Persson skriver själv om tsunamin

NYHETER
Foto: dennis thern
Göran Persson skriver att ett halvår inte är en lång tid.

Före den 27 december förra året var det få svenskar som visste vad en tsunami är.

Nu vet vi alla.

Minst 170?000 människor dog av den enorma våg som sköljde över Sydostasiens kuster på annandagens morgon. Här hemma i Sverige låg vi och sov när det hände.

När vi vaknade fanns katastrofen på nyheterna som en skakning i jorden på andra sidan klotet – oklart hur stor.

Nu vet vi att 543 svenskar omkom eller är saknade.

Vi vet att alla dessa människor har barn, föräldrar, syskon, andra släktingar, vänner och arbetskamrater som sörjer.

Hur många som var där och klarade sig utan synliga skador, men som lever med mardrömmar och skräckfyllda minnen, vet vi inte. Det är många, så mycket kan vi säga.

För många som inte var där kan tsumanin kännas avlägsen. En overklig, fruktansvärd händelse som aldrig borde ha inträffat – en alltför smärtsam påminnelse om hur skört livet faktiskt är. Vi som inte var med kan aldrig sätta oss in i vad som händer med en människa efter ett trauma som detta.

Därför är det rätt att vi ett halvår efteråt blir påminda om hur många som fortfarande lever med katastrofen.

Ett halvår är inte lång tid.

Alla döda är inte identifierade, alla har inte fått hem sin älskade, sitt barn, sin förälder eller sin vän. En del har kanske kommit en bit i sin bearbetning av sorgen, andra har just börjat. Både i media och bland människor vi känner finns vittnesberättelser om vad som hände. Hur vattnet plötsligt drog sig tillbaka och fiskarna blev liggande, sprattlande på stranden. Det fruktansvärda ögonblicket när den första jättevågen kom rullande mot land och människor började springa. Det totala kaoset efteråt, och insikten att allt kan bytas från glädje till katastrof på några minuter.

Det går inte att skydda sig mot naturkatastrofer av det här slaget.

Regeringen kunde ha gjort mer, snabbare. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det tog för lång tid innan vi förstod vidden av vad som skett eftersom varje minut, varje sekund är viktig för dem som drabbats.

Det är sådant man ser i efterhand. Det är ingen tröst för dem som lever i spåren av tsunamin, men det är ändå oerhört viktigt att vi går igenom varje steg i händelseförloppet och tar reda på vad som kunde ha gjorts annorlunda. Det är Katastrofkommissionens uppgift. Vi kommer att få en mängd rapporter därifrån.

Regeringen har beslutat om ökat bistånd till de drabbade områdena, vi har avsatt pengar till ett minnesmärke och kommer också att avsätta pengar för minnesresor.

Rådet för stöd och samordning har information och aktiviteter för flodvågskatastrofens offer.

Men viktigast av allt är ändå det mänskliga stöd man kan ge den som fortfarande lever i sorg och kaos. För den personen är ett halvår en mycket kort tid. Och stödet behövs länge, länge än.

Läs mer:

Göran Persson , statsminister