Dagens namn: Lillemor, Moa
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

Full fart - mot fattig- domen

Verla & Woody fick sparken när jobben försvann till Mexiko

Manitowoc, Wisconsin

Elva miljoner jobb i USA har försvunnit på tre år. Fackföreningarna är svagare än någonsin och de anställdas rättigheter urholkas.

Fabriker försvinner till låglöneländer och de nya jobb som skapas är ofta tillfälliga och dåligt betalda.

Aftonbladets medarbetare Åsne Seierstad och Paal Audestad (foto) rapporterar om den amerikanska vardagen inför presidentvalet den 2 november.

Här är det andra av åtta reportage.

Verla Bunnell har tjockt, honungsgult hår. Det böljar ner över ryggen och når henne till midjan. En gång var det skinande blankt. Nu är det gyllene från mitten av huvudet. Det är månader sedan Verla hade råd att färga den mörka utväxten.

33-åringen hade precis blivit gravid när hon fick beskedet: Fabriken stänger. Flaggar ut. Till Mexiko.

Närmare tusen arbetare förlorade jobbet, och fotfästet. I över hundra år hade Mirro varit det dominerande företaget i Manitowoc, en industristad vid stranden av Lake Michigan i Mellanvästern. I generationer hade Mirro tillverkat kastruller och kärl. Under andra världskriget producerade de delar till stridsvagnar och ubåtar för att sedan återgå till att gjuta stekpannor som på femtiotalet blev Alla husmödrars dröm.

Mirro moderniserade och expanderade. Kastrullerna höll hög kvalitet. Under nittiotalet sjönk omsättningen drastiskt. Marknaden översvämmades av billigt stål från Kina. USA:s största supermarketkedja, Wal-Mart, krävde att Mirro skulle sänka priserna för att få ha kvar sina köksredskap på deras hyllor. De tusen arbetarna i Manitowoc var för dyra. I Mexiko kostade arbetskraften en bråkdel. Stängningen var bara den senaste i en lång rad i Wisconsin, som förlorat 80 000 industriarbetsplatser på tre år. Ett hårt slag mot staten där var femte arbetstagare jobbar inom indu-strin.

     

- Det här är en diktatur, säger Di Ann Fechter. En prisdiktatur. Tyrannen heter Wal-Mart.

Orden spottas ut mellan knallröda läppar. Di Ann representerar den lokala fackklubben inom fackföreningen AFL-CIO, amerikanska LO. Håret är högt som Tina Turners på åttiotalet, kort vid öronen och långt i nacken.

- Det är också amerikanernas eget fel, medger hon.

- Vi väljer alltid det billigaste, utan att tänka på var varorna är producerade. Folk borde tåga in i Wal-Mart och uppmana kunderna att köpa "Made in USA".

Di Ann halar upp en cigarett ur innerfickan på Harley-Davidson-jackan. Den tänds med ringprydda fingrar. Naglarna böjer sig runt tändaren.

- This city is falling apart. Alla känner någon som blivit av med jobbet det senaste året. I vissa områden har hela gator blivit arbetslösa. Om tio år är det här en spökstad - om ingenting händer.

Hoppet om att något ska hända heter John Kerry. De ledande fackföreningarna har uppmanat sina medlemmar att rösta på demokraterna. Kerrys plan är att sänka bolagsskatten i USA och höja skatten på företagens inkomster från utlandet - så att fabrikerna stannar kvar.

- Om Bush fortsätter har vi inga fackföreningar om fyra år, säger Di Ann. Varenda lag som han infört handlar om att ta makt från arbetaren och ge den till arbetsgivaren. Utflaggningen, frihandelsavtalet, importen av billig arbetskraft och arbetslöshetsstatistiken bidrar till att undergräva fackföreningarna. Situationen får folk att acceptera jobb som varken ger sociala rättigheter eller tillgång till sjukförsäkring. De från Mirro som hittat ett nytt jobb har fått gå ner i lön, en del så mycket som hälften. I går mötte jag en dam som körde gaffeltruck på Mirro för 14 dollar i timmen, nu sitter hon i kassan på Wal-Mart och tjänar 6!

Di Ann tar ett djupt bloss på sin Misty Ultra Light. Under armen har hon Kerry-löpsedlar till grannarnas brevlådor. Högklackade, svarta boots smattrar i väg till en Chevrolet Monte Carlo. Siffrorna på skylten är utbytta mot bokstäver: "U rock".

- Rock on! ropar hon innan hon sätter fart mot motorvägen.

 

USA har alltid varit ett mobilt land. Folk har flyttat dit jobben finns. Men för att etablera sig på ett nytt ställe måste man bryta upp och sälja, och det finns inga köpare till tusen hus i Manitowoc. Arbetslösheten är över tio procent. Siffrorna visar inte hela sanningen, för i USA registreras bara de som har rätt till arbetslöshetsersättning, vanligtvis under sex månader. Hittar man inget nytt jobb försvinner man ur statistiken. Har man aldrig haft fast anställning regi-streras man inte.

Regnet öser ned på kajen i Manitowoc. En gång byggde man kranar här. Nu är kranen som skymtas från fönstren i rådhuset bara ett minne från svunna tider. Bakom glaset sitter en man böjd över arbetslöshetsstatistiken.

- Folk spenderar mindre pengar, butiker läggs ner, staden får mindre skatteintäkter. Spöket heter frihandel, säger borgmästare Kevin Crawford. Dörren till utlandet står på vid gavel. Tillverkning flyttas till länder som inte tar samma sociala och miljömässiga hänsyn som vi. Lagarna har utvecklats så att det "lönar sig" bättre att importera än att exportera. De som flaggar ut kan till och med dra av flyttkostnaderna från skatten innan de slår igen!

Borgmästaren ser uppgivet mot den grå himlen. Liksom fackföreningarna satsar han på Kerry.

- Vi vill inte ha "free trade", utan "fair trade"!

     

Bunnell var en siffra i statistiken. Nu har hon plockats bort. Efter att ha sprayat mönster på stekpannor i tio år fick hon som småbarnsmor arbetslöshetsersättning i ett år - 329 dollar i veckan. Hon har börjat sälja av ägodelar.

- Och så stänger vi fönstren eller tar på en extra tröja i stället för att skruva upp värmen.

Maken förlorade jobbet strax före henne. Nu har Woody fått hoppa in som chaufför, men lönen är hälften av den han hade tidigare och uppdragen få. Paret har fyra barn, den yngsta är spädbarnet Cheyanne.

- Jag fick babykläder av vänner och familj. Till de andra köper jag på garageförsäljning.

klipper ut kuponger ur tidningar och reklam.

- Och så väntar jag tills det blir extrapris. Cornflakes kostar till exempel 2 dollar och 60 cent. När det är extrapris får man två paket för 4 dollar. Om jag dessutom har en cornflakeskupong som drar av 1 dollar på priset har jag fått två paket för 3 dollar "

Den unga mamman har en hel kökslåda med kuponger: "Spara 1 dollar på ketchup" eller "50 cents rabatt på Pepsi". handlar gärna på Wal-Mart eftersom det är billigast och reflekterar inte över att varuhusgiganten var med om att ta från henne jobbet.

- Men det stack lite i hjärtat då jag såg Mirros nya stekpannor - "Made in Mexico".

 

I ett osigt kök står Mike Cudahy över ett grytset från Mirro. En dunst av ättika slår ut när han öppnar dörren. På spisen puttrar en brunaktig vätska.

- Jag köper gurkor på extrapris. Fräschar upp dem i kallt vatten. Hackar lök, dill, vitlök, en nypa chili, kokar upp ättika, slänger i en halv kopp salt - och efter en vecka har jag pickles, säger han och bjuder på sin specialitet - syltad brysselkål.

Mike hade arbetat som kranförare på Mirro i 31 år då han fick veta att det var slut.

- Jag var anställd från den 12 juni 1972 till den 27 juni 2003, säger han och torkar fingrarna på "Detroit Lions"-skjortan.

- Jag bara grät. Tänkte att livet var över. Snart femtio år och utan framtid. Nu kallar jag det min tredagarsdepression. Efter tre dagar klev jag upp ur sängen, sa farväl till "lalaland" och anmälde mig som arbetssökande.

Mike hade turen att komma in på en utbildning inom hälsosektorn.

- Där kommer det alltid att finnas jobb, till och med för en gammal gubbe som mig. Jag som aldrig hade läst en bok från pärm till pärm fick sätta mig ner och studera!

Mike har satt sig i soffan med frun Debbie. Vardagsrummet är en osannolik samling av prydnadssaker. På en hylla ovanför teven ligger ett rådjur i porslin, sjögräs står i en vas, några glasliljor, två miniatyrglas, en sovande ängel, en ängel i guld, en ängel i bomull, den amerikanska flaggan, sälgkissar från i våras, en tomte med skägg, en torkad gren, en kissekatt, ljus i alla former och stakar, rosenknoppar, fotografier i clipsramar, en målad korg, en antik burk, en spetsduk och en klocka i guldimitation.

I fönstret med gardinkappor, krukväxter och ännu en "Stars and Stripes" hänger en vimpel med George Bush.

- Vi är republikaner och det har vi alltid varit. Vi byter minsann inte politisk övertygelse bara för att jag gått och blivit arbetslös!

Säger Mike och bjuder på chilisyltad brysselkål.

Debbie är också fabriksarbetare.

- Än så länge, suckar hon. Lyckligtvis hade vi betalat av huset och bilen. Vi drar in på mat, köper på extrapris, har sagt upp kabelteve och äter aldrig ute längre.

Någon enstaka gång går paret till den lokala bowlingbaren Fantasy.

- Livet smakar annorlunda, säger Mike en kväll mellan bowlingkasten.

Han tar en klunk av sin Budweiser och lägger armen runt frun.

- Jag har insett att allting har en ände.

Drar på sig skinnjackan. Hon ska på mc-träff med sin man. Ibland lämnar de allt, låter de stora barnen passa de minsta. Hon har gjort klart middagen. Makaroner med ost, serverat med kupongsaft på extrapris.

Woody är liksom Mike Cudahy en samlare. Han sparar på allt som har med James Dean att göra. Bilder. Glas. Dockor.

- Född rebell. Som mig. Men han rundade hörnet för snabbt, säger Woody om "hjälten" på de belamrade hyllorna.

Jackorna har Harley-märken som skulle glädja Di Ann, fackföreningsdamen med de röda naglarna. Men hon skulle ha förargat sig över parets politiska åsikter. Bush, igen.

- Frihet är viktigast! Live to ride, ride to live! smackar Woody. Han är mot staten och mot skatter.

- De blir inte fattiga över en natt, säger Di Ann om de nyarbetslösa i Manitowoc.

- Först får de ut lite på försäkringen, sedan tar de av sina besparingar, sedan säljer de sina tillhörigheter, sedan lånar de, sedan måste de sälja av mer, sedan får de inga lån, sedan får de inte betalt, sedan måste de be om matkuponger, sedan välgörenhet, sedan förlorar de sitt hem.

Upp med blixtlåset. På med glasögonen. Handskarna. Hon lägger händerna runt hans midja. Motorn vrålar. Hojen tar ett språng över utfarten. En honungsgul man fladdrar, flammar upp i den låga solen. försvinner som en eldsprutande drake.

- I Wisconsin behöver man inte använda hjälm, förklarar innan hon susar i väg.

- Wisconsin, sa mannen, is a state of freedom. Ingen kräver att vi stänger livet ute när vi kör. Jag älskar ljudet av vinden i öronen!

I Wisconsin är man fri. Helt fri. Utlämnad åt sig själv.

I fjol hamnade ytterligare en miljon amerikaner under fattigdomsgränsen.

Åsne Seierstad , Översättning: Com Text Group
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet