Kristina Kappelin skriver själv om Zlatans attack

NYHETER

Det var det här som hände: Juventus spelare, ledning och tränare har blivit bjudna på middag av klubbens ägare.

Restaurangen ligger i ett slott en och en halv mil utanför Turin i den lilla staden Rivoli.

Jag har varit i Italien så länge att jag har goda kontakter.

Jag får nys om middagen i torsdags kväll och beslutar att åka till Rivoli med mitt tv-team.

Vi håller på att göra ett längre reportage om Zlatan till Agenda och behöver så mycket bilder vi kan få.

Vi kommer fram lagom tills middagen är slut. Utanför uppfarten till restaurangen står en liten grupp Juventusfans och tar foton.

Blixtarna från deras kameror och lyktorna från spelarnas lyxbilar är det enda som lyser upp den mörka parkeringsplatsen.

Fotografen tänder kamerans lampa.

Han går mot sin bil

Vi är det enda tv-teamet på plats, ett drömläge för en journalist. Här gäller det att agera snabbt.

Där kommer Pavel Nedved gående med sin fru. Alessandro Del Piero har precis satt sig i sin silverfärgade Mercedes och vinkar lite kungligt från förarplatsen.

Och där är Zlatan. Nyduschad, fräsch och snyggt klädd kommer han ensam släntrande på väg mot sin bil.

Fotografen låter kameran rulla. Jag överväger att ställa en fråga, men Zlatans blick säger mig att det inte är läge.

Till skillnad från de andra spelarna verkar Zlatan störd av vår närvaro.

Vi har redan setts en gång samma dag, på presskonferensen hos Juventus.

Jag ställde några normala frågor och fick några normala svar. Jag har ingenting otalt med Zlatan.

För en vecka sedan försökte jag ställa en fråga till honom på flygplatsen i Turin. Det var första gången jag träffade honom. Han sade nej. Jag gjorde ingen affär av det.

Att ställa frågor ingår i arbetet som journalist. Att svara ingår i jobbet som fotbollsstjärna.

Sportjournalister och spelare behöver varandra, vare sig de vill det eller inte. Utan massmedier skulle de stora fotbollsklubbarna vara mycket, mycket mindre och deras stjärnors strålkraft betydligt mattare.

Allmän plats

Jag skriver detta för att framhålla att det inte är någonting ont i det vi gör. Vi står på allmän plats och filmar Zlatan som ensam kommer gående till sin bil.

På inspelningsbandet varar sekvensen på sin höjd 30 sekunder.

Men Zlatan blir förbannad. Han kliver in i bilen, startar motorn och backar rakt mot oss där vi står.

Sedan kör han framåt och gör om manövern, lägger i backen och bromsar in precis framför oss.

Det går fort. Vi går instinktivt åt sidan.

Vi är illa berörda

Mina två medarbetare är italienare. De har aldrig träffat Zlatan före dagens uppdrag och de vet ganska lite om honom.

Ändå upplever vi situationen på precis samma sätt. Ingen av oss tror att Zlatan försökte köra på oss för att skada oss.

Men alla tre känner spontant att han backar mot oss med flit, för att skrämma oss.

Vad var det egentligen som hände? Nu börjar vi prata om det.

Händelsen känns overklig, obegriplig och obehaglig.

Vi är alla illa berörda när vi lämnar

platsen.

Läs mer:

Kristina Kappelin

ARTIKELN HANDLAR OM