"Jag tycker att Erik är sexig"

Ylva Johansson om skilsmässan, äldre män och nya ministerposten

1 av 2 | Foto: LOTTE FERNVALL
PASSIONERAD Nyutnämnda vård- och omsorgsministern Ylva Johansson säger att hon nog är en passionerad människa. "Det vore förfärligt att tänka tillbaka och finna att man bara" gått kvar." Själv bröt hon upp från äktenskapet när hon förälskat sig i dåvarande finansministern Erik Åsbrink. "Det är mycket sorg och smärta, som man inte ska rygga för. Som man måste leva sig igenom."
NYHETER

Ylva Johansson är statsråd, igen.

På skuldran skymtar en tatuering, en spader. (Det fanns inte så mycket att välja på i Hongkong 1987.)

Men det långa håret klippte hon av inför 40-årsdagen.

- Det var dags. Som en symbol för en ny tid. Jag ska inte föda fler barn, livet går åt ett visst håll. Och det känns bra. Skönt.

Hon har alltid haft så bråttom. Ylva Johansson var 13 när hon ville förändra världen, 24 när hon kom in i riksdagen. Hon blev skolminister som 30-årig mamma till nyfödda tvillingar.

Så blev hon kär i finansminister Åsbrink, fick sparken från regeringen, skilde sig, krisade.

- Nu är jag tryggare, säger hon.

Du är inte längre "den unga"?

- Nej, och jag är säkrare. Lyckligare.

Hur har det präglat dig att så ofta vara yngst?

- Njaa, det är snarare tvärtom. Att jag varit yngst var ett uttryck för min starka drivkraft. Jag har alltid varit brådmogen. Jag började skolan ett år tidigare för jag kunde läsa och skriva. Jag är snabb, handlingsinriktad och har höga prestationskrav på mig själv. Men nu är jag tryggare.

Hur då "tryggare"?

- Jag jämför med förra gången jag blev statsråd, 30 år och nybliven tvåbarnsmamma. Då tänkte jag: kan jag bli en bra mamma, klarar jag att bli statsråd? Nu vet jag. Jag klarar det, jag har överlevt smärtsamma, svåra, tunga, elaka saker.

Hur vågade du bli skolminister, med nyfödda tvillingar?

- Jag hade stöd: morfar tog en semesterdag i veckan, barnens storebror kom ett par gånger i veckan. Barnens pappa ställde upp. Det andra var att statsministern och vice, Ingvar och Mona, var väldigt tydliga i att "du är mamma först, och vi tror du klarar det här också".

Men varför måste man göra allt samtidigt?

- Ja, varför? Var det rätt? Det är svårt att svara på. Jag är helt trygg i att ha satt barnen främst. Många gånger prioriterade jag ner jobbet. Jag sa nej och tänkte: nu får jag skit för att jag är ett dåligt statsråd. Fast det fick jag aldrig. Så jag är nöjd med hur jag klarade det, men jag skulle inte göra om det, vara statsråd med så små barn. Priset är för högt.

Vad är priset?

- Det blev så lite kvar, för mig, för kärlek, vänner, en bra bok och en promenad. Då krymper man. Man får tillgång till allt mindre av sin kapacitet. I längden fungerar man sämre på jobbet, och hemma.

Men du lämnade regeringen"

- Jag blev faktiskt uppsagd. Jag fick sparken.

Hur blev du och Erik Åsbrink kära?

- Det berättar jag inte.

När ni blev ihop, hur tänkte ni hantera det, inför statsministern?

- Alltså, att bestämma sig för att skilja sig är ett jättestort beslut. Det är ju DET som är stort. Man tänker på hur man ska prata med barnen och sina närmaste. Hur vi skulle prata med Göran Persson" det var verkligen jättelångt ner på prioriteringslistan. Men efter valet 1998 skulle Göran offentliggöra nya regeringen. Då var det rimligt att informera.

Och vad sa han?

- Ingenting. Han gratulerade Sedan fick jag sparken, helt odramatiskt. Han förklarade att han inte hade råd att göra sig av med en finansminister, det var rimligt. Men jag var ledsen. Så det var en sorgeprocess, det med, för det var roligt att vara skolminister. Jag kände: 34 år och en föredetting, vad ska det bli av mig? (skratt) För gammal för att börja om på nytt och för ung att leva på gamla meriter.

Varför har dina äkta män varit så mycket äldre än du?

- Jag har funderat men har inget bra svar. Varför älskar man en människa? Ålder är en aspekt, men en ganska liten, på en människa.

Varför föll du för Erik?

- Han är förändringsbenägen och väldigt mycket man, trygg i sin mansroll. En viktig sak för mig är att han är en närvarande pappa, det är en viktig del av manligheten. Erik är påfallande orädd för starka kvinnor och det är väldigt skönt. Jag tycker att han är läcker också. Sexig.

Vad sa de andra statsråden om att ni var ett par?

- De flesta sa grattis" inte alla.

Hur klarade du av det, skilsmässan som blev offentligt samtalsämne?

- Du, vi kommenterade aldrig skilsmässan i media. Men hur jag klarade det? Det är mycket sorg och smärta, som man inte ska rygga för. Som man måste leva sig igenom. Jag har gått i psykoterapi. Jag har goda vänner, som fanns där, som sa: Du överlever visst, det går att skilja sig, det KAN bli bra. Vilket man inte tror just då, alltid.

Vad lärde du dig om dig själv?

- Att smärta och ledsenhet går att leva med. En vän sa: Ett liv utan smärta får du aldrig, men ett liv utan glädje får man lätt. Det är klokt.

Hur kom du ut i arbetslivet igen?

- Jag kastade mig ut, efter tre månader hade jag skilt mig, flyttat och börjat jobba igen. Jag har ju alltid haft så bråttom, som sagt (skratt). Sedan började jag som investment manager och affärsutvecklare på ett riskkapitalbolag som investerade i it-branschen. Jag var egenkonsult också. Därefter startades Att Veta. Våren 2003 blev jag ny vd.

Vad tyckte du om lönen,

116 000 kronor i månaden?

- Jag sa till styrelsen att ska jag ha min företrädares jobb så ska jag ha hans lön. Det var rimligt.

Varför fungerade inte Att Veta?

- Mycket fungerade bra. Jag får inte kommentera vidare än så. Det ingår i ett normalt vd-avtal, att inte uttala sig sedan man lämnat.

När ringde Göran Persson om den här ministerposten?

- I slutet av juli fick jag frågan. Och blev väldigt överraskad. Det hade absolut inte funnits med i min tänkta framtid.

Hur gick dina tankar?

- Det ena var min tveksamhet att kliva in i det livet igen. Klarar jag att inte slita så hårt på mig som förra gången? Att vara en roll, offentlig, i tjänst jämt. Jag tänkte några dagar. Men så är jag ju väldigt sugen på frågorna. Psykiatrin, primärvården, äldreomsorgen" alla jätteviktiga, intressanta, spännande frågor.

Vad är kul?

- Att det är personalen som är själva kvaliteten. Hur ska de alla kunna bli som bäst, använda hela sin kapacitet? DET intresserar mig vansinnigt mycket. Det är roligt att samarbeta med kommuner och landsting eftersom man måste få med sig människor. Övertyga. Man kan liksom inte bara ändra i en skattesats och få något nytt" (skratt) Offentlig verksamhet är som en Atlantångare som rör sig långsamt, och det är så intressant att se hur man kan svänga den.

Vad sa familjen?

- De sa olika saker. Erik sa: "Jag ställer upp." De äldsta sa grattis. Men Lotten sa en kväll: "Kan du också bli mördad nu?"

Vad frågade Göran Persson dig?

- Om jag hade några lik i lasten. Jag sa att man kommer att skriva att jag haft för hög lön, och att företaget inte gick med vinst. Och så blev det. Fast med en större aggressivitet än vad jag hade föreställt mig. Vad det nu beror på? Kanske för att så få går mellan politik och näringsliv. Det finns något provocerande med att överskrida den gränsen, tror jag. Det är ett problem för Sverige, de nära vattentäta skotten mellan politik och näringsliv.

Vilken relation har du och Göran Persson?

- Vi har ingen privat relation. Han är min partiordförande och chef och jag har valt att gå in i hans regering. Det är vad jag kan säga. Jag tycker faktiskt väldigt illa om när någon pratar i media om vad de tycker om människor de arbetar med. Då är man inte seriös i att vilja ha en bra relation och vilja samarbeta.

Vad är du bra på?

- Få saker gjorda. Andra är analytiska, bra på att kommunicera. Jag är en som" GÖR. Jag jobbade med Kunskapslyftet som var stort, men det blev gjort och blev bra. Till exempel. Jag är sämre på det här, att umgås med media.

Varför det?

- För att jag ogillar att läsa om mig själv och att vara igenkänd. Att människor som inte känner mig har synpunkter. Men så måste det vara. Politik bärs upp av människor och politiker måste därför visa vilka människor de är. Man måste vara en symbol, en att vara arg på också. Man får ta det. Men det kostar på.

Du håller högt tempo, har gjort svåra uppbrott" är du passionerad?

- Kanske det. Man har bara ett liv. Det vore förfärligt att tänka tillbaka och finna att man bara" gått kvar. På samma arbetsplats eller i ett äktenskap som inte var bra. Ja, jag är nog passionerad. Men även en vanlig 40-årig trebarnsmor. Som harvar på.

Det här är jag

Så tycker jag

Kerstin Weigl

ARTIKELN HANDLAR OM