Dagens namn: Sibylla
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

"Han borde få dödsstraff"

I morgon börjar rättegången mot Marc Dutroux - Belgiens mest hatade man

Ett monster, ett odjur, en djävul. Så har han kallats, Marc Dutroux, pedofilen vars härjningar skakade Belgien.

Det är mer än sju och ett halvt år sedan polisen sprängde hans liga; två svårt medtagna flickor befriades, fyra andra hittades döda och nedgrävda.

Aftonbladets Bosse Lidén är på plats i Arlon där rättegången börjar i morgon.

Alla tycks tro att de fyra åtalade får stränga straff.

Men etablerade rykten lever kvar: kända medborgare har deltagit i övergreppen - och de går fria.

ARLON, sydöstra Belgien.

Det var en torsdag i augusti 1996 som Marc Dutroux, då 39 år, sa de förlösande orden efter två dygns polisförhör:

- Je vais vous donner deux filles, jag ska ge er två flickor.

Så började den historia rullas upp som skulle komma att skaka Belgien och som först nu, efter sju och ett halvt år av utredningar och skandaler, når till rättegång; en process som beräknas ta flera månader - men som inte heller den kommer att avslöja hela sanningen, det är folk här övertygade om.

     

Fyra flickor grävdes fram döda. Många andra offer skymtar i utkanten av den cirka femhundratusen sidor långa förundersökningen. Men de två flickor som Dutroux plötsligt ville visa upp den där torsdagen var vid liv, om än svultna och skräckslagna, när polisen forcerade lönndörren i källaren till det sjabbiga hus i byn Marcinelle som var ett av pedofilens många nästen.

Sabine Dardenne, 12 år, och Laetitia Delhez, 14 år, hittades i vad som beskrivits som en tortyrkammare och fängelsehåla: en våningssäng av järn i ett mörkt och kalt rum med cementgolv bakom en låst dörr, nästan omöjlig att upptäcka utifrån.

De hade hållits inspärrade, fängslade med kedjor runt hals och fötter, våldtagits, filmats, skrämts att bara viska till varandra och att aldrig ropa på hjälp för då skulle "någon ännu värre komma och ta hand om dem".

     

De första reaktionerna var tårar.

Nej, Marc Dutroux grät inte. Men föräldrar och poliser och många vars barn spårlöst försvunnit.

Och de som dag efter dag på tv och i tidningar kunde följa både rörande skildringar av lycklig återförening och grymma bilder av föräldrar som efter år av saknad och ovisshet och en liten, liten låga av hopp nu fick det oåterkalleliga beskedet att just deras flickor hittats döda.

Guy Dardenne kunde krama Sabina hårt sedan hon återbördats till hemmet i Kain, nära gränsen till Frankrike.

- Jag har saknat dig så, sa pappan mellan snyftningarna.

Hos Patricia Martin, Laetitias mor, skymdes glädjen över den återfunna dottern av förtvivlan över vad flickan fått utstå. Med en röst som brast gång på gång sa mamman inför mikrofoner och kameror:

- Flickorna var tvungna att bada med männen och " allt, allt "

Hos Julies och Mélissas mor och far fanns bara sorg sedan Marc Dutroux avslöjat var han grävt ner de båda flickornas kroppar några månader tidigare.

Och för Ans och Eefjes föräldrar som stött varandra under den långa tid deras barn varit försvunna kom sanningen brutalt.

Paul Marchal, Ans pappa, fick telefon när han och hustrun var i Paris:

- Vi har hittat två kroppar, sa polisen. Den ena är Eefje. Den andra är ännu inte identifierad.

Men Paul förstod: i det ögonblicket "var det som om marken försvann under mina fötter".

     

I förhören med Sabine och Laetitia gav flickorna detaljerade, men inte helt samstämmiga, berättelser om vad de utsatts för i den mörka källaren och om vilka förövarna var.

Några dagar efter frigivningen träffade Aftonbladets reporter Richard Aschberg Laetitia i hennes hem i Bertrix. Omgiven av ett hav av blommor, brev och presenter från vänner, det belgiska kungaparet och hundratals okända kunde 14-åringen, lugnt och samlat, berätta hur hon rövades bort och föstes in i en bil:

"Jag hade varit vid simbassängen. Dutroux kom fram mot mig och frågade om det var något kul som hände i Bertrix i helgen. Han verkade konstig och plötsligt tog han ett struptag om min hals. Jag kunde inte andas eller skrika. Han tvingade i mig sömnmedel och någon vätska. Jag försökte kräkas upp det men det gick inte."

