- Vi måste dö före september

De äldre får inte plats när sjukhemmet drar ner på personal

NYHETER

KARLSKRONA

Anna-Lisa Pettersson är 79 år och mycket orolig.

Mer än så. Hon är rädd.

- Vad ska man annat bli när de vill att vi ska dö så fort som möjligt, säger hon.

rädd och orolig Anna-Lisa Pettersson, i vit tröja, bor på Mogårdens sjukhem i Rödeby. Hon är orolig över hur det kommer att gå när personalen ska skäras ner. Övriga på bilden är, från vänster, Gunn-Britt Nordstrand, Mats Gustavsson, Eva-Lena Sandin, Emma Andersson, Mattias Martinsson, Anna-Lisa Karlsson och Camilla Lennartsson.

Hon bor på Mogårdens sjukhem i Rödeby. "De" hon talar om är Karlskrona kommuns äldrenämnd.

Den har beslutat att dra ned på verksamheten.

I första hand ska personalen skäras ned med tio personer.

Det går enbart genom att antalet boende på sjukhemmet blir lika många färre.

Det ska ske utan att någon av de gamla tvingas flytta.

Det ska helst ske före den 1 september i år.

- Tio av oss gamla ska dö före den 1 september. Då kan de skära ner personalen. Man blir mörkrädd, säger Anna-Lisa Pettersson.

Hon har bott på sjukhemmet i sex år och hon gör det främst för att hennes hjärta är dåligt.

- Det är på nätterna det krånglar mest och det är nattpersonalen som det ska dras ner på, från tre till två.

Löfte skapar oro

Det är just löftet att ingen ska tvingas att flytta som skapat oro bland de boende på sjukhemmet. Det enda som återstår då är ju, trots allt vackert tal, att tio av de gamla måste dö före den 1 september.

- Nej, så är det inte alls. Vi har inte sagt så. Det är ett missförstånd.

- Vi gör den här nerdragningen för att spara 1,2 miljoner kronor. Dessa pengar ska vi lägga på hemtjänsten, säger Johan Pettersson (s) ordförande i äldrenämnden.

Den förändring som ska ske är att tio platser som finns i dubbelrum ska försvinna. Alla ska få eget rum.

- Det finns flera av de gamla som känner en trygghet i att bo i dubbelrum. De vill ha det så. Det låter fint med eget rum men vad det handlar om är att kunna minska på personalen, säger Mats Gustavsson, undersköterska på Mogården.

"Så är det inte alls"

På Mogården finns 45 boende fördelade i fyra grupper. En grupp, elva gamla, består enbart av senildementa och det är en tungarbetad grupp.

Personalen består av 47 personer, varav 9 på natten. 10 ska bort.

- Vården blir sämre, säger Mats Gustavsson.

Anna-Lisa Karlsson har sin blinde man, 85 år, boende på Mogården. Hon besöker honom nästan varje dag.

- Jag är tacksam över att han bor här. Han klarar sig inte utan hjälp och jag orkade inte.

- Men det är så ruggigt att de vill att så många ska bort. Det är som om de tar fram stupstocken, säger hon.

- Nej, gud bevare mig väl. Så är det inte alls, inte alls, säger Johan Pettersson.

Per-Iwar Sohlström

ARTIKELN HANDLAR OM