"Jag trodde det var slut"

Aftonbladets reporter Urban Hamid blev kidnappad av gerillan

NYHETER

FALLUJA

De beväpnade och aggressiva motståndsmännen för in mig i ett rum.

Det är mörkt och på golvet sitter några skräckslagna män och kvinnor med en bricka med mat framför sig.

Jag har förts samman med de sydkoreanska fredsaktivister som kidnappades i går.

Jag tänker att det är alltså nu mitt liv ska ta slut.

Gisslan Urban Hamid satt i går fången tillsammans med de sydkoreanska fredsaktivister som världsmedia rapporterade om under dagen.

Jag stoppades vid 13-tiden i går i en vägspärr i utkanterna av staden Falluja, några mil väster om Bagdad. Tre mujahedin, irakiska motståndsmän, hoppade in i vår bil och hotade mig och chauffören med kalasjnikovs.

De skrek och var hotfulla.

- Vad gör ni här, vilka är ni?

De gick igenom mitt bagage. Tog kameror, satellittelefon, pengar.

- Hur mycket pengar vill ni ha? frågade jag.

- Jag vill ha allt! skrek en av dem.

Det lyste vansinne i hans ögon. Han var oerhört aggressiv och tvingade ut mig ur bilen.

Han tog mitt pass. Jag försökte förklara att jag är svensk, men min pappa är irakier.

- Jag tror inte på dig. Jag vet att du jobbar för amerikanerna, skrek han.

Stämningen var väldigt obehaglig. Mannen riktade hela tiden sitt vapen ömsom mot mig, ömsom mot chauffören.

Hätsk utfrågning

Fler motståndsmän, kanske tio, kom fram till oss. De bar vapen och hade masker för ansiktet. Chauffören fick sätta sig i bilen, de koncentrerade sig på mig. Männen skrek oavbrutet. Frågor blandades med stridsrop och politiska slagord.

- Vem är du? Vad gör du här? Vi kämpar för vår frihet, för det irakiska folket, för Gud.

Jag försökte tala lugnt och sansat, jag berättade att jag är journalist och att jag jobbar för en svensk tidning.

Men ingenting hjälpte. De skrek att de inte litade på media i väst, "journalisterna förvränger allt".

- Ni framställer oss som terrorister samtidigt som de amerikanska soldaterna mördar våra barn.

Följde med ledaren

Till slut, efter att denna hätska utfrågning pågått i kanske 20 minuter, kom en äldre man som uppenbarligen var något slags ledare.

Han krävde att jag skulle följa med till ett fabriksområde i närheten.

Vi gick förbi verkstäder, på dammiga bakgator kantade av slitna byggnader i grå betong, in genom en grind och till ett hus utanför vilket fler motståndsmän stod och tryckte.

Människor på golv

En tung järndörr öppnades och jag kände starkt att mitt liv var i fara.

Jag knuffades in i ett mörkt rum och såg människor sitta på ett golv.

Vad jag inte förstod var att jag i det ögonblicket hade förts samman med de personer som hela världens nyhetsbyråer och tv-stationer rapporterade om i går: sydkoreanerna som blivit kidnappade.

De var kanske sju, åtta stycken och satt på en matta med en silverfärgad bricka framför sig med kyckling och ris.

Längs väggarna stod motståndsmän med sina kalasjnikovs nonchalant i händerna.

En irakisk journalist, jag fick senare veta att han jobbar för BBC, försökte på dålig engelska förklara att sydkoreanerna var läkare och sjuksköterskor som kommit till Falluja för att hjälpa befolkningen.

Men mujahedin lyssnade inte. Vi var deras gisslan och vi blev förhörda på samma bryska sätt som vid vägspärren.

Mannen som ledde förhöret sa att det inte spelade någon roll att vi sa att vi var läkare och journalister.

Flera bad till gud

Flera av koreanerna var äldre kvinnor och uppenbart väldigt rädda. Några bad till Gud gång på gång.

Jag stod mot en vägg och kände mig vilsen och sårbar och jag tänkte att det var alltså nu mitt liv skulle ta slut.

Den irakiske journalisten erbjöd förhörsledaren att se till att mujahedins budskap förs ut.

Efter viss tvekan gick mannen med på att bli intervjuad. Det blev mer en svavelosande predikan om att oskyldiga kvinnor och barn hade dödats av amerikanska bomber och att han var en Guds krigare som inte var rädd för att dö.

Men det kändes som en öppning, jag kände mig säkrare.

Inferno av kulor

Plötsligt kom en yngre man in i rummet. Han fick klart för sig att jag pratar arabiska och frågade om jag var irakier.

Han sa att jag skulle få tillbaka mina saker och att jag skulle kunna fortsätta till Bagdad.

Jag hade suttit i rummet i en halvtimme. Ögonen hade vant sig vid mörkret och det kom lite ljus in från ett litet fönster precis under taket.

Jag lämnades ensam någon minut med koreanerna. De bönade och bad att jag skulle få kidnapparna att förstå att de ville väl.

Jag fick tillbaka mina saker och återförenades med min chaufför. Upp på motorvägen igen, ny vägspärr, nya, bryska förhör.

Plötsligt blev vi omkörda av tre amerikanska militärfordon som öppnade eld mot ena sidan av motorvägen.

Elden besvarades från flera håll och jag befann mig plötsligt i ett inferno av kulor som slog ner i asfalten och granater som exploderade.

Helt utom kontroll

Jag satt i baksätet och slängde mig ner på golvet och skrek åt chauffören att stanna.

Men han drabbades av panik och höll samma hastighet som amerikanerna, vilket gjorde att vi satt fast i en spärreld. Jag var säker på att dö.

Det var betydligt farligare än kidnappningen en stund tidigare.

Men så kom vi till en avfart från motorvägen och chauffören svängde av.

Vi hamnade i en tredje vägspärr men lyckades prata oss ur den.

Jag är säker på att det som räddade mig var att jag pratar arabiska och har irakiskt påbrå.

Eldstrider

På motorvägen mot Bagdad hörde vi flera gånger eldstrider. Läget i landet är helt utom kontroll. Jag har varit i Irak flera gånger tidigare, senast i januari, det har aldrig varit så här illa.

Jag nådde Bagdad sent i går eftermiddag.

Jag var här under kriget i fjol och tycker att stämningen är precis likadan nu. Många affärer är stängda. Folk rör sig inte på gatorna. Man hör eldstrider, amerikanska soldater stoppar irakier överallt och förhör dem.

Jag kom till Irak i går för att rapportera för Aftonbladet under några veckor och nu är det kväll och jag sitter på hotellrummet i denna hotfulla men fantastiska stad.

Även koreanerna släpptes i går och jag frågar mig själv om de hade tänkt döda oss men av någon anledning ändrade sig eller om de bara ville visa vilka det är som behärskar området.

Kriget i arabiska media

Så här skildras den upptrappade konflikten i arabiska media. Nael Touqan, auktoriserad tolk och redaktör, bevakar arabiska medier för Aftonbladets räkning.

Urban Hamid