Dagens namn: Brynolf
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Inte bara ett morddrama

Peter Kadhammar: Ingen i Knutby såg hur Sara torterades

  "FÖRSAMLINGEN PEKADE FINGER ÅT HENNE" Peter Kadhammar skriver om hur församlingen varken såg, hörde eller förstod hur Helge Fossmo bröt ned och trampade på Sara Svensson. För henne väntar nu lång tid av psykisk vård. Foto: ULF HÖJER

Så fick dramat i Knutby sin slutpunkt i en torrt skriven dom, och domen är hård även på den punkt där tingsrätten friar pingstpastorn Helge Fossmo.

     

Förvånande, anmärkningsvärt, ytterst besvärande, märkligt är några uttryck som återkommer när lagmannen Erik Lempert och rådmannen Karin Göransson diskuterar Fossmos förklaringar till hur det gick till när hans första hustru Heléne dog. Det var hon som drunknade i badkaret med en dödlig dos medicin i kroppen.

Men eftersom det inte kan uteslutas att Heléne Fossmo faktiskt dog genom en olyckshändelse kan pastorn inte dömas på denna åtalspunkt.

I övrigt går domen på åklagarnas linje och Helge Fossmo framstår som en av de mest förslagna och samtidigt mest korkade brottslingar Sverige haft. Lempert och Göransson skriver att Fossmo genom intensiv, målmedveten och långvarig påverkan förmått barnflickan Sara Svensson att mörda hans andra hustru Alexandra och försöka mörda grannen Daniel Linde.

Det var en smart plan och hade kunnat lyckas om han inte under de två månaderna före morden hade skickat 376 sms-meddelanden till Svensson och mottagit 1 543 från henne.

Så nu sitter den tidigare så vördade pastorn i en cell på häktet och väntar på att livstidsdomen ska vinna laga kraft.

 

Jag höll på att skriva avgudade pastorn och det vore mer adekvat även om det låter som ett skämt. För det var ju så att pastorerna - i Knutby höll de sig med sex stycken - var något mer än församlingens ledare: Herren talade genom dem. Deras ord var Guds ord. En av dem ansåg sig vara Kristi brud. De talade om lydnad som en avgörande dygd. Den som inte lyder trotsar Gud och får brinna i helvetet.

Denna obehagliga teologiparad med klaustrofobisk gemenskap och upphöjandet av pastorerna till något mer än förkunnare gjorde det möjligt för Fossmo att begå sina brott.

Men vi får nog vänta tills himlen ramlar ner över våra huvuden innan någon i Knutbyförsamlingen medger att också de hade skuld i det som skedde.

 

Nej, de hade ingen skuld - juridiskt. Men Knutby är något mer än ett morddrama. Det är den religiösa självtillräckligheten som löper amok.

 

Tingsrätten dömer Sara Svensson till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Hon har en personlighetsstörning som innebär att hon bokstavligen kan göra vad som helst för att vara till lags. Hon var beroende av pastorn som bröt ner henne, trampade på henne, låg med henne och styrde henne mot morden.

Medan tortyren pågick såg församlingens medlemmar inget, de hörde inget, förstod inget. Så brukar det låta från dem som varit med men samtidigt stått vid sidan om.

På så sätt finns det väl något som alla vi andra kan lära av Knutby. Hur ofta är vi inte med och pekar finger mot någon som misslyckas, gör något dumt eller skiljer ut sig? Vi kanske inte ens pekar finger. Vi noterar bara att andra pekar finger och den och den går det inte så bra för, den och den trampade visst fel i jobbet - jo, jo, så det kan bli.

Det måste vara en särskild känsla att peka finger och tro att man inte bara har bymoralen utan också Världsalltets Skapare bakom sig.

 

Församlingen i Knutby pekade finger på Sara Svensson. Hon var en fresterska. Fy! Helge Fossmo skulle lära henne att veta hut - hon skulle böjas och lära sig sin plats. Lydnad.

Medlemmarna i församlingen kan säga att de inte förstod. Det var självklart inte meningen att Sara Svensson skulle bli ett mordverktyg. Det var inte meningen ... så var det inte tänkt ... vi kunde aldrig föreställa oss ... så brukar det låta från mobbare, oavsett motiv och typ av mobbning. Man kan mobba på många sätt och inte bara på skolgårdar.

Helge Fossmo grep tillfället och bröt ner Sara Svensson och knådade till henne som han ville ha henne. Varje dag under rättegången tänkte jag att hon såg strykrädd ut. Hennes förskrämda, undergivna ögon sökte sig ofta till de församlingsmedlemmar som satt där och lyssnade. Hon försökte fånga deras blickar.

 

Sara Svensson är redan förlåten, säkerligen av allmänheten och även av församlingen i det ögonblick Kristi brud från vittnesbåset sträckte ut sin hand mot henne.

För Sara Svensson väntar en lång tid på psykvården.

 

Helge Fossmo kommer att få gott om tid att tala med sin Gud i fängelset. Församlingen i Knutby kommer väl att betrakta sig som offer - först för den ljugande pastorn, sedan för hänsynlösa medier. Det kommer att stärka dem i deras gudfruktighet och rättfärdighet.

Så småningom kommer församlingen att minska och avsomna. Det brukar gå så med grupper som har alla sanningar klara för sig.

Peter Kadhammar
SENASTE NYTT

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet