Smaker i frontalkrock

Ambitionerna finns – men det krävs finjustering

Foto: MALIN ARNESSON
NYHETER

På hotellrestaurangen möts människor på resande fot.

Tyvärr frontalkrockar även några smaker.

Park Village hade stjärnspäckad invigning för några veckor sedan efter en ombyggnad under hösten. Ambitionen är att vara en mötesplats både för hotellgäster och Stockholmare. Därvid har man lyckats. Under en och samma kväll kan man se ett par i 80-årsåldern dinera stillsamt vid ett bord medan ett killgäng i elvaårsåldern klämmer burgare vid ett annat. (Är de ett knattelag, och i så fall, vad har de för budget för sina bortamatcher?)

Men själva interiören är det sämre med, det är ganska stelt, tråkigt och med fruktansvärt ocharmig belysning.

Rätterna som serveras är gjorda på svenska råvaror, med franska influenser.

Förrätterna har kapats ner till ett minimum, till fördel för ställets mellanrätter. Det skapar mer förvirring än förnyelse.

Hummersoppan som start är ett bra val, även om den är saltad i överkant.

Mellanrätten Rödingpaket serveras med rårörda lingon, som inte alls passar till. Gödkalvytterfilén är rosa och fin, men fikonvinägerskyn som serveras till är alltför sur i smaken. Men rätten där experimentlustan verkligen går överbord är Melon- och basilikasoppan med björnbärssorbet. Den smakar som om man sprutat ett assortiment av olika fruktiga Bodyshop-parfymer rakt på tungan. Servitrisen berättar att kocken mer än en gång fått rådet att ta bort den från menyn.

Nyponsoppan är däremot fin. Gjord på färska nypon spöar den skiten ur alla dagmamme/skolköksnyponsoppor man sörplat i sig genom åren. En trevlig touche är den hembakade mandelbiskvin.

När vi väntar på notan hör vi någon i köket sjunga med i Ronan Keating-låten som spelas.

Om det var kocken borde han kanske finjustera sin smak lite. På mer än ett sätt.

Vi föreslår mer Robbie Williams och färre gastronomiska experiment.

Matombudsmannen

ARTIKELN HANDLAR OM