Mardrömmen äntligen över

Helén Nilssons syskon berättar om saknaden

Foto: KRISTER HANSSON
Lättade Helén Nilssons syskon Christine, 30, och Dan Nilsson, 39, är lättade över domen, trots att den kommer att överklagas.
NYHETER

HÖRBY

I över 16 år har Christine och Dan Nilsson väntat på den här dagen.

I går kom den, när Ulf Olsson, 53, dömdes till livstids fängelse för mordet på deras lillasyster Helén.

- Det gör ont i hjärtat över att jag inte kommer ihåg hennes röst och skratt längre, men jag minns glimten i hennes ögon, säger Christine.

Hon var 14 år när Helén försvann. Storebror Dan var 23.

- Jag har levt med mordet i mer än halva mitt liv. Helén är väldigt närvarande för mig fortfarande, även om en del minnen suddats ut under åren, säger Christine Nilsson.

-Hela morgonen i går var jag orolig och stressad. Jag önskade att få en slutpunkt, men jag var bekymrad för att domen skulle överklagas, säger Dan Nilsson.

Enorm lättnad

När domen kom kände båda en enorm lättnad. Även om de är medvetna om att domen överklagas till hovrätten.

- Jag känner ändå en form av glädje. Tingsrätten har avkunnat sin dom och det är ingen tvekan om att det är rätt man som är dömd, säger Christine Nilsson.

Heléns kropp hittades i ett stenröse vid byn Bröd.

-Jag kan inte föreställa mig vad hon fick utstå. Jag förstår inte varför det kunde ske. Helén var bara en liten flicka, säger Dan Nilsson.

Hade gett upp hoppet

Syskonen är nöjda med att det blev livstids fängelse för Ulf Olsson.

- Det är en bekräftelse på att det han gjort är fruktansvärt, säger Dan Nilsson.

De hade i stort sett gett upp hoppet om att Heléns mördare någonsin skulle åka fast. Därför kom samtalet från polisen två dagar före midsommarafton förra året som en total överraskning.

- Pappa ringde mig på jobbet och berättade att polisen fått en matchning på DNA och skulle gripa en man. Det tog en kvart innan jag förstod att det var allvar den här gången, att en DNA-analys är ett säkert bevis, säger Christine Nilsson.

- Det första jag gjorde var att köpa blommor som jag åkte till Hörby och lade på Heléns grav.

Ingen chans att sörja

Christine Nilsson var på jobbet i en butik i Hörby när hon fick beskedet om att en misstänkt skulle gripas.

- Först tänkte jag "det är inte sant". Sedan brast allt och jag kände att jag genast måste åka hem till mina föräldrar.

Under alla åren som gått sedan 1989 har Helén Nilssons mördare varit som en ond skugga i deras liv. De har aldrig fått en riktig chans att sörja sin lillasyster, så länge de vetat att hennes mördare gått lös där ute någ onstans.

- Han var en skugga som mer eller mindre styrt mitt liv och hur jag mått. Jag har tänkt på att han funnits där. Funderat på om det kan ha varit han när jag sett olika män, säger Christine Nilsson.

- Men samtidigt tvingade man sig för att livet skulle gå vidare, bestämma sig för att göra det man drömt om eftersom det är vad Helén ville att vi skulle ha gjort, säger Dan Nilsson.

Få honom att lida

Dan Nilsson hade bestämt sig för att han skulle följa rättegången i Lunds tingsrätt minst en dag. Resten av familjen var mer tveksam.

- Men så läste vi någonstans att Ulf Olsson inte oroade sig för att möta pressen eller åklagaren i rättssalen. Det han var livrädd för var att möta Heléns anhöriga.

- Det fick mamma och mig att bestämma oss för att vi skulle dit. Det kändes rätt att ge tillbaka något av det lidande han orsakat oss i alla år, säger Dan Nilsson.

- Den här domen är ett steg på vägen och en dag kan vi sätta en riktig slutpunkt. Då kan vi gå vidare med våra liv, säger Christine Nilsson.

Per-Ola Ohlsson