Här brann en kvinna

Aftonbladets krigskorrespondent Staffan Heimerson i kravallernas Paris

1 av 4 | Foto: nikolai jakobsen
handikappad kvar i lågorna Den handikappade kvinnan kunde inte sig ut när bussen attackerades med molotovcocktails. Hon överlevde men brännskadades. Brandkåren fick förstärkning av kravallpolis för att kunna utföra räddningsarbetet.
NYHETER

AULNAY-SOUS-BOIS

Pojkarna, både av arabiskt och afrikanskt ursprung, bär munkjackor eller träningsställ med stora siffror på ryggen.

En av dem sitter i rullstol.

Plötsligt vågar jag mig inte fram.

Jag minns vad som hänt en svensk kollega i en liknande situation. Han presenterade sig, sa några inledande vänligheter - och kände plötsligt att de hällt tändvätska över honom och satt honom i brand.

Jag är i Parisförorten Aulnay-sous-Bois och ser gänget vid ett torg.

Jag vet inte om de är farliga.

Men under årets första tio månader har 29000 fordon satts i brand. Det är 100 om dagen!

I en enda Parisförort, Seine-Saint-Denis, har 1356 bilar bränts.

Natten tidigare sattes både en Renaultagentur och en Herz-uthyrning i brand.

Förövarna är snabbfotade. De försvinner som Gäckande skuggan. När polis försöker göra razzia i ett höghus bombarderas de av tunga bouleklot som släpps från femtonde våningen. Vid ett tillfälle kom ett järnelement singlande genom luften.

Men - kan jag säga med viss sakkunskap - det är inte som en krigszon. Det är mera som Göteborg under EU-kravallerna för fyra år sedan.

Det ser ut som Rinkeby

Politiker och psykologer tävlar i att komma med förklaringar. Arbetslöshet och alienation lyder de vanligaste.

Paris har 3,5 miljoner invånare. I förorterna bor ytterligare 8 miljoner.

De ser ut som Rinkeby och Rosengård. En arkitekt sa i teve att det var själva arkitekturen som var förklaringen till revolten.

-Husen ligger omänskligt tätt. Det finns inga grönområden.

Gängen som attackerar

Dessa höga hus skulle hysa arbetskraft till den kringliggande industrin. Men i Frankrikes ekonomiska svacka är arbetslösheten hög. Sysslolöshet skapar gängbildning. Och det är gängen som nu går till en kollektiv pyromanattack mot det etablerade franska samhället.

Gängen arbetar var för sig. Det finns än så länge, säger polisen, ingen koordinering mellan dem.

Det sägs att gängen inbördes hatar varandra.

Sedan nio dagar tillbaka drar pyromandåden fram som en präriebrand i Paris förorter. Och i går spreds de till städer som Rouen, Dijon och Marseille.

På polisradion hör jag att i en annan förort några kilometer längre ut från Paris centrum ett gäng invandrargrabbar i åldrarna 13-19 år just stoppat en ambulans, som enligt uppgift skulle hämta en akut hjärtsjuk åldring.

Ambulansföraren vädjade om att få fortsätta. Ungdomarna svarade med att sätta hans ambulans i brand.

I en stad i Normandie hade andra ungdomar strax innan med molotovcocktails angripit en fullsatt buss - och fransmän erinrade sig då med fasa hur dagen innan på liknande vis ett rullstolsbunden kvinna satts i brand vid ett överfall på en buss.

Kvinnan är brand- och chockskadad men har överlevt.

Etthundrasextio brandmän arbetar metodiskt för att bukt med branden bland bostadshus framför mig. Flammor slår upp mot natthimlen.

Röken svider i ögon och hals på de tusentals människor som evakuerats från grannskapets bostadshus och nu i nattkylan (fyra grader) längtar tillbaka till sina sängar.

Ministerns förakt

Det är midnatt och en 21-årig svart kvinna i en begagnad Peugot 204 säger:

-Vi är inte slödder. Om Sarkozy behandlade oss med respekt skulle sådant här inte hända.

Nicolas Sarkozy är Frankrikes hårdföre inrikesminister som predikar noll-tolerans mot brottslighet.

-Jag ska städa rent i förorterna med en högtrycksspruta, har han sagt.

Den svarta kvinnan som heter Zarah Lykha och pluggar juridik vid universitetet säger igen:

-Vi är inte slödder.

Upploppet inne på andra veckan - och sprider sig

Läs mer:

Staffan Heimerson

ARTIKELN HANDLAR OM