Först tre dagar senare vaknade hon i en våningssäng, förvirrad och omtöcknad och utan en aning om var hon befann sig.

Men i sängen fanns redan Sabine, fånge hos Dutroux sedan mer än sjuttio dagar. De båda flickorna kunde prata med varandra med låg röst.

När lönndörren till det hemliga källarrummet till slut öppnades var det Marc Dutroux som kom för att berätta att han kidnappat Laetitia och begärt en lösensumma av hennes mamma men att mamman inte "hade lust att betala".

Och sedan?

"Vi utnyttjades på alla sätt. Han tog upp oss en och en ur källaren. Vi tvingades bada med honom i badkaret och sen våldtog han oss. Han borde få dödsstraff. Hans huvud skulle skäras av."

     

Då, 1996, gav Laetitia intervjuer. Inte Sabine. I dag är rollerna ombytta: Laetitia skyr all offentlighet och vill inte vittna i rättegången, Sabine däremot tänker ställa sig i vittnesbåset och "titta Dutroux i ögonen och visa att han inte har lyckats knäcka mig".

Redan förra året, i februari, höll Sabine för första gången en presskonferens. Hon gjorde det för att utöva påtryckning på den belgiska rättsapparaten: efter mer än sex år var fortfarande ingen rättegång i sikte, inget åtal väckt.

- Den första tiden fick jag ligga naken på en bänk, bunden med en kätting runt halsen, berättade hon.

Under de åttio dagar hon hölls fången fick hon dricka vatten ur en hink och fick mat bara ibland.

Några detaljer om de sexuella övergreppen ville hon inte ge.

Marc Dutroux beskrev hon så här:

- Han blev totalt ursinnig om jag inte gjorde som han sa.

     

Sabine Dardenne var långt ifrån Marc Dutroux första offer. Redan i mitten på 1980-talet gjorde han sig skyldig till flera bortrövanden, våldtäkter och sexuella övergrepp och han greps i februari 1986 och dömdes till fängelse i 13 år och 6 månader.

I samband med en stor amnesti, beslutad på regeringsnivå, frigavs han knappt tre år senare.

Han hade inte varit länge på fri fot innan misstankar om nya illgärningar väcktes: en ung kvinna rövades bort i Bryssel och en tipsare berättade för polisen att Dutroux höll på att bygga en "fängelsehåla" i källaren till sitt hus.

Under förevändning att leta efter stulet gods gjorde polisen upprepade husundersökningar hos honom.

Men uppmärksamheten verkade inte störa Dutroux: sommaren 1994 våldtogs en kvinna i hans hemtrakter, sommaren 1995 en kvinna i Slovakien (som Dutroux gärna besökte), tre veckor senare rövades de båda åttaåriga kamraterna Julie Lejeune och Mélissa Russo bort, i augusti samma år de båda väninnorna An Marchal, 19, och Eefje Lambrecks, 17.

De fyra senare skulle alla hittas döda sedan polisen slagit till mot Dutroux, hans hustru Michelle Martin, hans medhjälpare Michel Lelièvre och hans gode vän, affärsmannen Michel Nihoul.

     

Tårar, sorg, förtvivlan. Så var det till en början, då, i augusti 1996. Men efterhand som avslöjandena kom väcktes allt fler frågor:

Hur kunde Marc Dutroux, en arbetslös elektriker, äga så många hus i Belgien och Västindien?

Varför lyssnade inte polisen på tips som pekade ut honom som pedofil?

Hur kunde han släppas ut ur fängelset när han hade tio år kvar på straffet?

Var Dutroux i själva verket bara en effektiv hantlangare till personer vars identitet skyddades?

Tjänade han sina stora pengar på annat än bilstölder? Sålde han barn till rika och mäktiga pedofiler?

Vilken var egentligen affärsmannen Nihouls roll i härvan?

Hade flera av de döda flickorna kunnat räddas om undersökningarna skötts professionellt redan 1995?

Hur kunde Michelle Martin, själv mor till tre barn, när maken Dutroux satt i fängelse mata hundarna men inte bry sig om de inlåsta småflickorna i källaren?

Hur många andra våldtäkter och bortrövanden hade Dutroux och hans ligamedlemmar gjort sig skyldiga till?

Varför sparkades plötsligt utredaren Connerotte sedan han tagit in poliser och kändisar från hela Belgien för förhör?

     

När frågorna inte fick svar växte vreden. Över hela Belgien syntes och hördes protester; fabriker lamslogs av strejk, bussar slutade gå, på gatorna hölls demonstrationer.

20 oktober 1996 skrev in sig i landets historia: då tågade 350 000 människor, stillsamt men mäktigt i tyst raseri, genom Bryssel. Det var Den Vita Marschen, ett folkligt krav på genomgripande förändringar i synen på övergrepp mot barn, ett krav på upprensning i olika myndigheter, ett krav på lagändringar.

Dagen efter lovade regeringen allt detta: polisen skulle omorganiseras, lagen skrivas om och 8 000 fall av sexuella övergrepp mot barn gås igenom på nytt.

     

En del av de utlovade reformerna har genomförts. Men pedofilernas framfart tycks ha satt spår för alltid i Belgien: skam- och skuldkänslor märks fortfarande.

När jag häromdagen frågade efter litteratur om fallet Dutroux i Bryssels största bokhandel svarade biträdet undvikande att det bara finns en sådan bok.

Tio minuter senare hade jag på egen hand hittat fem till, alla undangömda högt upp ovanför hyllan med historiska berättelser från andra världskriget.

Vid utgången satt bilder på saknade barn, precis som det gjorde när Dutroux härjade fritt, när Mélissas och Julies och de andras bilder fanns överallt.

Än i dag, när rättegången till slut ska bli av, saknas många svar på de sju år gamla frågorna. Kanske kommer de inte att ges inför domaren i Arlon heller.

An Marchals pappa Paul (som skrev så här i den bok om dotterns död som kom ut året efter gripandet av Dutroux: "Den Vita Marschen var inte slutet på historien, den var början") sa nyligen om sina förhoppningar på den så efterlängtade processen:

- Man vill inte att sanningen ska komma fram, det är min känsla.

Man vill inte att sanningen ska komma fram " Ingen bra utgångspunkt för en rättegång - men ord som åter blivit till tidningsrubriker i Belgien.

Här ska ligan dömas

Rättssalen har kostat 110 miljoner kronor att bygga.   Rättssalen har kostat 110 miljoner kronor att bygga.

 Rättegången mot Marc Dutroux och de tre andra åtalade kommer att hållas i det nybyggda justitiepalatset i den lilla sydbelgiska staden Arlon.

 Förundersökningen är på femhundratusen sidor, uppåt 700 vittnen och sakkunniga kan komma att höras och förhandlingarna beräknas ta två, kanske tre, månader.

 Under rättegången sitter de fyra åtalade i en bur av skottsäkert glas.

 Det är juryn ensam som avgör de åtalades skuld och som, tillsammans med de tre domarna, bestämmer straffet.

Skandalen - år för år

1983

9 juni Marc Dutroux och två medhjälpare våldtar och rånar en medelålders kvinna.

1985

31 januari Dutroux och medhjälpare rövar bort och våldtar en 18-årig flicka.

1 mars Dutroux häktas för våldtäkt och grovt rån.

2 april Dutroux friges.

8 juni Dutroux bortför och våldtar en 11-årig flicka.

17 oktober Dutroux och medhjälpare bortför och våldtar en 19-årig flicka.

14 december Dutroux, hans hustru och en medhjälpare rövar bort och våldtar en 19-årig flicka.

17 december Dutroux, hans hustru och en medhjälpare bortför och våldtar en 15-årig flicka.

1986

3 februari Dutroux och hustru arresteras, frun friges efter drygt två månader.

26 april Dutroux döms till fängelse i 13 år och 6 månader för flera våldtäkter på minderåriga och flera fall av bortrövande och rån.

1992

8 april Marc Dutroux villkorligt fri.

5 augusti Loubna Benaïssa, 9, rövas bort i Bryssel.

