Dagens namn: Sibylla
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

"Jag lekte med bilar och slogs"

Biskop Caroline Krook berättar om Jesus, den blodiga kristusfilmen och när en psykiskt sjuk man gjorde intrång i hennes lägenhet

När blodet skvätte och piskor ven under sju minuter över en mans-kropp och spikar slogs genom bara händer.

Då satt biskop Caroline Krook med öronproppar i och blicken nedvänd. Men hon ville se Mel Gibsons omtalade film The Passion of the Christ som hade premiär i går.

- För jag insåg att jag skulle få många frågor.

Jag har själv sett filmen och läst på om biskop Krook: pojkflicka, scoutflicka, bra på att slåss. Ville till teatern men gick ut i frontlinje: som landets första kvinnliga fängelsepräst, första domprost och därefter vår andra kvinnliga biskop.

Hon är 59 år nu.

     

Vi är i 1600-talshuset där hon arbetar, det är vid tunnelbanan i Gamla stan. Hon har valt platserna, två stolar, med ett litet bord emellan. Hon tänker noga innan hon svarar på frågor om varför hon blev präst men inte mamma, om en prästs utsatthet, och om bilden av Jesus - hur såg han ut?

Vad är din bild av Jesus?

- Jag har många olika bilder. Från barndomen har jag vissa söndagsskolebilder som jag nog är glad över. Jag sparade en plansch där Jesus går utefter ett böljande vetefält; "skörden är mycken men arbetarna äro få".

Men har du ett ansikte inom dig?

- Nej, det kan jag inte säga. Här i rummet har jag en bild av hur Jesus rider in i Jerusalem och en annan av korset" jag vet att alla bilderna är fel. Men jag kan tycka om att meditera inför dem.

Vad tycker du om att det görs film om Jesus?

- Jesus har ju tolkats i alla tider. I olika tidsperioder har han avbildats på olika sätt och ibland har man fokuserat väldigt mycket på Jesus smärta. Ibland nästan som en bokmärkes-Jesus. Och man har satt in Jesus i sin egen kultur. I Kina köpte jag söta vykort där Jesus låg nyfödd i en kinesisk paviljong och Josef och Maria var två kineser.

Jesus som kines, är det okey?

- Det är okej. Vi vet att Jesus inte var kines, men vad man ville visa är: han är en av oss. Det är riktigt att var och en har sina egna bilder. Så länge man vet att alla bilderna är fel. Att de är en så liten skärva av verkligheten att vi ser inte helheten. Men om man tror att den bild man själv har eller ser på film är sanningen - då är det farligt.

Varför hade du öronproppar när du såg filmen?

- Det hade jag på Sagan om ringen också. Ljudet på film är för högt. Jag tycker inte om våld på film och de värsta intrycken man får är genom hörseln. Jag är inte intresserad av att se spikarna slås genom handen. Smärtan i Marias ansikte när hon ser sitt förstfödda barn påverkade mig djupare.

Mel Gibson säger sig vilja göra en film om kärlek" jag förstår inte, gör du?

- Jag förstår att du inte förstår. Han tänker på försoningsoffret, att Jesus gav sitt liv för människorna. Men det framgår inte. Man får inte någon bild av vem Jesus var. Varför det hände, varför judarna var så upprörda och ville bli av med honom. Man kände inte att man satt och hejade på Jesus.

Hur kommer filmen att uppfattas?

- Många kommer att se den av nyfikenhet på våldet.

Gör den skada?

- Nej. Jag har hört att man på vissa föreställningar delar ut pocketupplagan av evangelierna. Och det kan kanske väcka nyfikenhet på storyn - och gör att man vill gå till manus, så att säga.

Är filmen antisemitisk?

- Inte alls. Romarna stod för det riktigt obehagliga, som glädjen i att slå.

Hur ser Gud ut?

- Jag aktar mig noga för att ha en bild av det. Jag vill inte personifiera det.

Har Gud ett kön?

- Nej. Däremot kan vi inte tala om det himmelska utan att använda våra mänskliga ord. Annars skulle vi bli helt stumma. Jag har ingenting emot att tala om gator av guld eller himlen som en smultronbacke. Bara vi vet att på andra sidan är det ett annat språk och andra bilder som gäller. När vi väl är där kommer vi att säga: Jaha, var det så det var.

Hur bestämde du dig för att bli präst?

- Jag brukar säga att det inte var jag, utan Gud som bestämde sig. Jag hade tänkt ägna mig åt teater. Min konfirmationspräst sa att kanske någon av er blir präst. Det var första gången jag tänkte: Kanske är det jag.

Vad var du för flicka?

- En pojkflicka som lekte med bilar och gärna slogs med killar. Jag hade en storebror att slåss med och blev stark.

Vilka förebilder hade du?

- Jag hade nog många. Jag gick i flickskola och hade många kompetenta kvinnor som lärare. Ledarna i flickscouterna var kvinnor. Det naturliga för mig var att de ledare som stod inför gruppen - de var kvinnor.

Hur var din familj?

- Högborgerlig kulturell. Pappa var krigsråd, hög jurist och mor var konsthantverkare. Jag är kärleksfullt uppfostrad, med stor frihet. Höga etiska värderingar; man ljuger inte, man står för sitt ord, tar ansvar för de svaga.

Hur går det till att få en kallelse till präst?

- Det kan man inte beskriva - och ska inte. Vissa saker går sönder när man ger ord åt det. Till exempel en stor kärleksupplevelse kan man bara uttrycka i dikt. Vi har inte orden.

Somliga talar om sin frälsning.

- Det kan vara så med en kärleksupplevelse att man vill berätta för hela världen, man kan inte hålla tyst. Som nyblivna mor- och farföräldrar som varje ögonblick måste visa bilder av sina barnbarn, mitt under ett sammanträde, de är så uppfyllda, det finns bara detta.

Vad får du ut av arbetet?

- I går hade jag middag och samtal hemma med 60 blivande präster och diakoner, det var förfärligt roligt.

Vad är du dålig på?

- Jag exponerar det inte, men är helt klar över vad jag är dålig på.

Du har inga barn, varför blev det så?

- Det gamla prästidealet är att leva så, att församlingen blir ens familj, man har inte tid och kraft för annat.

Ska det vara så?

- Nej, det är synd att katolska kyrkan har celibatskravet. Frihet att välja är bra. Men som jag har arbetat skulle jag aldrig ha orkat ha familj också. Det är inte ett ideal. Det är bra att präster har familj - men för mig hade det inte varit bra.

Men män resonerar inte så.

- Nej. Det är en viktig fråga, för det är symptomatiskt att de två första kvinnliga biskoparna inte har familj. Vi har gått in på männens villkor i ett manligt yrke. När vi prästvigdes var det nödvändigt att bana väg på det manliga sättet. Jag tror inte det behövs nu.

Du hade kunnat bli mamma om du haft en servande man hemma.

- Samtidigt är det alltid kvinnan som föder.

Är det skillnad att vara kvinna och präst, jämfört med att vara man?

- Skulle du fråga en man samma sak? Jag vet bara hur det är att vara jag och präst. Yrket ger utrymme att använda sin egen person, men jag är inte säker på att det hör ihop med att man är man eller kvinna. Det finns förresten en dragning åt att fler kvinnor än män väljer prästyrket.

Varför?

- Prästyrket har blivit mer nära kontakter, mycket mindre auktoritärt. Många kvinnor känner att det nästan blivit ett vårdande yrke. Vilket jag inte tycker att det helt och hållet ska vara. Man ska ju förkunna, leda gudstjänst och känna glädje i rollen av "se på mig, jag har något att säga".

Vad gör du när du vill ha riktigt roligt?

- Beror på vad du menar med roligt. Jag kan tycka att det är väldigt roligt att se en bra pjäs.

Vad är det finaste beröm du kan få?

- När människor uttrycker att "du har hjälpt mig leva vidare." Det händer tack och lov relativt ofta. Att jag lyckas stärka människors hopp och livsglädje.

Vad är du rädd för?

- Det kan hända att jag blir rädd för psykiskt sjuka människor som jag inte kan hantera. Man är utsatt som präst och biskop. Det hände senast i går. En människa gjorde intrång i mitt hem. Jag hade glömt låsa ytterdörren och var ensam hemma sent på kvällen. Jag försökte ringa polisen men vederbörande drog ut kontakten till telefonen. Då blev jag rädd.

Vad hände sedan?

- Nej, jag vill inte berätta mer. Så småningom löste sig situationen.

Hur vanligt är detta?

- Under min prästtid hände det ganska ofta. Jag var fängelsepräst under tolv år och hade många kontakter med labila människor. Men när mitt vanliga instrument inte räcker, när det inte går att resonera. Då känner man en väldig otillräcklighet.

Skiljer du på människan Caroline och biskop Krook?

- Nej, det kan jag inte säga att jag gör.

Hur mycket arbetar du?

- Jag skiljer inte så noga på arbetsliv och när jag inte arbetar. Jag lever ett gott liv. Men - vad är det för fråga, det är som om du skulle fråga en småbarnsmamma som leker med barnen: Arbetar du?

Jag har små barn.

- Och när du tar hand om dina barn, arbetar du?

Främst är jag mamma. Arbetet sker när jag tillfälligt lössläppts från mammauppdraget.

- Ja, just så är det. Jämförelsen med en småbarnsmamma är den bästa bilden. Så är att vara präst.

Det här är jag

Så tycker jag "

Kerstin Weigl

Namn: Märta Caroline Desirée Krook.

Född: 18 november1944.

Yrke: Biskop i Stockholm.

Bakgrund: Prästvigdes 1969. Har varit församlingspräst och därefter domkyrkokaplan i Lund. Sveriges första kvinnliga fängelsepräst. Blev 1990 landets första kvinnliga domprost och 1998 den andra kvinnliga biskopen hittills. Är även utbildad psykoterapeut.

Familj: Nej.

Bor: Tjänstebostad på Östermalm i Stockholm.

Inkomst: Drygt 50 000 i månaden.

Kör: En Rover.

På nattduksbordet: Just nu Ulla-Carin Lindquists Ro utan åror och Christine Falkenlands Öde.

Lyssnar på: Andra människor lyssnar jag noga på.

Ser på: Jag har med förtjusning följt Attenboroughs naturprogram.

Semester: På mitt fritidsställe i Sörmland.

Drömmer om: Jag lever så i nuet att nuet är nog för mig.

Närmaste framtidsplan: Att orka tills jag går i pension.

... om Knutby: - Om den häktade mannen fälls för att ha mördat två hustrur är han en sjuk människa, som funnit en grogrund i en frikyrklig miljö. Vilket är något som kan inträffa i andra miljöer inom polisen, sjukvården, journalistiken.

... om Kristi brud:

- Med Kristi brud menas församlingen, själva kyrkan. Alltså föreningen mellan kyrkan och Kristus själv. Här har man tydligen tolkat att det kan vara en viss person. I och för sig har man sagt Kristi brud om den heliga Birgitta. Och en nunna går in i sin kallelse med tanken på en innerlig förening med Kristus.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet