Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

En månad i helvetet

Efter flodvågen - turisternas favoriter har förvandlats till spökstäder

KHAO LAK

Av svenskhotellet Blue Village återstår snart inget annat än palmer och en tom sandstrand. Som om här aldrig funnits något.

Ingen bamseklubb och ingen beachbar.

Längre bort vid South Sea Resort ser det fortfarande ut som om en atombomb slagit ner. Fläckiga gardiner fladdrar ännu i vinden från andra våningen.

Stämningen är spöklikt öde.

Khao Lak kommer för lång tid framöver att förknippas mer med död än med paradis. Alla de skadade hotellen ska rivas. Regeringen har ännu inte bestämt om man ska tillåta att de byggs upp så nära stranden igen.

Mitt i ruinen av Blue Villages reception står Anders Gåvertsson från Räddningsverket med en gps-mätare. Tillsammans med Jenny Lundgren tar han ut koordinater på exakt var hotellet låg.

När anhöriga till saknade eller döda svenskar kommer ner under våren ska de veta precis var deras kära bodde även om hela Khao Lak åter förvandlats till en orörd sandstrand.

Räddningsverket på plats

Räddningsverket kartlägger alla platser av svenskintresse.

I mangroveträsket bakom oss letar thailändarna fortfarande efter döda. Ännu en månad efter flodvågen hittas nya kroppar nästan varje dag. Inte bara i Khao Lak utan också efter hela den drabbade kuststräckan i Thailand.

Därför fortsätter nordisk polis i samarbete med thailändarna sökandet.

Jirod bodde vid havet. Nu sitter han 4-5 kilometer inåt landet i ett träskjul utan fönster. Här har han bott i tre veckor med fru och dotter. Han sitter direkt på golvet. Förutom tre madrasser är rummet nästan helt utan ägodelar.

Jirod hämtar en genomskinlig plastpåse medan dottern Alia kryper upp i mamma Chanpims famn. I påsen ligger allt vad som återstår av hans 33-åriga liv.

Militärpapper och några andra dokument som han hittade i resterna av sitt bortspolade hus i Khao Lak.

Över 10000 thailändare tvingas bo i läger tills nya bostäder hunnit byggas. Det tar minst sex månader.

     

 

Tidigare så välbesökta Patong Beach på Phuket ligger nästan öde i eftermiddagssolen. Ingen badar. Enstaka turister solar. Längs affärsgatan direkt bakom stranden håller butiksinnehavarna fortfarande på med röjningsarbetet. Några har hunnit långt. Andra verkar knappt ha börjat.

Myllret av turister har ersatts av barer på rad utan en enda gäst. Souvenirshopperna håller öppet men ropar närmast desperat efter de få utlänningar som passerar.

Hela stan andas depression.

Stora hål i väggarna

Lite längre norrut utefter Kamala Beach har några börjat mura nya grunder till sina raserade byggnader. Stranden är röjd men strax bakom är förödelsen fortfarande mycket påtaglig. Hus utan väggar eller med stora hål. Glassplitter och rester av nedfallna palmer. Beachen gapar helt öde.

Skolan i Kamala ligger bara hundra meter från stranden. Barnen har inte kunnat ha sina lektioner som vanligt eftersom den delvis raserades och översvämmades. Under tiden har en svensk upplåtit sitt hotell, Kamala Bay Garden, för eleverna. På en hotellvåning har de kunnat samlas och räkna och rita även om de inte haft sina skolböcker.

I veckan öppnade skolan igen.

Eleverna står uppställda klassvis i raka led på grusplanen framför skolan. De sjunger, eller snarare rabblar nationalsången. Även om nästan alla barnen klarade sig tack vare att flodvågen slog till en söndag har femåriga Butchaba Mateng sorg. Hennes mamma försvann när vattenmassorna svepte ut familjens hus i havet.

-Jag bor hos mormor nu men jag längtar efter min mamma, säger hon. Jag hoppas vi hittar henne.

     

 

Snabbåten ut till Phi Phi-öarna slår hårt mot vågorna. Redan när vi närmar oss den på håll paradisiska strandremsan ser vi högarna med sopor. Korrugerad plåt, badkläder, strandstolar, flaskor. Allt har samlats i stora sopberg. En rutten stank stiger upp från bråten.

Svenska poliser petar planlöst igenom högarna i hopp om att hitta ett pass eller andra bevis på svenskar som varit här.

-Som att leta efter en nål i en höstack, säger Marie Lissel. Det kan finnas hur mycket som helst här under.

Mitt på ön har grävskoporna rensat rent men längs shoppinggatan närmast vattnet står husen fortfarande halvt raserade som de gjorde direkt efter flodvågen. En optimistisk engelsman har rensat ut sin butik och målar om den. Men regeringen har hotat att köpa upp all mark och tvinga bort butikerna. Efter katastrofen vill man försöka återskapa lite av de thailändska strändernas naturliga skönhet.

Jenny Persson från Kalmar förlorade sin dykshop men räddade livet när hon gav sig av på en oplanerad dykning. Galghumoristiskt drar hon linjer i gruset där väggarna stod. Visar i luften utrymmet där tuberna förvarades. Var skinnsoffan stod.

-Vi ska bygga upp det igen, säger hon självsäkert. Nästa högsäsong är allt i gång.

Ön är i praktiken stängd för besökare.

     

 

Khao Laks och Phi Phis raka motsats är Krabi.

I butikerna längs Ao Nang-stranden vittnar inget om flodvågen. Utom totalt öde krogar och kaféer. Strandens höga stenmur tog den värsta smällen.

På bland svenskar så populära Railay Beach ser vi för första gången folk bada. Stranden är helt ren och det mesta av skadorna på bungalower och restauranger reparerade. Hammarslag hörs från minilivsbutiken på Sand Sea Resort där skyltfönstret krossats.

Stannade kvar

Björn Strömberg, 19, och Karin Petersson, 20 från Göteborg överlevde tsunamin och tillhörde de få som stannade kvar.

-Det var spöklikt på stranden, berättar de. Tidigare var det knökfullt.

Fortfarande är det glest.

Krabi kan erbjuda turisterna en semester utan förödelse men ingen vet när folk vågar komma tillbaka på allvar.

Wolfgang Hansson
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet