”De sköt i taket för att lugna oss”

Frigiven gisslan berättar om skräcken

Foto: YURI TUTOV/AFP
Gisslandramat i Beslan i ryska Nordossetien fick en blodig upplösning. Av de nära 1200 människor som hölls som gisslan miste minst 150 människor livet.
NYHETER

Det var betydligt fler gisslan i byggnaden än vad som först rapporterades.

Enligt vissa källor kan antalet ursprunnligen varit så många som 1 200.

– Det var kvavt och trångt och på golvet fanns det inte ens plats att vända sig om, säger Zalina Dzandorova som tillsammans med sonen Alan, 2, släpptes från byggnaden på torsdagen.

Hundratals föräldrar och släktingar stod förfärade utanför skolan och bevittnade händelserna under fredagen.

Flera föräldrar bröt ihop av sorg när deras barn inte fanns med i gruppen som lyckades ta sig ut ur byggnaden vid liv.

Zalina Dzandorova och hennes son Alan, 2, var två av de ur gisslan som frigavs redan under torsdagen.

– De sköt i taket för att lugna ner oss. Vi som hade småbarn fördes in i omklädningsrummet i gymnastiksalen, säger hon.

Kvinnorna drogade sig

Enligt kvinnan, som blev intervjuad av tidningen Komsomolskaja Pravda, fanns två kvinnor bland terroristerna.

– Två självmordskvinnor med svarta bälten kom in och sprutade någon slags narkotika i sig själva. Sedan gick de ut från rummet och sprängdes. Terroristerna skrek: ”Våra systrar har segrat”.

”Kvavt och trångt”

En av gisslan, skolans egen rektor, fick lov att titta på tv. Enligt Dzandorova blev gisslan bestörta när de fick reda på att massmedierna först bara trodde att de var 300 i byggnaden.

– Det var kvavt och trångt och på golvet fanns det inte ens plats att vända sig om, säger hon.

”Minerat överallt”

På frågan om hur gisslan behandlades av terroristerna svarade Dzandorova:

– Bra, fast de gav oss inget att äta. De sa till oss att om inga förhandlare dök upp skulle vi inte få något vatten.

Den ryske journalisten frågade också om hon tyckte att det vore bra om soldaterna stormade skolbyggnaden.

– Nej, bara inte detta. Det är minerat överallt, svarade hon.

Tidigare artiklar:

Anna-Maria Carnhede

ARTIKELN HANDLAR OM