1993

21 oktober Polisen får tips om att Marc Dutroux bygger gömställe för barn i sin källare.

8 november Polisen gör husundersökning hos Dutroux.

26 november Husundersökning.

1994

5 januari Övervakning av Dutroux för att hitta gömt stöldgods.

13 juni Nya husundersökningar i flera av Dutrouxs hem.

15 juli-30 juli Någon gång under den här tiden våldtar Dutroux en ung kvinna i Sars-la-Buissière.

1995

4 juni Dutroux våldtar Henrieta Palusova i Slovakien.

24 juni De båda åttaåriga flickorna Julie Lejeune och Mélissa Russo bortförs i Grâce-Hollogne.

7 juli Polisen i Charleroi informerar sina kolleger i Grâce-Hollogne om en Marc Dutroux som är känd för att ha rövat bort och våldtagit barn.

Juli-augusti Möte i Charleroi mellan polis från olika distrikt för att diskutera om Dutroux kan ha med Julies och Mélissas försvinnande att göra.

23 augusti An Marchal, 19, och Eefje Lambrecks, 17, rövas bort under en resa till Ostende.

25 augusti Dutroux förehavanden följs minutiöst.

5 november Dutroux och hans medhjälpare Weinstein för bort och spärrar in tre män som de anklagar för att ha stulit en lastbil.

22 november En ung flicka i Obaix våldtas och utsätts för mordförsök, Dutroux misstänks.

6 december Dutroux grips för händelsen den 5 november.

13 december Husundersökning i fem av Dutroux bostäder. En polisman erkänner långt senare att han hört barnröster nere i källaren men trott att de kom från "barn ute på gatan".

1996

20 mars Dutroux släpps ur häktet.

21 mars Enligt Dutroux dör Julie Lejeune den här dagen, Mélissa Russo en vecka senare. De svälter ihjäl sedan hustrun Michelle och kompanjonen Weinstein inte gett dem mat när Dutroux satt fängslad. Dutroux säger att han blir rasande och att han förgiftar Weinstein och sedan gräver ner kropparna utanför sitt hus.

28 maj Sabine Dardenne rövas bort i Kain, nära franska gränsen.

22 juli-1 augusti Någon gång under den här tiden våldtar Marc Dutroux med hjälp av sin hustru Michelle Martin den unga Yancka Mackova i Sars-la-Buissière.

9 augusti Laetitia Delhez kidnappas i Bertrix. Ett vittne registrerar delar av numret på en bil som visar sig tillhöra Dutroux.

13 augusti Dutroux, Martin och Lelièvre häktas. Ny husundersökning i huset i byn Marcinelle.

15 augusti Efter anvisningar av Dutroux hittas fängelsehålan i källaren, Sabine och Laetitia kan tas om hand.

17 augusti Tre nedgrävda kroppar hittas vid huset i Sars-la-Buissière: det är Julie, Mélissa och Bernard Weinstein, mångårig medhjälpare till Dutroux.

3 september Ans och Eefjes kroppar grävs upp vid huset i Jumet.

10 september 23 personer,11 av dem poliser, grips vid en razzia i Charleroi. Alla släpps nästan genast.

14 oktober Jean-Marc Connerotte, den allmänt uppskattade förundersökningsdomaren i Neufchâteau, fråntas sitt uppdrag på grund av "jäv": han har deltagit i en stödmiddag för saknade barn och låtit sig bjudas på spaghetti.

20 oktober "Den vita marschen": 350 000 människor i Bryssel protesterar mot myndigheternas missgrepp och underlåtenhet i pedofilskandalen.

21 oktober Den belgiska regeringen, skakad av avslöjandena och de folkliga protesterna, lovar lagändringar, ny polisorganisation och att 8 000 fall med sexuella övergrepp mot barn ska öppnas på nytt.

1997

21 januari Affärsmannen Michel Nihoul avförs ur undersökningen.

14 april Första rapporten från en parlamentarisk kommission: polisens inkompetens och grova försumlighet kan ha bidragit till några av barnens död.

1998

16 februari Andra rapporten från den parlamentariska kommissionen. Polisen frias från att aktivt ha skyddat Marc Dutroux under flera år men myndigheternas brist på handlingskraft och samordning får skarp kritik.

23 april Dutroux slår ner en vakt och rymmer under utflykt från fängelset till Neufchâteau för att där läsa sin akt. Han grips tre timmar senare. Justitieminister Stefaan de Clercq och inrikesminister Johan Van de Lanotte tvingas omedelbart avgå.

12 augusti Den nye undersökningsdomaren meddelar att Dutroux är en "pervers ensling", att det inte finns någon pedofilring av kända personer, politiker och poliser.

1999

16 december Affärsmannen Michel Nihoul får lämna fängelset.

2000

27 juni En rekonstruktion av Julies och Mélissas bortrövande genomförs. Dutroux deltar inte.

2001

8 januari Undersökningsdomaren får order att fortsätta med bland annat analyser av 6 000 hårstrån som tagits tillvara i pedofilens källarhåla och i en av hans bilar.

2003

30 april Åklagarmyndigheten i Liège beslutar att Dutroux, Martin, Nihoul och Lelièvre ska ställas inför jurydomstol.

2004

1 mars Startdatum för rättegången i Arlon, mer än sju och ett halvt år efter gripandet av pedofilligan.

De misstänkta – och deras offer

An Marchal och Eefje Lambrecks rövades bort och mördades.   An Marchal och Eefje Lambrecks rövades bort och mördades.

MARC DUTROUX, 47

Arbetslös elektriker med stora inkomster och ett tiotal fastigheter. Pappa till fem barn.

Tidigare dömd för våldtäkter på minderåriga.

Åtalas för: att ha lett ligan som rövade bort och höll sex flickor fångna under förhållanden som innebar grov misshandel och ledde till döden, för att ha mördat An, Eefje och Bernard Weinstein, för att ha våldtagit Mélissa, Julie, An, Eefje, Sabine, Laetitia och de tre slovakiska flickorna Yancka, Eva och Henrieta, för knarkhandel och grov stöld.

Straff: Kan dömas till livstids fängelse (strängaste straffet i Belgien).

MICHEL LELIÈVRE, 32

Arbetslös narkoman och knarkhandlare.

Åtalas för: delaktighet i människorov och grov misshandel som lett till döden, för trafficking och för handel med droger, falska dokument och stulna bilar.

Straff: Kan dömas till 20-30 år i fängelse.

MICHEL NIHOUL, 62

Affärsman med kontakter bland Belgiens rika och mäktiga. Av en del utpekad som pedofilligans verklige ledare.

Tidigare dömd till fängelse för bedrägerier och svindel.

Åtalas för: delaktighet i människorov, frihetsberövande med dödlig utgång och för handel med knark, falska dokument och stulna bilar.

Straff: Kan dömas till 15-20 års fängelse.

MICHELLE MARTIN, 44

Gift sedan 1988 med Marc Dutroux, mor till deras tre barn, nyligen skild.

Tidigare dömd till fem års fängelse för medhjälp till våldtäkt.

Åtalas för: medhjälp till människorov och olaga frihetsberövande, för delaktighet i tortyr som lett till döden för fyra flickor och för delaktighet i våldtäkten på den unga slovakiska flickan Yancka Mackova.

Straff: Kan dömas till 20-30 års fängelse. JULIE LEJEUNE

Född 1986, bortrövad den 24 juni 1995, återfunnen död och nedgrävd 17 augusti 1996. MÉLISSA RUSSO

Född 1986, bortrövad 24 juni 1995, återfunnen död och nedgrävd 17 augusti 1996. AN MARCHAL

Född 1977, bortrövad 23 augusti 1995, återfunnen död och nedgrävd 3 september 1996.

EEFJE LAMBRECKS

Född 1981 , bortrövad 23 augusti 1995, återfunnen död och nedgrävd 3 september 1996. SABINE DARDENNE

Född 1983, bortrövad 28 maj 1996, återfunnen levande, inspärrad i källarhåla 15 augusti 1996.

Kommer att bli det viktigaste vittnet i rättegången.

 

LAETITIA DELHEZ

Född 1981, bortrövad 9 augusti 1996, återfunnen levande tillsammans med Sabine Dardenne 15 augusti 1996. Har lämnat skriftligt vittnesmål där hon anger flera av de åtalade.

SENASTE NYTT

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet