Han lurade döden – två gånger

NYHETER

KATRINEHOLM

Vad har de här tio åren fört med sig?

Sten Jolind, 74, svarar lätt på frågan.

– Min tilltro till myndigheter och politiker är knäckt.

Foto: conny sillén
VILL VETA Sten Jolind räddades ur havet två gånger natten när Estonia gick under. Men innan han får veta hela sanningen om varför hon förliste har han svårt att lägga tragedin bakom sig.

Då, precis efter katastrofen, sa han i en intervju:

– Förr eller senare kommer sanningen fram. Men det kanske tar tio år.

Han säger samma sak nu, 2004:

– Sanningen finns där ute i havet. Det tar kanske tio år till – men den kommer fram till slut.

Brandchefen Jolind hade åkt över med tio bilar och förare i det projekt som svenska Räddningsverket hade i Baltikum. Nu var han ensam på väg tillbaka mot Stockholm. Där ser han en av anledningarna till att han trots allt lever i dag:

– Jag hade ingen annan att tänka på. Och jag hade hyfsad fysik för min ålder och professionell kunskap om vad som måste göras i katastroflägen.

Han tog sig snabbt ut ur hytten och uppför den närmaste trappan på däck fem. Nere i havet valde han bort den första flotten: lite längre bort fanns en annan med både tak och tänd lanterna. Väl framme orkade han inte över kanten men fick hjälp av Tönu Tönniste som kommit simmande i mörkret.

Snart dök också Anita Persson-Flygare och två unga estniska idrottsmän upp. Den sjätte personen, som varit först ombord, sa aldrig någonting och de andra tror att han dog där i det kalla vattnet som oupphörligt sköljde in.

Föll i havet igen

Timme för timme kände Sten Jolind hur kroppen blev allt kallare. Till slut var han så nerkyld att hjärtat var på väg att stanna – de andra höll honom så att han inte skulle sjunka ner med huvudet i vattnet och dö.

Då kom helikoptern. Ytbärgaren Johan Larsson firades ner. Sten Jolind betraktades först som livlös. Men plötsligt syntes ryckningar vid ögonen och ytbärgaren trädde på honom selen. Nästan uppe vid helikoptern gled den stela kroppen ur remmarna, Sten Jolind föll tillbaka i havet – tursamt nog med flytvästen kvar och alldeles intill ytbärgaren.

– Det var nästan som att lura döden två gånger, säger han.

Nu tog Johan Larsson ett hårt tag om honom och båda vinschades upp. På sjukhuset i Åbo fick han stanna i två dygn. Då han ringde hem till hustrun Birgit hade hon och dottern redan känt igen honom på tv-bilderna: ”Man tar ut en svårt nerkyld äldre man”, sa reportern och Birgit var säker på att det var Sten hon skymtade på båren.

Några månader efter dramat blev han pensionär. I flera år reste han runt och föreläste om haverier och katastrofer.

Han gick i terapi och har varit mycket noga med att försöka kartlägga allt som hände den där natten, pussla ihop alla detaljer.

– Jag tror att man måste ha sådan klarhet för att kunna gå vidare. Därför tycker jag att myndigheters och politikers handlande är så bedrövligt: allt har gått ut på att hemlighålla saker och skydda den estniska besättningen.

Tillvaron känns otrygg

– För det är helt klart: farten var på tok för hög och själva olycksförloppet misstänkt snabbt. Om Estonia legat kvar med slagsidan en timme till innan hon sjönk är jag säker på att många, många liv kunde ha räddats.

– Numera har jag ingen riktig ro. Tillvaron känns mer otrygg. Jag tar livet dag för dag. Men det kanske har mer med åldern än Estonia att göra?

Lyssna

Tidigare:

Bo Lidén