- Vi ses om några dagar

Mormors farväl till svenska Daris, 3, dagarna före katastrofen

1 av 4 | Foto: PRIVAT
FAMILJEN DOG Mohsen Memarzadeh, 39, hans hustru Zoya, 27, sonen Daris, 3.
NYHETER

TEHERAN

I går begravdes de svenska offren för jordbävningen i Iran.

Stockholmsfamiljen Memarzadeh fick sin sista vila på begravningsplatsen Paradiset i Teheran.

Släktingar och vänner till familjen hade samlats på den enorma begravningsplatsen Behesht Zahra utanför Teheran för att ta farväl av familjen Memarzadeh.

Ett sista minne av dottern och barnbarnen fick mormodern Ashra Amari att gråta igen:

Hela familjen satt i bilen och Ashra kom ut för att säga adjö, när dottersonen Daris, 3, grep tag i hennes arm.

Kunde inte följa med

- Kom med mormor, det finns plats i bilen, sa han. Jag vill inte åka till Bam utan dig.

- Jag sa att "det går inte, men att vi ses om några dagar igen". Då släppte han taget och vinkade när de for iväg.

Det var i onsdags. I går begravdes Daris tillsammans med sin tio månader gamla syster Dianosh och föräldrarna Mohsen Memarzadeh och hans hustru Zoya Amari. Fyra av offren för fredagens jordbävningskatastrof i Iran som kostat minst 28 000 liv.

Efter några dagar med Zoyas föräldrar och deras vänner i Teheran for Stockholmsfamiljen Memarzadeh till Mohsens födelsestad Bam, där de bodde i ett hus ägt av hans faster. Tanken var att de skulle fortsätta till Dubai för några dagars solig vintersemester.

Svårt att förstå

- Jag träffade dem ju för bara några dagar sedan, säger Hossein Bashiri. Det är svårt att förstå vad som hänt.

Hossein är nära vän till familjen och kollega till Zoyas pappa Ali. De är båda förlossningsläkare på Teherans universitetssjukhus.

- När Mohsen och Zoya är här brukar vi alltid umgås ett par dagar. De var ett sådant underbart par, så lyckliga, så nära varandra.

Sorgeperiod

Vi sitter i familjen Amaris stora salong där golven är täckta med utsökta persiska mattor. Folk kommer och går. Män i mörka kostymer och kvinnor med svarta sjalar sitter på stolar runt väggarna och bjuds på söta kakor, dadlar och te.

Så kommer det att vara under den fyrtio dagar långa sorgetiden. Den tredje, sjunde och fyrtionde dagen efter begravningen hålls enligt muslimsk sed minnesstunder för de döda.

Familjen fick en värdig begravning. 150 personer följde deras sista färd i gryningsljuset. Därmed undvek de det öde som drabbar flertalet av katastrofens offer - att hamna i någon av de massgravar som grävskoporna grävt upp i katastrofområdet.

Förstår det inte

Ali Samari, Zoyas far, står mitt på golvet och tar emot kondoleanser. Han är sorgsen och samlad.

- Jag talade med både Zoya och Mohsen på telefon kvällen före jordbävningen, säger han.

- Så kom Daris till telefonen och jag frågade vad de gjorde. "Vi leker och har roligt", sa han. Det var det sista jag hörde honom säga.

Zoyas bror, som heter Ali också han, hjälper sin mamma till ett gästrum där hon får vila lite. Ali har just kommit hem från Ukraina, där han studerar till tandläkare.

- Pappa ringde och berättade vad som hänt. Jag har ännu inte förstått det. Att jag är enda barnet nu, att min syster inte längre finns i livet.

Mats Gezelius