”Varje natt vanns guds seger med ett samlag”

Pastorn sa att han kämpade mot djävulen, krävde barnflickans närvaro dygnet runt i sex månader

NYHETER

Exakt klockan 9 på tisdagsmorgonen återupptogs förhandlingarna i Uppsala tingsrätt mot pastorn och barnflickan i Knutby.

Under förmiddagen vittnade barnflickan.

En skakande berättelse om upptakten till hammarattacken och mordet.

Rättegångssalen där barnflickan vittnar.

Barnflickans advokat Christer Söderberg inledde med att begära att pastorn inte skulle närvara då barnflickan avgav sitt vittnesmål.

- Pastorn har haft en så stark påverkan över min huvudman och hon har inte helt lyckats slita sig fri. Därför är hon skör, sa han.

Åklagarna Elin Blank och Anne Sjöblom ansåg också att pastorns närvaro skulle störa barnflickans vittnesmål, eftersom han enligt dem försökt påverka henne redan under rättegångens första dag.

- Med ett oavlåtligt stirrande under förhandlingarnas inledning under i alla fall 20 minuter, som vi kunde notera, sa åklagaren.

Tingsrätten beslutade att pastorn ej skulle närvara under förhöret. Han fick lämna salen.

Barnflickan: Jag har inte sörjt färdigt mamma

Strax efter 9.30 började förhören med barnflickan.

Åklagaren bad henne att själv beskriva sin uppväxt och hur hon kom i kontakt med filadelfiaförsamlingen i Knutby.

Barnflickans första ord i rätten kom litet trevande.

Hon verkade få lättare att berätta när åklagaren ställde några frågor.

- Jag föddes 1977 i Vaggeryd. Jag fick en god och kärleskfull uppfostran. Mina föräldrar var kristna så jag är uppväxt med en kristen tro.

-Jag var svårt sjuk i allergier vilket innebar att jag var mycket på sjukhus under min uppväxt. Mamma var med mig mycket, vilket innebar att jag fick en oerhört stark relation med min mamma.

Hennes röst bröts, hon fick gråten i halsen.

- Och när jag var elva år så dog mamma i cancer. Och det var alldeles för jobbigt för mig, den sorgen har jag fortfarande inte sörjt färdigt.

Hon berättade hur hon tagit på sig en fasad av att vara stark.

- I och med att jag hade en så stark relation med mamma och jag inte sörjde det utan tog på mig en mask och jag levt med det - där började en ... svårt att veta vem jag var.

- Där började jag, jag har lite svårt att tänka...

Hon hade uppenbarligen mycket svårt att gå vidare men fick viss hjälp av åklagarens fråga:

-Hur blev vardagen för dig när mamma dött?

- Jag tog på mig en vuxen roll på väldigt kort tid. Jag tog över mammarollen. Jag tog väldigt mycket ansvar och slutade vara barn. Jag var barn innerst inne men försökte vara vuxen och stark. Skolan gick bra och jag hade jobbat några år.

Församlingen i Knutby tilltalade

-97-98 gick jag i en bibelskola i Aneby och där var Åsa Waldau och undervisade. Jag frågade om jag kunde göra praktik i Knutby filadelfia och det gick bra.

Hon berättar att hon flyttade till Rimbo 1999, tillsammans med två andra tjejer.

Det som lockade med Knutby var att församlingen levde ett liv för gud inte bara på söndagen.

- I vardagen var gud så oerhört viktig. Det tilltalade mig väldigt mycket. Det var människor som ville leva nära gud och leva rätt.

Barnflickan träffade nu sin första man, församlingsmedlem i Knutby.

- Jag märkte att han var förälskad i mig. När jag såg på (xx) och såg vem han var så tyckte jag att vi passade bra. Och det var människor som sa till oss att vi skulle passa bra ihop.

- Innerst inne hade jag svårt att känna förälskelse. Men jag tänkte att kärleken nog skulle växa fram och jag tyckte bra om honom.

- Jag höll masken om att allt var bra och människor trodde nog det. Vi förlovade oss och gifte oss 2000. Sedan separerade vi 2001, nej det var nog 2002, jag minns inte riktigt.

”Har ingen som jag kunnat vara mig själv inför”

Åklagaren hjälpte till och förklarade att det var 2002.

Rättens ordförande frågade barnflickan om hon trodde att hennes insikter om att hon tagit på sig en mask, att hon haft en inre osäkerhet - kunde det bero på att hon nu fått psykiatrisk behandling?

- Det har nog vuxit fram, sa barnflickan.

- Har det funnits någon under uppväxten som du kunnat prata med om hur du egentligen kände?, frågade åklagaren.

- Nej, sa barnflickan med mycket liten röst.

