Här kommer alla gubbarna på en och samma gång

Ronny Olovsson om ett svenskt nöjesår som gick med rullator

1 av 9 | Foto: EMI
Störst av alla i Nöjes-Sverige detta år: Per Gessle, 44. Ärlig, vital och sprittande - på en och samma gång.
NYHETER

De stora programledarna i tv var Ingvar Oldsberg, 58, Peter Harryson, 55, Magnus Härenstam, 62, och Lasse Berghagen, 58.

De stora artisterna som kom hit var Mick Jagger, 60, Bruce Springsteen, 54, och Bob Dylan, 62.

Störst på bio var "Sagan om ringen" skriven av J R R Tolkien som skulle ha varit 111 år om han levt.

Gubbar, gubbar, gubbar, skriver Aftonbladets Ronny Olovsson.

Du har blivit ett år äldre.

Det har Mick Jagger också, han blev 60 år i år för att vara exakt. Faktum är att hela nöjesbranschen snart går med rullator.

Underhållningsåret 2003 var mer än något annat de grå pantrarnas "

Okej, Per Gessle är ju inte direkt 74, inte ens 63, snarare 44, men han har varit med på listorna med sina hits sedan 1900-talet.

Han är inte direkt ny.

Inte direkt ung.

Ändå var 2003 mer än något annat sologenombrottets år för Roxette- och Gyllene Tider-veteranen Gessle.

Och som han gjorde det.

Med en skiva fullproppad av sprittande pop, ärligare, rakare och på många sätt mer vital och positivt pigg i sitt tilltal än det mesta som presenterades av skivbolagen.

Ja, jo, han kändes faktiskt som "årets nykomling", hur vansinnigt det än låter.

Det må väl hända - att en gammal älskad popikon lyckas hitta hem till sina rötter. Men 2003 var ett märkligt år, ett år som nästan kändes lillgammalt redan i januari.

Vi får exkludera "Naken-Janne" och "Big Brother-Linda".

Men tänk lite snabbt bakåt.

Gnugga tinningarna.

Vad är det du minns?

Kommer alla känslorna på en och samma gång?

Förutom Gessle " kom igen nu "

Det är klart, du hamnar där på Mick, Keith och de andra russinen i The Rolling Stones. Rockens eviga ynglingar. Mumifierade i sina rockposer härjade de i Stockholm med tre konserter och illustra utflykter. Mick, 60, skuttade, juckade och väste om att han aldrig blir riktigt tillfredsställd.

Tusentals dansade i publiken.

Tusentals äldre.

Förmodligen samma tusentals äldre som blev till två miljoner framför de stora mäktiga PRO-märkta tittarsuccéerna "På spåret", "Så ska det låta" och "Snacka om nyheter" i tv.

Tv-kungarna 2003 är inga ynglingar. Ingvar Oldsberg, 58, Peter Harryson, 55, Lasse Berghagen, 58, och Sven Melander, 55, frontade alla de största tittarsuccéerna.

"Melodifestivalen" anlitade Lill-Babs, 65, "Bumerang" handlade bara om gamla låtar och händelser, "Beck"-filmerna i TV 4 var baserade på romanfigurer skapade för 40 år sedan och i "Antikrundan" var möblerna ruskigt gamla "

Gammal "ång-tv" som bara malde på.

Det gamla funkade verkligen 2003.

Det lite äldre.

Den mest vällagrade succén i den genren får väl "Solbacken: Avd E" ändå anses vara. Något så omöjligt som en underhållande dramaserie om åldringsvården. Det låter omöjligt, men den rev tag i vårt innersta och satte ansikten på allas vår ångest för livets väntrum.

För felbehandlingar.

För personalbrist.

För - ja - döden.

Carin Mannheimer, 69, träffade rätt.

Inte så mycket Jagger över "Solbacken: Avd E", men den står ut när jag sneglar i backspegeln på tv-året 2003. Den höjer sig över dokusåpaskvalpet.

Den satte avtryck.

Bruce Springsteen, 54, tog tidsmaskinen på Ullevi till 1985 och skakade hela Göteborg i somras - just när vi trodde att han var färdig för ättestupan.

Neil Young, 58, Bob Dylan, 62 " Gubbar, gubbar och gubbar.

Lasse Berghagen hängde av sig den koboltblå kavajen - efter en sommar av stor dominans i tv. "Allsång på Skansen" var tokstort.

Tonåringarna slogs med tanterna längst där framme så att kanelbullarna flög "

Film? Jag säger bara "Sagan om ringen"-trilogin. Fan, Tolkien hade varit 111 år i dag.

Ändå.

Ja, för ändå har väl aldrig åldersfixeringen varit hårdare.

Aldrig har väl egentligen de underliggande strömningarna bland beslutsfattarna varit mer ungdomliga.

SVT tog fram slaktmasken.

Tjoff!

"Mitt i naturen", "Trafikmagasinet" och "Snacka om nyheter" hängde snart i kylrummet.

Pensionärs-tv rensades ut. TV 4 flyttade bort "Bingolotto" från lördagarna efter ideliga försök att "poppa till" programmet. "Jeopardy" med Magnus Härenstam, 62, skulle få ta paus.

De äldre tv-tittarna. De som ingen ville ha. De fick se sig snuvade på många kära vänner det här året.

Årets paradox vill jag påstå, att samtidigt som hela industrin blev allt gråare, tycktes den genomgå en ålderskris och vildsint försöka föryngra sig.

Skivindustrin har länge haft just detta fokus. Kanske var det då också typiskt att det var just den som blev undantaget.

Någonstans insåg skivbolagen att de enda som verkligen vill köpa skivor är de äldre.

Som verkligen vill äga en cd - inte en bibba datafiler på en hårddisk.

En ny genre av omförpackade hitsamlingar slungades ut mot den äldre skivköparen via tv-reklam. En efter en.

Konstigt att inte fler tänkte likadant. Fler branscher.

För egentligen är det inte så tokigt.

Vilka är det som har "köpkraft" i dag?

Inte är det studenterna. Inte är det de allt fler arbetslösa unga. Inte är det de slacker-betonade "jag-tog-ett-sabbatsår"-högskoleoffren som kör taxi på deltid. Inte är det alla lösdrivande webbdesigners som mumlar om eventuella konsultjobb nere på kontinenten.

Det är de glada amorteringsbefriade 50-åringarna som har haft fast jobb hela sina liv och minsann sparat pengar och inte alls riskerar att hamna på fattighuset när de blir pensionärer.

De som har utflugna barn och äntligen kan räta på ryggen och börja köpa nytt.

Kasta ut det nedskavda.

Köpa nya kök.

Smälla på en ny parkett.

Få dille på ett sommarhus.

Ändå är alla 50-plussare kommersiellt stendöda. Sägs det. I reklambranschen och tv-svängen är det helstekt att rikta sig till den här hopplöst förlorade samlingen "äldre".

Jag blev ett år äldre i år. Jag också.

Jag blev så hiskeligt gammal att jag när du läser detta inte längre får lyssna på P 3.

För de ska ha en målgrupp yngre än 37,5.

Ronny Olovsson

ARTIKELN HANDLAR OM