inte så viktig, om jag uttrycker saken försiktigt.

Vad lärde du dig?

- Att det i varje människa finns både gott och ont. Att en människa under omständigheter kan drivas in i en ondska som är större än vad vi kan föreställa oss. Människor ur övre medelklass som levt hyggligt ... som begått mord, dråp och våld mot medmänniskor.

Efteråt uppstod ett hjälteskimmer runt dig.

- Det är inte bara svenskar som vill känna stolthet över någon som varit internationellt verksam.

Under den här tiden träffade du din hustru Anna-Maria. Vad var ditt första intryck?

- Positivt (skratt). Jag tänker inte utveckla det.

Varför är det så vanligt att män gifter om sig fort?

- Vet inte. Har män större behov av sällskap? Du kanske har fler teorier?

Ja. Många män är intima bara med sin kvinna. Kvinnor klarar sig längre utan partner, för de har flera nära relationer.

- Jaha. Tjejsnack och killsnack? Jo, så är det nog.

Vad gör ni tillsammans?

- Vi har ett rätt normalt liv men brukar inte tala om det offentligt.

Var bor du?

- I Stockholm. Oja. Oja. I hög grad. I hög grad. Oja. Mycket bestämt.

Hur ofta träffar du barnen?

- När jag är hemma, ofta. Min ambition är att vara i Sverige femtio procent av min tid.

Hur är det att vara pappa till en tonårstjej?

- Jättekul. Än så länge. Jag tror att en tonårsdotter har en annan relation till sin pappa. Vi talas vid varje dag om allt möjligt. I morse hade vi en dust om Cartoon Network. De kallar det barn-BBC.

Tittar de på "Farmen" också?

- Nej. Vi försöker göra dem lite kvalitetsmedvetna.

Hur är det att vänta barn för tredje gången?

- Det känns kul. Barn är ett ständigt krävande och givande äventyr.

Vad tycker du om pappaledighet?

- Det är väl i grunden bra. Men vi fick hem en broschyr om föräldraledigheten och kunde konstatera att ingenting av detta gällde oss. Har man ingen anställning, vad gör man? Anna-Maria driver ett företag i Italien som hon inte kan lägga ner. Och om man sitter i en företagsstyrelse har man ett juridiskt ansvar.

Du kan ta time-out.

- Ja, men du har ansvaret. Även om det verkar som Skandias styrelse har pappaledigt hela tiden.

Du kan avgå.

- Ja, men då är du inte pappaledig. Jag har sjukpenninggrundande inkomst som det så vackert heter. Men jag kan ju inte ta ledigt i alla fall.

Så hur ska ni lägga upp det under barnets första år?

- Vi får försöka ta så mycket ledigt som möjligt. Jag har ju möjlighet att manövrera min tid, jag är inte slavbunden.

Vilka känslor har du inför din period som statsminister?

- Känslor, måste det vara det? Det var stökigt och bökigt på många sätt. En ohyggligt koncentrerad period.

Vad uträttades?

- Vi hade redan drivit fram en ansökan om EU-medlemskap. Så var det avregleringarna ... det var ett jäkla väsen om varje åtgärd men inte är det mycket som rivits upp av socialdemokraterna. Nästan allt har bestått! Hela omsvängningen. Tänk att det på 80-talet talades om privata dagis som otänkbart. Nu diskuteras att avskaffa förmögenhetsskatten.

Hade du kul?

- Oh ja. Vi hade god stämning i regeringen. Inte många trodde det. Men det var bra med en inbyggd mekanism att man resonerade om saker. Risken för att göra fel är större om man bara går efter en linje som anses finnas. Hos oss kom allt upp till ytan. Min uppgift var att vara lagledare - jag trivdes mycket bra med det.

Men nu trivs du som egenföretagare - hur går det ihop?

- För mig går det ihop. Jag inbillar mig att jag inte är så prestigefylld. Jag satt på rikets tredje högsta ämbete om man ska vara korrekt. Men man fylls inte av pompa direkt va. Jag såg mer maktens begränsningar. Det lilla landets små möjligheter att påverka.

Vilka var prövningarna?

- Alltså: Sverige var i kris och stämningen stundtals upphetsad. Man talade i år inför folkomröstningen om att det var ett hårt politiskt tonläge " de var inte med i början av 90-talet. Då satte LO upp affischer över hela landet som sa att jag hade förstört Sverige. DET var aggressivt.

Vill du bli statsminister igen?

- Nej. Jag tror inte man gör det lika bra andra gången. För det är inte säkert du är lika hungrig då.

Hur gick dina tankar när du lämnade politiken?

- Ingen ska vara chef alltför länge. Jag såg tendenser till att "det där fixar Bildt". Det sänkte aktivitetsnivån på nåt sätt.

Du beskrevs som populär, men också dominant.

- Ja. Det hör ihop. Jag var dominant, det kände jag på något sätt. Fast jag aldrig gjorde anspråk på att kunna allt. Det fanns frågor om bostadspolitik jag inte gärna ville få inträngande journalistiska frågor om.

Sedan kom debatten om gubberiet i moderaterna.

- Fast jag omgavs av tjejer. Snarare var de äldre gubbarna missnöjda med alla dessa ungdomar.

Hur är det att ha fyllt 54?

- Jag upplever inte att jag blir äldre.

Hur gärna vill du ha jobbet som EU-kommissionär?

- Jag har inte sagt att jag vill ha det. Jag knackar inte på några dörrar. De områden som intresserar mig är inte tillgängliga för oss, tyvärr. Vi som står utanför euron och utanför Nato.

Vad gör du om du ska ha riktigt kul en kväll?

- Man kan ju teoretiskt tänka sig att gå på bio.

Du säger ofta "man" i stället för jag.

- Gör jag? Jaha. Hm. När jag var partiledare klagade de på att jag för ofta sa "jag".

Vilka politiker har du hållt kontakten med?

- Alf och Sonja Svensson var på middag hos oss för inte så länge sedan. Men prioriteten är familjen. Umgänget är begränsat.

Vad tycker du om Skandiaaffären?

- Jag vet inte riktigt ännu.

Har vi ett slags moralras?

- Ja, det tror jag. Från sjukförsäkringar till Skandia är Luther under attack.

Och vad beror den på?

- Man får leta i samhället i dess helhet. Människor svarar på förebilder. Budskap. Var det inte Anna Hedborg som sa att "alla har rätt att ta ut sjukförsäkringen själva"? Det är väl en signal. Och det är klart " ser folk att andra skaffar sig stora pensioner tänker de kanske att då kan jag skaffa mig ett litet bidrag. Det är inte alldeles onaturligt.

Hör girighet till den mänskliga naturen?

- Möjligen. Det är inte så att vi när vi går ut på gatan ser sjuka människor gå omkring.

När de är sjuka går de väl inte omkring?

- Nä, men " uppgången i sjukskrivningar motsvaras ju inte av en uppgång i sjukdom. Enligt min mycket bestämda mening.

Hur vet du det?

- Jag tror icke att svenska folket blivit sjukare. Alltså, vi har inga farsoter som härjat. Pesten har vi hållt på avstånd. Har arbetslivet blivit hårdare? Nej, ingenting tyder på detta. Jag tror inte att tempot blivit högre i svenska samhället.

Hur vet du det?

- Ja, när jag rör mig ute.

När du går och handlar?

- Ja, och när jag rör mig ute i företag och organisationer.

Vad kallas det du gör nu?

- Jaa. Det undrar jag själv. Jag säger ibland sloganmässigt att jag är diversearbetare i tre F: framtid, fred och företagande.

Det spretar; it och olja och allt möjligt.

- Men det är framtidsorienterade företag. Entreprenörsdrivna. Det tycker jag om; starka personligheter och starka värderingar. Som HiQ - ett litet företag som blivit stort, som haft få chefer, informell företagskultur, som vill hålla i pengar och skapa en bra arbetsplats.

Du hyr ut din hjärna. Vad kostar du?

- För vissa grejor har jag styrelsearvode. Det är min inkomst. Enstaka föreläsningar tar jag betalt för, en 30-40 000 kronor.

Gör du allt själv?

- Nästan. Sortera resekostnader är förstås ett helvete och ibland är det rörigt. Jag har varit del av en stor apparat - jag tycker om friheten.

Så tycker jag om...

Kerstin Weigl