Räkna med att det blir tight

Björn Wirdheim: Kommer inte att skilja mer än en sekund mellan snabbaste och långsammaste förare

NYHETER

Årets fjärde deltävling i Amerikanska Champ Car serien körs i Portland, Oregon dit jag anlände i onsdags. Portland är en av de banorna som funnits med längst här i racingkalendern vilket inte känns konstigt med tanke på att den är vackert belägen med en intressant layout.

Samtliga stall utom mitt, HVM, var här och testade under uppehållet mellan Long Beach och Monterrey. Därför kan man förvänta sig ett tight startfält där det förmodligen inte kommer att skilja mer än en sekund mellan snabbaste och långsammaste föraren.

Det innebär att det blir desto viktigare att hitta absolut rätt när det kommer till bilens inställningar. Banan består av två stycken långa raksträckor och resten av kurvorna bortsett från den första chicanen är snabba. Asfalten är rätt så sträv vilket påverkar däcken på så sätt att de snabbt slits ut. Det mest uppenbara omkörningstillfället finns i slutet av målraksträckan. Men med hjälp av Cosworths ”Power to Pass” borde det också att gå att köra om på baksidan.

50 extra hästkrafter

”Power to Pass” introducerades i mästerskapet under förra året som ett led i att göra racingen mer intressant. På grund av de små marginalerna inom formelbilsracing är det inte alltid så enkelt att komma tillräckligt nära framförvarande för att kunna köra om. Därför beslutade man sig för att placera en liten knapp på ratten som reglerar turbons laddtryck. Under varje lopp kan man därför få 50 extra hästkrafter under totalt 60 sekunder indelat i 15 sekunders intervaller.

På en bana som Portland med så pass långa raksträckor kan det göra en enorm skillnad.

Hjälpmedlet är dock enbart tillgängligt under loppen och inte under kvalpassen. Men det är inte bara för att köra om som förarna använder sig av ”POP”, det gäller att spara lite mot slutet av racet så att man kan försvara sig mot bakomvarande.

Banans snabbhet passar mig

Eftersom vi inte var här och testade tidigare under säsongen är detta ytterligare en bana som jag måste lära mig från början. Jag tror att banans snabbhet passar mig och kvalet under morgondagen kommer att bli avgörande. Till skillnad mot mina övriga konkurrenter har vi valt att spara våra två uppsättningar mjuka däck till det andra kvalet så vi kan vara säkra på att jag verkligen får ut maximalt av dem med så många varv under bältet som möjligt, samt med en bil som förhoppningsvis är optimerad. Därför lyckades vi bara med en 12:e kvaltid under dagens träning, något som vi kan förbättra under morgondagen.

Enda tveksamheten inför i morgon är vädret som hitintills inte varit det bästa. Det finns risk för regn men prognoserna har blivit bättre och bättre sedan jag kom hit. Och regnar det så är vi ändå i en bättre position än medtävlarna som till skillnad mot oss under morgonens träning alla anväde ett av sina sex uppsättningar regndäck som är tillåtna.

Industrispionage

Vissa noterade kanske att min stallkamrat Ronnie Bremer inte körde det första träningspasset. Det berodde på att en uppsättning Bridgestone däck stals från hans racecrew under helgen i Milwaukee. Bridgestone behandlar det hela som industrispionage, därav bestraffningen. Milwaukee var förövrigt en spännande upplevelse och jag kom själv underfund med att ovalracing är väldigt roligt. Tyvärr slutade den dagen med att jag touchade muren vilket medförde att motorn sprack. Det kändes tråkigt att vi missade en bra poängplacering med ändå en godkänd ovalbanedebut med tanke på att vi hela tiden höll oss inom räckhåll för ledarna och på slutet åkte fortare än dem. Men under en varvning hamnade jag i vakumet bakom tre andra bilar, tappade allt lufttryck på framvingen och understyrde upp i muren. Återigen något som jag dragit lärdom av och kan utnytja när vi kommer till Las Vegas som är den nästa ovalen på kalendern.

Björn Wirdheim ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM