”Det känns i hela rummet att hon dör”

Om mordet på pastorns andra fru Alexandra

NYHETER

Barnflickan säger att hon följde pastorns dödsorder.

Med tre skott från nära håll avrättade hon Alexandra, 23.

I rätten kämpade hon med tårarna när hon sa:

– Jag tog Alexandras liv. Bara genom att trycka så dog hon.

In i det sista hoppades den 27-åriga barnflickan att hon skulle slippa döda. När hon anlänt till Knutby kollade hon sin mobiltelefon – i hopp om ett sms som skulle sätta stopp för planerna.

Men inkorgen förblev tom. Istället klev hon maskerad in i pastorsvillan.

– Det var en brun damstrumpa som jag hade gjort hål i. Att se sig själv i spegeln i den, det var så sjukt, säger hon.

Barnflickan har svårt att förklara sina känslor. Hon säger att hon var livrädd och att hon letade bland rummen för att få se pastorn.

– Jag var så övertygad om att han skulle vara hemma. Men han var inte i gästrummet och han var inte heller på kontoret. Barnens rum var stängt och jag tänkte inte på att pastorn kunde vara där inne, säger hon.

Alexandra sa "aj"

Hon gick fram till sovrumsdörren och såg Alexandra i sängen. Det var ganska ljust i rummet och hon avfyrade ett skott mot den sovande kroppen.

– Men efter det skottet säger Alexandra tyst ett svagt: Aj. Det konstiga är att hon inte vaknar, som vid hammarhändelsen, säger barnflickan.

– Hon fortsätter sova. Pastorn har sagt att jag ska sikta mot kroppen och sedan ska jag sikta mot huvudet. Jag är ganska nära, men jag är inte direkt så att revolvern är direkt mot huvudet. Det skulle jag inte klara.

Snyftande berättar barnflickan att hon avfyrar det andra skottet.

– Då känns det i hela rummet att hon dör. Jag tog Alexandras liv. Bara genom att trycka så dog hon. Jag kan inte göra något för att få Alexandra tillbaka igen.

Efter det tredje skottet lämnade barnflickan rummet. Men hon stannade till i tvättstugan – och kom ihåg att hon måste vara noggrann.

”...då känner jag att jag fullbordat mitt uppdrag”

– Jag måste lyckas, så jag går upp igen. Och när jag kommer upp så låter det som Alexandra hostar. Och jag mår jättedåligt och jag tror att jag skadat henne, säger hon.

– Jag lyfter på täcket och det är blodigt och det är blod under sängen. Då förstår jag? då känner jag att jag har fullbordat mitt uppdrag.

Referat från rättegången

Mattias Lundell, Caroline Olsson

ARTIKELN HANDLAR OM