"Monica var en nationalskatt"

Läsare från Värmland och världen minns Monica Z

NYHETER

Hon satte spår i hjärtat på både gammal och ung.

Läsare och lyssnare minns Monica Z och sörjer en skatt.

"Det var 44 år sedan men jag minns det som igår" skriver Hans Lindahl i Skåne.

Mejlen som publiceras är ett urval.

Jag förknippar henne med "sakta vi gå genom stan". Vilken känsla i rösten, ryser bara jag tänker på det.

Tack Monica!!!!!!!

Du försvann för tidigt och på fel sätt.

Åke Nordh

Stockholm

--

Jag tänker spontant på "Håll musiken igång" + några andra låtar av Povel Ramel och förstås på hennes härliga roll som Anna Lindberg i "Äppelkriget" -71, där hon besitter magiska krafter och förvandlar Sten Walls (Gösta Ekman) hatt till ett jättelikt "hattak" då han hotar naturen, allt blir svart för honom. Att sedan kasta en sko med varsam hand på en katt får oanade följder... Monica var en skönhet, ett "Lingonris satt i cocktailglas" som väl Tage Danielsson utryckte det. Pierre Sandin, Jönköping.

--

Det är hemskt, Monica var en nationalskatt. Det borde utlysas landssorg. Vi har förlorat en av de största, en fantastisk sångerska och en människa som bör äras så högt vi någonsin förmår i Sverige.

Patric Nilsson

Vårby Gård

--

Största värmlandstösen sedan Zarah Leander är borta. Tack för allt fantastiskt du gjort och sagt Monica. Du lever vidare djupt inne i mångas hjärtan!

Janne

--

Minns en konsert i början på 60-talet på Lisebergs lilla scen med en trio. Fick komma bakom scenen, fick autografen och snodde två fimpar ur hennes askkopp...

En kompis fixade en dedicerat fotografi när jag fyllde femti; Till Berra från Monika.

Bill Evans plattan är ett mästerverk, lyssnade på den när den kom med min dittills största sommarförälskelse.

Sakta vi gå numera, Monika, genom denna stad.

Bernt Sjöberg

Göteborg

--

Jag minns Monica väldigt väl sen den dagen hon och Sven-Gösta Jonsson (den rockande samen) kom till Mariestads Stadshotell. Det måste varit nån gång mellan 1960-1962 kanske var det 1961 och jag var 16 år.

Jag gick i lära som smörgåsnisse och jag fick äran att servera dem. De satt vid bord 8 som annars var vikt för bankdirektör Fant som var stamkund.

Jag fick deras autografer. Det är nu 44 år sedan fast jag minns det som igår. Vad de åt minns jag inte nu.

Henne glömmer jag aldrig för hon var en härlig personlighet med en röst utöver det mesta. Konstigt men ibland så går jag och gnolar på "vad en liten gumma får gno o ooh"

Du lever i mitt minne Monica

Hans Lindahl

Skurup

--

Såg henne första gången i duggregnet på Storsjöyran 1987.

Fällde en stilla tår när hon sjöng Trubbel så innerligt vackert.

Har sedan dess samlat på mig allt fonogram jag hittat där hon medverkat.

Fick äran att träffa henne en kort stund på Gyllene Cirkeln vintern 2002.

Såg henne sista gången på Gunnar Lindqvists begravning, Maj 2003.

Så skör men ändå så vacker i sorgens stund.

Drottningen av svensk jazz är borta men hennes röst kommer alltid att leva.

Stefan Dimle

--

Mitt första minne av Monica är när jag mötte henne på en liten kvartersbutik här i Hagfors för ca 35 år sedan. Jag minns att hon fnissade när hon gick fram till kassan. Vi barn tyckte att det var jättespännande.

Sista gången jag såg henne "live" var när hon hade en spelning här i Hagfors på Folkets hus hösten -87.

Jag glömmer aldrig hennes "dä ä mitt liv dä se" eller hennes roll i Utvandrarna plus en massa andra "säg", sånger och roller hon gjort.

Helena Eriksson

Hagfors

--

Vill inte acceptera att min största jazzidol inte finns längre.

En dålig tröst är att änglakören har fått en fantastisk förstärkning.

Monica, rest in peace.

Lars-Göran

Jag växte upp i en finsktalande familj i Köping och lärde mig svenska i sandlådan bland svenska kompisar och framför grammofonen genom att lyssna och härma Monicas låt "En gång i Stockholm".

Jag trodde länge att det alltid snöade i Stockholm! Nu bor jag här i Stockholm och sörjer idag Monicas hastiga bortgång.

Hannelie Hillertorp

Haninge

--

Monicas röst var enåstående. Som utbytesstudent i Sverige gick jag kursen om svensk musik och pluggade allt från Roman över Hugo Alfven till just Monica Zetterlunds musik.

Jag kommer ihåg en regnig novemberdag på klassrummet i Lund där vår lärare spelade en av hennes låter - känslan som jag hade då går ju svårt att beskriva. Jag kommer att sakna henne.

Dominik Rzepka

Tyskland

--

Hon var en underbar sångerska ” sakta vi går genom stan” är en av mina favoriter, men annars minns jag henne bäst som hembiträdet i Söderkåkar. Det är en stor förlust att hon gått bort så tragiskt.

Ewa

--

Jag var 18 år och åkte till Stockholm för att uppleva storstaden. Tog 7:ans rälsbuss, som skramlande kånkade alla nöjeslystna mot Djurgården.

Dit ville jag för att "lära mig dansa" i myllret på dansbanan, där Leif Kronlunds storband spelade varje kväll. Och dansa fick jag! Jag blev jätteduktig... Där sjöng även en ung vokalissa som bara var 16 år - det var Ann-Louise Hansson.

Men den STORA STJÄRNAN på Sollidens scen var VÄRLDSARTISTEN Monica Zetterlund. Folk kom i mängder för att se henne och lyssna till hennes jazzsång.

Det var något STORT och MAGISKT över henne. Hon var ju känd i hela VÄRLDEN! Hon var bara tre år äldre än jag, men en STJÄRNA. Oändligt vacker i långt svart/vitt fodral, det långa, böljande håret och RÖSTEN!

Tänk om man kunde bli stjärna som hon....Det blev min ungdoms vackraste Stockholmsupplevelse.

Tack Monica.

Ann-Gerd

Dorotea

--

En helt underbar röst som berörde själens innersta har tystnat. Du vackra huldra från de värmländska skogarna finns inte längre här hos oss!

Tack Monica för allt du gett till svenska folket! Du var helt unik både som sångerska och skådespelerska! Jag glömmer aldrig din insats som Ulrika i Utvandrarna. Kvinnan som tog tillbaka sin styrka och stolthet!

Vila i frid

Christina

Kalmar

F också att nåt sånt här skulle behöva hända. Hon, som ju var Värmland personifierat – likt blånande skogar tyngd av ett slags vemod, men där det rätt vad det var likt blänket från en spegelblank tjärn sprätte till ut i krôppen. Hon hade Det – vilken kvinna! Saknar dig!

Thomas

Värmlänning i förskingringen

--

Jag såg Monica Zetterlund på revyscenen på sextitalet och glömmer det inte. Det är sällan man gråter när en känd men personligen obekant person går bort - men det gäller inte Monica. För henne är det tårar.

Annika Bryn

--

Jeg sørger over Monicas bortgang! Det er uvirkelig at hun ikke lenger er her sammen med oss!

Hennes enkle, sterke og vakre tolkninger, som jeg sjelden har opplevd maken til, skapte en vidunderlig atmosfære.

Hun var helt enkelt blant de aller, aller største og mest levende jazz-sanginner verden har fostret. Få jazz-sangerinner hadde de ingredienser som Monica hadde. Hun var faktisk unik.

Jeg vil minnes henne med glede og ydmykhet.

Anne-Grete Nordeide

Oslo

--

Monica Zetterlund har genom sin kulturella gärning varit en mer betydelsefull representant för Sverige än t.ex. drottning Silvlia. Hon har betytt så mycket för vårt lands identitet genom sin oerhört rika produktion av odödliga sånger, filmer och inte minst revyer. För oss som vuxit upp med hennes varma utstrålning, spjuveraktiga blick och undersköna röst har hon för alltid ett tröstande leende i vår själ.

Nu om någonsin borde det utlysas landssorg.

Robert,

Helsingborg

”Kalinka, kalinka, kalinka maja, som en stjäran ska du blinka, kalinka, kalinka, kalinka maja”.

Monica blinkar för alltid som den starkaste stjärnan. Hon gav mig de stora musikaliska stunderna.

Inger

ARTIKELN HANDLAR OM