- Svaren lär vi väl aldrig få

NYHETER

ÖRSÅS, SVENLJUNGA

Scanian står kvar på Estonia i Östersjöns djup.

Men Eckard Klug, 64, ordnade snabbt ny bil och har fortsatt åka över havet varje vecka.

- Fast jag tar alltid hytt med fönster numera.

Foto: ANDERS WEJROT
FÖRBANNAD Eckard Klug hade rest med Estonia ett hundratal gånger, och efter olyckan var han snabbt tillbaka på färjorna med en ny lastbil. I dag är han förbannad på myndigheter och politiker som "bara ljuger" om Estonia. Han har en lång rad frågor kring orsaken till att hon sjönk - men får inga svar.

Inte för att fönstret skulle hjälpa i en nödsituation, de går ju inte att öppna.

- Men jag vill kunna se ut på havet, särskilt om det är storm. Jag vill inte känna mig instängd.

För Eckard Klug var Estonia lika bekant som för besättningen, han hade åkt säkert hundra gånger på Estland när han rullade ombord den där kvällen för tio år sedan.

Kom inte upp

Hemma i köket i lilla Örsås har han lätt för att berätta om katastrofen, han minns bra och skrattar och svär om vartannat.

- Det var ett jävla liv på båten, det smällde och slog. Jag sa till PA (Per-Arne Persson) som delade hytten att "den satans skepparen kör oss i sank". Sen drog jag. Det var en massa folk i trappan och uppe på livbåtsdäck. Jag hittade lotsstegen ut i havet. Det blåste småjävlar och på tio minuter var man nerkyld. Jag blev hängande i en flotte och sparkade mot Estonias skrov för att inte bli nerdragen i djupet när hon sjönk.

När han skulle ta sig upp på flotten gick det inte.

Snabbt hemma igen

- Jag var för tung. "Ursäkta, men är det nån som kan hjälpa mig", ropade jag. Då dök Thure Palmgren upp i flotten: "Fan, hänger du där", sa han och sen var jag uppdragen.

Det tog tre-fyra timmar innan flotten slog emot färjan Mariella midskepps.

- Det var som en jättehand vräkte oss mot räddningen, säger Eckard. För just där fanns strålkastare och en vinsch som kunde hissa upp oss.

Så snabbt han kunde åkte han hem till hustrun Ann-Christin och barnen. Några dagar senare satt han i tysk tv-soffa och fick frågan: "Nog kommer det att dröja innan ni åker båt igen, herr Klug?" Med ett bullrande skratt minns han sitt svar: "Ja, det blir först på lördag."

"De bara ljuger"

Ingen psykolog, "behövde inte", och inga mardrömmar.

Några saker har dock Estonia lärt honom: att det inte är någon mening med att planera framtiden. Och att myndigheter och politiker bara ljuger.

- Estonia är en jävla skandal från början till slut. Varför körde de så inihelvete fort i så hård sjö? Varför bärgades hon inte? Varför förhördes aldrig vi överlevande? Varför vill ingen berätta vem som var på bryggan? Syns det på filmerna som togs att kaptenen ligger där skjuten i huvudet? Eller var han på den stora festen som intendenturen hade och var det i så fall en vanlig matros som styrde och inte vågade sänka farten?

Frågorna är många

- Varför låter nödanropet till de andra färjorna som om det kommer från en walkie-talkie och varför är det inte på engelska som alla telegrafister behärskar? Var det nån som medvetet eller av misstag öppnade visiret?

- Frågorna är hur många som helst. Men svar lär vi väl aldrig få. Nä, det är nåt jävligt sjukt i den här historien.

Bo Lidén

ARTIKELN HANDLAR OM