När hon fortsätter har hon svårt att tala på grund av stark rörelse. Hennes röst bryts.

- Jag har fram till idag haft ett inre som jag kapslat in. Jag har ingen som jag kunnat vara mig själv inför. Senare kanske han (pastorn) kunde komma in en bit, men det kan jag berätta sedan.

Hon berättar hur hon kom närmare pastorn.

- Våren 2001 blev det mer intensivt. Jag kan se... jag har svårt att prata om det här... jag tror att pastorn där blev mer intensiv i sin vänskap till mig.

- Han kom hem till mig och (XX, maken) och ville träfffa mig.

- Han (pastorn) var väldigt intensiv. Han sökte till och med extrajobb i Rimbo för att kunna få möjlighet att träffa mig mer, har han sagt till mig.

Åklagaren: Vad var syftet med det, att han ville träffa dig så mycket?

- Jag trodde att det handlade om vår förbönstjänst. Men jag kände att pastorn var intresserad av mig. Han gav mig blickar på ett annat sätt och när han pratade med mig var han väldigt kärleksfull. Det skapade en kärlek till honom också.

Ingen otrohet, en högre kärlek

- Han sa att det var en himmelsk kärlek mellan rena syskon. Det var en annan kärlek. Om jag skulle visa kärlek till honom på ett mer intimt sätt så var det inte otrohet mot (maken) utan en högre kärlek. Något högre, en annan kärlek.

- Efter ett tag, ja, vi skulle ingå ett förbund. Det kan låta konstigt. Det skulle vara en lydnadshandling inför gud.

- Vi skulle alltså genomföra ett samlag. I detta då, ja, jag blev ju förälskad i pastorn våren 2001. Mycket, det här samlaget och så, det var bara inte förälskelse utan klätt i andra ord.

- Det var något som gud ville, det hade ett syfte, och så vidare. Men jag tyckte det var svårt, gentemot (maken) och så, jag undrade vad som skulle hända.

- Efter ett tag förstod vi. Han (pastorn) trodde att vi skulle gifta oss i framtiden, och... ja.

”Förbundet” ingicks i slutet av april 2001.

Åklagaren: Var du och pastorn särskilt utsedda att förbe?

- Just då var han och jag mer utsedda.

Åklagaren: Av vem?

- Jag vet inte riktigt. Om det bara föll sig naturligt eller...

- Han var väldigt intensiv i sin kärlek, kan man säga, under den perioden där.

Åklagaren: Och ni var båda gifta?

- Ja.

Åklagaren: Hur gick det att förena?

- Jag trodde ju på honom. Och det var ju en annan slags kärlek. Den behövdes då. Sommaren vet jag att vi pratade om att vi kanske inte skulle komma att träffas så mycket.

- Och så hände det något som gör att vi träffas otroligt mycket mer än man kunde tänka.

Pastorn blir sjuk

- Den 10 juni 2001 sitter han och jag i bilen. Och helt plötsligt blevhan otroligt sjuk. Skakar och... och jag kör in honom till akuten.

- Han säger då att han ser det här som en början till strid med djävulen, i bön.

- På något sätt så trodde han att djävulen skulle utsätta honom för en tid med prövning av andliga strider.

- Där börjar en period, när vi kom hem från akuten och XX(maken) kommer på kvällen och ska hämta mig, då säger han att jag behövs vid hans sida.

- Om jag lämnar rummet så blir han mycket mer sjuk, vilket innebär att från att konstatera några dagar innan att vi nog inte kommer att träffas så mycket på sommaren så händer nu detta.

- Han säger att jag behövs vid hans sida dygnet runt. Vilket innebär att jag lämnar inte rummet på över sex månader. Och, ja..

Åklagaren: Vad det något som (maken) accepterade?

- Han tyckte det var svårt. Han tyckte det var jobbigt, men pastorn sa att jag behövdes vid hans sida, att gud ville att jag var vid hans sida.

"Samlag var guds seger"

- De här striderna pågick mest om nätterna, vilket innebär att jag fick sitta och vaka vid hans sida. Vilket innebar att Alexandra fick flytta ut från sovrummet.

- Han sa likadant till henne, att det var guds vilja.

- Jag trodde på det här, jag trodde att han verkligen var i en andlig strid. Det var mycket synbara tecken - varje natt började han skaka. Han fick olika plågor, om jag lämnade rummet kunde han bara svimma av. Om jag tog hans hand blev han bra igen.

- Jag trodde verkligen på det här. Jag förstår inte att man kan spela så bra. Jag trodde verkligen på det här.

- Och varje natt vanns guds seger med ett samlag. Jag såg så mycket synbara tecken och jag trodde verkligen på det här.

- Minst sex månader var jag med honom.

Läs också:

aftonbladet.se