Patrik sköts av svarttaxiföraren

”Jag var en hårsmån från att bli avrättad”

Foto: magnus wennman
SKRÄCKEN SITTER ÄNNU I Patrik Ranler, 23, åkte svarttaxi och var nära att avrättas. Han klarade sig med en skottskada i benet. ”Nu känns det som om mitt liv är förstört. Jag har blivit paranoid och litar inte på någon”.
NYHETER

– Alla vet att saker kan hända när man åker svarttaxi. Men jag var en hårsmån från att avrättas, säger Patrik Ranler, 23.

Han sköts i benet – och var nära att få en kula i huvudet.

Patrik Ranler, pappa till en pojke på elva månader, har inte ätit på flera dygn. Han svettas konstant och får ständiga gråtattacker.

Skottskadan i benet har precis börjat läka. Men såren från skräckfärden i fredags är djupare än så.

– Scenariot har etsat sig fast. Smällen från pistolskottet sjunger fortfarande i huvudet, säger han.

Resa Örebro–Stockholm

I efterhand ångrar Patrik att han inte valde tåget.

I stället kom han överens med en taxichaufför att denne skulle köra honom från Örebro till Stockholm för 800 kronor. I bilen satt en medpassagerare i 20-årsåldern.

Efter cirka tio minuter svängde bilen av vägen och stannade i ett skogsparti. Då förstod Patrik att det var ett rån.

– Jag vägrade ge dem pengar. Då slet de ut mig ur bilen och började misshandla mig. När jag kämpade emot drog chauffören fram en pistol han hade i byxlinningen och siktade mot mitt bröst. Jag slog undan pistolen, och han sköt mig i låret, säger Patrik.

Han slogs till marken av den kraftiga smällen. Då böjde sig chauffören över honom, spände hanen och tryckte pistolpipan mot Patriks panna.

”Trodde jag skulle dö”

– Jag hörde klicket och såg magasinet snurra: jag var övertygad om att jag skulle dö. Allt jag tänkte på var min son, säger Patrik.

Den 20-årige medhjälparen drog undan chauffören innan nästa skott avlossades. Rånarna tömde Patriks plånbok på kontanter och försvann från platsen. Kreditkort och mobiltelefon lämnades kvar.

Patrik lyckades själv tillkalla ambulans. Det dröjde en halvtimme innan den anlände.

– Jag visste inte var jag var någonstans och blodet sprutade ur benet. Dessutom var jag livrädd att de skulle komma tillbaka. Allt jag försökte göra var att kravla mig ut till vägen. Just då kändes det som mitt livs största uppgift.

”Aldrig mer svarttaxi”

Tänker du åka svarttaxi igen?

– Aldrig. Visserligen är jag lite naiv och tror alltid det bästa om folk, men jag kunde aldrig föreställa mig att något sådant kunde hända i Sverige. Alla vet att det inte är helt säkert att åka svarttaxi, men jag var en hårsmån från att bli avrättad för några hundralappar.

Clarence Frenker