"Vi orkar inte hälsa på"

25-åringens pappa berättar för första gången om sin son

Foto: STEFAN MATTSSON
FÖRÄLDRARNA I CHOCKTILLSTÅND Den mordmisstänkte 25-åringen (lilla bilden) har ansökt om att få besök i häktet av sina föräldrar. Pappan är dock tveksam till att möta sin son ens under julhelgen. När Aftonbladet träffar honom säger han: ”Jag orkar inte, jag mår för dåligt.”
NYHETER

Pappan till 25-åringen som misstänks ha mördat Anna Lindh är både förtvivlad och chockad.

Han berättar i dag i Aftonbladet att han inte tänker besöka sin son, inte ens till julhelgen.

– Nej, jag tror inte det. Vi orkar inte, säger han.

25-åringens pappa är född i Jugoslavien, men har bott större delen av sitt vuxna liv i Sverige.

Han har en lägenhet strax utanför Stockholm, men bor i dag för det mesta hos sin hustru i en förort söder om Stockholm.

Grannarna ser honom bara då och då när han kommer i sin röda sportbil.

Gripandet av sonen i slutet av september kom som en chock för pappan. Och han är i dag fortfarande omtumlad:

– Du förstår, jag mår jättedåligt, säger han till Aftonbladet.

25-åringen har nyligen ansökt om att han vill få besök av sin pappa, mamma och farfar.

Men pappan berättar i dag för Aftonbladet att han är mycket tveksam till att träffa sin son efter allt som har hänt. Och ett möte nu i dagarna anser han vara uteslutet.

– Ja, jag mår för dåligt, säger han.

Mycket pekar i dag på att det kan dröja lång tid innan de ses igen.

Känner inte till bevisen

Pappan får inte ta del av den förundersökning som i dag lämnas över till sonen i häktet.

Han vet därför inte vilka bevis polisen har och vad sonen har sagt i förhören.

Tror du din son kommer att erkänna mordet på Anna Lindh?

– Nej, det vet jag inte.

Men vad tror du?

– Du vet, jag kan inte säga någonting om det.

Pappan och mamman flyttade till Sverige i början av 1970-talet och 1978 föddes deras son.

När sonen var sex år gammal skickade föräldrarna honom och hans två år äldre syster tillbaka till Jugoslavien.

Barnen bodde då hos farföräld-rarna i en liten stad nära Belgrad och där gick de i skolan i flera år.

De här åren bodde mamman och pappan kvar i Sverige där de jobbade på fabrik.

Sonen har i ett yttrande från kriminalvården berättat att han inte förstod varför hans föräldrar skickade bort honom. Han fick också stora problem som 13-åring när han skickades tillbaka till föräldrarna i Sverige.

Han saknade kompisar och hade glömt det svenska språket.

I mitten av 90-talet började det knaka i fogarna i föräldrarnas äktenskap. Sonen blev under den här perioden ofta ovän med sin pappa.

”Jag mår jättedåligt”

Det här är ingenting som pappan vill tala om i dag.

Hösten 1996 när familjen träffades för att fira 25-åringens systers födelsedag hamnade föräld-rarna i ett häftigt bråk.

Allt urartade och 25-åringen högg sin pappa flera gånger med en kniv.

– Jag kände bara en svart fläck? jag ville försvinna från verkligheten, sa sonen om sitt knivöverfall i ett polisförhör.

Pojken hade då stora problem i skolan och pappan sa i förhören att han hade dålig koll på vad hans barn gjorde.

Han uppgav att det bara var hustrun som fick information och att han fick reda på saker och ting först när det var för sent.

Sonen dömdes till skyddstillsyn för knivöverfallet.

Pappan inser i dag att mycket har gått fel och att hans son nu riskerar livstids fängelse eller långvarig rättspsykiatrisk vård.

På frågan om det känns jobbigt i dag svarar han kort och koncist:

– Ja, jag mår jättedåligt.

Richard Aschberg, Lennart Håård