Kristi bruds bild av mordförsöket

"Alexandra vaknade av att barnflickan slog henne med hammaren”

1 av 2 | Foto: mats strand
Åsa Waldau vittnade mot pastorn.
NYHETER

Kristi brud tyckte att barnflickan var en bugande, bockande och nästan underkuvad person.

– Men man kunde ändå inte styra henne, säger Åsa Waldau – mer känd som Kristi brud – i Knutbyförhören.

Att det första hammaröverfallet på hennes syster Alexandra inte polisanmäldes förklarar hon med att pastorns hustru ville skydda barnflickan.

Utsänd av Gud för att styra församlingen i Knutby?

Åsa Waldau, 38, har pekats ut som hjärnan bakom församlingen.

Den som fått hennes uppmärksamhet har känt sig utvald. Speciell.

Men den senaste tiden har Kristi brud isolerat sig – för att be. Hon har dragit sig undan offentligheten i församlingen och har heller inte uttalat sig i media om händelserna i Knutby.

I förhören talar hon dock om sin tid i församlingen. Om hur hon kom dit efter en uppslitande skilsmässa från sin första make tack vare ett par som hon tidigare lärt känna.

De blev senare hennes svärföräldrar.

”Barnflickan underkuvad”

I ett förhör från den 21 januari i år, om den misstänkta barnflickan och mordet på pastorns andra hustru Alexandra, Åsa Waldaus syster, säger hon så här:

– Jag uppfattade henne (barnflickan, red: s anm) som bugande, bockande, ödmjuk nästan underkuvad. Men man kunde ändå inte styra henne. Man hade allmänt respekt för henne i församlingen.

Hon tillägger också att hon så här i efterhand tänkt på att barnflickan brukade skratta rått, konstigt åt skrämmande grymma saker.

– Och alltid när man sa något till henne så svarade hon: Jag vet det redan, jag har känt det. Vad finns det då mer att tillägga, funderar Åsa Waldau i förhören.

Åsa Waldau tillfrågas också om vad hennes syster tyckte om att ha barnflickan boende hos sig.

Svaret är ”både och”. Hon fick mycket hjälp av barnflickan, som Kristi brud uppfattat som pedantisk.

Men Alexandra kunde också tycka att barnflickan försökte ta över hennes roll som mor.

– Det tyckte Alexandra var extra jobbigt, säger Kristi brud.

Barnflickan brukade springa och öppna dörren när det ringde på.

– Då kunde Alexandra säga, det är jag som bor här.

En kommentar som någon gång fått det att blixtra till i ögonen på barnflickan, enligt Åsa Waldau.

I förhöret talar Kristi brud också om det första överfallet när hennes syster blev slagen med en hammare av barnflickan.

”Alexandra älskade henne”

– Den kvällen det hände var hon (barnflickan) och Alexandra överens om allt och allt var bra. Sedan på natten vaknar Alexandra av att hon slår henne med en hammare.

Att det inte polisanmäldes förklarar Åsa Waldau så här:

– Alexandra ville säkert skydda henne (barnflickan). Hon älskade ju henne trots allt. Skadan var ju inte heller större än att Alexandra kunde åka till Hongkong dagen efter.

Åsa Waldau säger också att hon visste att barnflickan var förtjust i pastorn.

Kristi brud blir även förhörd om mordet på pastorns första hustru, Helen. Hon beskriver henne som glad, lycklig, tacksam.

Kristi brud berättar bland annat om hur pastorn, i oktober 1999, lades in på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– Det är ett oförklarligt sjukdomstillstånd. Varför är ännu en öppen fråga.

Pastorn har, enligt Åsa Waldau, beskrivit det som en "andlig strid" där han blev sängliggande i 40 dagar. Kort efter att sjukdomsperioden var över berättade pastorn för henne att han flera nätter i rad drömt att Helen dog.

– Han såg henne ligga i badkaret i bostaden.

Åsa Waldau menar att hon då både tänkte att det inte kunde vara Guds vilja och också att det kunde ske.

– Samtidigt hade jag en känsla av att det var någon form av varsel.

”Jag blev väldigt rädd”

– När jag fick beskedet att Helen dött blev jag väldigt rädd, säger Åsa Waldau.

Inom sig tänkte hon, då var det nog Gud.

Kristi brud berättar också om hur många från församligen hjälpte pastorn att rensa ut Helens saker och måla om i huset kort efter hennes död.

– För att han skulle kunna gå vidare i livet.

Hon minns också hur pastorn efteråt nästan skröt med att han inte behövde sörja eftersom han hade sin tro.

Själv kände hon sig dum när hon, inför pastorn, grät ut sin sorg.

Förhören med pastorn ger en annan bild av deras relation. Han uppger att han varit i det närmaste hjärntvättad av Kristi brud och beredd att gå mycket långt för att tillfredsställa hennes vilja.

Indirekt ger han henne skulden för Helens död.

I ett förhör med Kristi brud den 16 mars talar förhörsledaren med henne om pastorn och hans älskarinna, tiden efter mordet på andra hustrun Alexandra.

Hon säger då att hon upplever "älskarinnan" som lite dimmig och att pastorn alltid fanns i hennes närhet.

– Han (pastorn) var alltid irriterad efter att hon (älskarinnan) hade varit inne hos Daniel på besök, säger Åsa Waldau.

Anette Holmqvist

ARTIKELN HANDLAR OM