”Jag bara skriker!”

Pastorn i tårar när han berättade om hustruns död

Badrummet där första hustrun Heléne hittades död. Bild från polisens förundersökningsmaterial.
NYHETER

När pastorn berättade om dagen då hustrun Heléne dog i badkaret klarade han inte att hålla tårarna tillbaka. Snyftande förklarar han hur han inte klarade att ge Heléne konstgjord andning – ”jag sitter bara och skriker”.

Här är den andra delen av pastorns berättelse i rätten:

I förhöret i rätten berättar den 32-årige pastorn om dagen då hans första hustru dog i badkaret. Han säger att förutom honom själv och Heléne fanns BB (familjens tidigare barnflicka, red.) och barnen i huset.

Han berättar att han och hustrun låg till sängs, magsjuka och att de sov.

– Vid ettiden var BB inne i rummet igen.

Var fanns Heléne då?

- I sängen. Vid min sida. Allt var som vanligt.

Pastorn berättar att Samuel Frankner kommer in vid tretiden och säger att han sa han och Heléne var sjuka.

– Han frågar "var är Heléne? Är det hon som duschar? Det låter mer som badkaret skvalar".

– Jag kollar, knackar på dörren och säger "Heléne", får inget svar och då blir jag rädd.

– Jag springer ner och hämtar Samuel (granne), som hämtar skruvmejsel.

– Jag öppnar i alla fall dörren. Då ligger Heléne i, i badkaret, är fullt och det rinner över. Och jag skriker.

Beskriv hur hon ligger i badkaret. Du såg ryggtavlan sa du.

– Hon ligger med huvudet in, med huvudet mot kranen.

– Jag vet bara att jag ser hennes ryggtavla flyttande i vattnet, hon ligger på mage, säger pastorn och rösten börjar darra.

– Och jag springer in och drar henne mot mig., lägger henne på golvet. Samuel har larmat 112 i det läget.

– Jag klarar inte av att göra något konkret, någon konstgjord andning eller så. Jag sitter bara och skriker.

Hur reagerar du när du såg ansiktet?

– Vet inte.., säger pastorn och rösten bryts.

Pastorn snyftar och säger:

– Ursäkta?

Du har sagt att det var äckligt?

– Ja det var äckligt. Det var ju inte Heléne, hon var ju inte kvar.

Såg du några skador?

– Nu har jag i efterhand... 99 sa jag att jag inte såg några skador. I dag har jag.. jag kan ha överfört de bilder jag sett på sjukhuset.

– Idag ser jag att jag såg att huvudet var svullet. Men det kan vara minnesbilder från sjukhuset.

Brukade hon bada?

– Ja, det hände, när hon var frusen och så.

Var hon naken?

– Nej, hon hade sitt nattlinne på. Inga trosor, men nattlinnet.

Är det inte märkligt att bada med nattlinne?

– Jo, men jag har sett henne bada förut med nattlinne. Hon har gått i med nattlinne och tagit av sig det när hon sjunkit ner.

– BB kommer upp för hon hör att jag ropar och gråter, säger pastorn och rösten skär sig igen.

– Jag ber henne hålla undan barnen så de inte ska behöva se vad som händer. Då visste jag inte att (barnen) var i grannhuset, de var så att säga redan undan. Men jag bad henne ta hand om barnen.

– Sedan kom... minns inte vad han heter... UU (kamrat till Samuel Frankner, red.) som hade åkt med Samuel till vårt hus. Han hjälpte Samuel att påbörja hjärt- och lungräddning.

Pastorn berättar hur en annan av pastorerna kom. Fler personer dök upp och tog hand om pastorn.

– Jag försökte klä på mig. Jag hade fortfarande bara kalsonger på mig, jag hade legat.

– Efter en stund kom ambulansen. Ringde efter Åsa (Kristi brud, red.) också under tiden förresten, under tiden kommer ambulansen.

Har du visat medicinburken för Samuel?

– Nej, jag har inte visat upp någon medicinburk. Det tycker jag verkar teatraliskt.

Tror du att Samuel ljuger?

– Nej, men jag tror att han i efterhand skapat sig en minnesbild med facit i hand.

Du skulle ha gått in i sovrummet och tagit en medicinburk och skakat den för att visa att den var tom. Varför?

– För att man idag tror att det ligger något brottsligt i det här. Men jag har inte demonstrerat någon medicinburk.

Ljuger Samuel?

– Samuel säger något som inte har skett, ja.

Obduktion har visat att Heléne hade dextroprofixen i sig. Man drar slutsatsen att det är dina tabletter. Hur har hon fått i sig de här tabletterna?

– Inte de mängderna. Jag vet att hon vid några tillfällen bett att få en dextroprofixen.

Vid det här tillfället?

– Nej, jag vet inte.

Enligt läkare fick Heléne i sig mellan 1 och 5 timmar före dödsfallet. Experten säger att hennes medvetandegrad var påverkad, hon var förgiftad. Klockan ett sa du att hon var som vanligt?

– Hon var som vanligt, men hon var sjuk. Hon var febrig, snurrig.

Men det räcker ju inte om man läser expertens utlåtande. Hon var förgiftad.

– Jag vet inte vad jag ska svara.

Sörjde du Helene?

– Ja det gjorde jag.

När gjorde du det? Hur var det på sjukhuset när du fick dödsbeskedet?

– Då var jag mest i någon sorts vakuum. Då reagerade jag inte mycket alls förrän jag gick in till henne. Jag reagerade i stort sett inte alls. Sedan brast det när jag kom hem där alla var samlade.

Var du ensam?

– Nej, då fanns det människor omkring mig.

Pastorn berättar att flera av pastorerna var där, liksom Kristi brud och andra församlingsmedlemmar.

Du har berättat att du inte fick sörja?

– Ja, det kom strax därefter. Uttrycket "inte fick sörja" är naturligtvis en tolkningsfråga. Jag har fortfarande svårt att tala fritt om Åsa. Jag är lärd att inte tala illa om henne.

– Men eftersom det var guds vilja att Heléne togs hem så fick jag inte för mycket gråta över det. Jag skulle inte visa självömkan. Jag fick naturligtvis sakna Heléne, men jag fick inte visa mig svag inför församlingen.

– Det var viktigt att jag hade tro. Och jag skulle gå vidare fort. Därför rensades Helénes saker ut.

Betyder det att du inte visade inför övriga att du sörjde?

– Ja. jag höll igen mycket.

Kammaråklagare Anne Sjöblom säger att en rad församlingsmedlemmar har sagt att man visst får sörja och att de sörjde. Men pastorn säger att det inte handlade om en konstruerad förklaring.

Han säger att den döda hustruns tillhörigheter var rensades ut och skickade till församlingens second hand-butik i Rimbo redan innan begravningen.

Åklagaren ber pastorn att berätta om hustruns obduktionsprotokoll.

– När jag fick obduktionsprotokollet och såg att det fanns en toxisk dos... då sa Åsa att vi skulle låta bli och berätta det för folk.

Där har återigen du och Åsa (Waldau, kallad Kristi brud, red.) olika uppfattningar. Varför skulle hon ljuga?

– Under den här rättegången kommer jag att berätta om så mycket dåligt beteende. Jag har inte något anseende kvar att skydda, det har media spolierad. Det har Åsa. Jag berättar idag som det är.

– Om jag är oskyldig så har jag ingen anledning att ändra uppgifter.

Det har vi olika uppfattningar om.

Pastorn säger att Åsa Waldau påpekade att pastorns svärmor var sjuksköterska.

– Hon sa att hon inte ville att MM (svärmor, red.) skulle se det här om toxiska, hon skulle inte få tro att Helene hade begått självmord.

Hon skulle inte tro att hon blivit förgiftad?

– Nej. Därför skannade jag in det här i datorn och tog bort det där. Det var Åsa som sa på det sättet.

Pastorn berättar också om hur han inledde ett förhållande med sin andra hustru Alexandra, kort efter Helénes död. Pastorn berättar att Alexandras dåvarande fästman sagt till pastorn att Gud sagt till honom att Alexandra skulle bli pastorns andra fru.

– Vi sitter hemma Åsa och jag och pratar om att Gud hade planerat det här med Heléne och att det var hans vilja. Och hon säger "har du inte drömt om Alexandra?".

– Och det hade jag ju gjort, jag drömmer mycket.

– Hon tyckte att det var jobbigt att Alexandra att de skulle skilja sig. Vi gick in till hennes kontor och GG (dåvarande fästmannen, red.) kom in och Åsa sa att jag hade drömt att Alexandra skulle bli hans fru.

Vad hade du drömt om Alexandra?

- Det vet jag inte, det var inga tydliga drömmar.

Vad ser du för samband?

– Med facit i hand så... Där GG hörde gud och att hon skulle bli min fru, hade de haft ett bra förhållande så hade det aldrig blivit så.

Pastorn berättar hur en församlingsmedlem kom och tog honom avsides, frågad "Har du sådana här känslor för Alexandra?".

– Han sa att då kör vi på det. Men vi skulle ta det lugnt, Åsa skulle prata med Alexandra och förklara för henne att det här var guds vilja.

– På annandagen eller något hade Åsa ett samtal med Alexandra om att hon skulle bli min nya fru.

När började ni?

– Vi skulle lära känna varandra som par. I januari/februari började vi träffas hemma, i smyg. Inte ens mina inneboende skulle få veta.

– Jag blev förälskad i Alexandra, men jag kan i efterhand konstatera att det inte var så djupt. Inte som med Helene eller med YY (grannfrun, älskarinnan).

– Men jag älskade henne, hon var en väldigt fin människa.

Hur förändrades det?

– Det förändrades ju när jag började träffa barnflickan, i maj 2001.

– Det som hade funnits av glöd, eller den sortens kärlek en man bör känna för sin hustru, svalnade och blev mer en syskonkärlek.

Fick Alexandra en annan roll än hustru i ert hem?

– Hon var i första hand mamma. Hon blev barnpasserska och hushållerska, men främst mamma.

Har du pratat med personer i församlingen om hur du uppfattade Alexandra efter att känslorna för henne försvann?

– ...(lång paus, svarar inte)

– Som det resonerades i Knutby var ett av alternativen att Alexandra skulle dö. Men det var inte någon visshet.

Tyckte du att Alexandra inte levde rätt?

– I vissa avseenden tyckte jag nog.. hon kunde vara upprorisk och trotsig och opponera sig mot Guds vilja. Ifrågasätta vad jag sa och så vidare.

Och då levde hon inte rätt?

– Då är man upprorisk. Det är så äktenskap funkar i Knutby.

Har du drömt att Alexandra skulle dö?

– Nej.

Har du varit rädd att Alexandra skulle dö?

– (lång paus) Det var naturligtvis... än en gång, jag hade fått en sådan gudsbild, gud kunde göra sådana saker som han gjort med Heléne.

– Jag förstod att jag inte skulle leva med Helene. Jag hoppades att jag skulle hinna skilja mig men var rädd att hon skulle dö.

– Många har varit rädda att deras äkta hälft ska dö.

Du tror inte att Alexandra såg ett mönster som kunde upprepas, hon var ju med när Helene dog?

– Nej, det enda mönstret i så fall är väl att det i efterhand stod klart att Gud i efterhand hade bestämt att Alexandra skulle bli min så kunde han bestämma att Heléne...

Här beslutar lagmannen om paus i 20 minuter.

Fotnot: Aftonbladet har genomgående ersatt den 32-årige pastorns namn med ”pastorn” och den 27-åriga barnflickans med ”barnflickan”.

aftonbladet.se

ARTIKELN HANDLAR OM