Milica, 10, gömdes inomhus - i ett år

När flyktingfamiljen fick uppehållstillstånd återvände livet

Foto: HANNA TELEMAN
DÅ - GICK ALDRIG UT Aftonbladet berättade om Milica och hennes lillebror Loka, 6, i juni förra året. I ett helt år gömde de sig i en liten lägenhet. De gick aldrig ut av rädsla för att polisen skulle hitta dem.
NYHETER

I ett år gömde sig Milica, 10, i en liten lägenhet i Sverige. Till slut orkade hon inte längre.

Hon slutade äta och var nära att dö av svält.

Det var först när hon fick uppehållstillstånd i Sverige som livet återvände.

Aftonbladet berättade om Milica och hennes lillebror Loka, 6, i juni förra året.

Familjen är etniska serber från Kroatien. De flydde till Sverige för tre år sedan efter 14 år av krig, förföljelser och hot i hemlandet. Familjen fick avslag på sin ansökan om asyl och gick under jorden hösten 2002.

I ett helt år gömde de sig i en liten lägenhet. De gick aldrig ut av rädsla för att polisen skulle hitta dem.

Milica låg apatisk på en madrass på golvet när Aftonbladet träffade henne. Hon hade slutat skratta, leka och prata.

Förra sommaren gav hon upp helt. Hon slutade äta.

- Hon orkade inte mer, säger Milicas 29-årige pappa.

Tynade bort

I augusti blev hon akut inlagd på barnpsyk. Hon vägde 29 kilo och var allvarligt undernärd. Hennes tillstånd var livshotande.

- Det var fruktansvärt, säger Milicas pappa om att se sin älskade, lilla flicka tyna bort.

Milica sondmatades och fick antidepressiv medicin. Hon rörde sig inte ur fläcken på fyra månader. Hon måste vändas i sängen och fick bäras till toaletten.

- Hon bara låg som en död kropp, säger Milicas pappa.

I mitten av november fick familjen slutligen uppehållstillstånd av humanitära skäl och i början av året skrevs Milica ut från sjukhuset.

Hon återvände "hem" i rullstol och med sonden i näsan. Tugga för tugga, steg för steg, dag för dag erövrade hon livet på nytt.

Går till lekplatsen

I dag går Milica i skolan. Men hon är fortfarande svag och trött. Hon är allvarlig och tillbakadragen och har svårt för att knyta kontakter.

Bara rektorn vet vad Milica genomlidit.

- Fortfarande är det svårt att börja leva på riktigt. Det är inte så enkelt som att bara glömma och gå vidare, säger Milicas pappa.

I dag gör familjen sådant som de drömde om, när de satt inspärrade i den lilla lägenheten medan vårblommorna knoppades utanför.

- Varje dag går vi till lekparken, berättar Milicas pappa.

Äntligen har Milica fått det som hon önskade sig mest som flyktingbarn: Ett eget hem.

Fotnot: Milica och Loka heter egentligen något annat.

Tidigare artiklar

Mary Mårtensson