Marias sista farväl

”Det känns viktigt att förena mig med alla andra anhöriga”

Foto: Lotte fernvall
GEMENSAM SORG I går hölls minneshögtid på Pearl Village, Phuket. Op,11, Maria Ekdahl och Nuch, 19, sätter gemensamt ut sin krathong till minne av sina anhöriga efter den officiella ceremonin. ”För mig känns det viktigt att förena mig med de andra anhöriga, det är därför jag är här”, säger Maria Ekdahl.
NYHETER

PHUKET

Utan att bry sig om att hon blir blöt vadar Maria Ekdahl, 43, rakt ut i havet tillsammans med thailändska Nuch och hennes lillebror Op.

Varsamt sätter de ned sin krathong i vattnet.

På den lilla båten av bananblad står ett litet ljus – ett ljus för maken Kent, sönerna John, 8, och Henry, 6.

Bakom dem flyter snart andra små bananbåtar, alla med var sitt ljus, för någon älskad, någon djupt saknad, någon eller några som aldrig mer kommer tillbaka.

I ett långt led vandrar de 150 anhöriga och överlevande, som rest hit från Sverige för att delta i minnesceremonin på Pearl Village Hotel i Phuket, genom trädgården ned till havet.

Flytande lyktor

I händerna bär de försiktigt de små flytande lyktorna, krathongerna, som de tänt för att hedra sina egna nära och kära – och alla andra som omkom i den stora flodvågskatastrofen på annandag jul förra året.

När solen går ned och himlen färgas röd, så som den bara gör här i Asien, vadar de anhöriga ut i vattnet, en bit utanför vågsvallet i strandkanten, för att sjösätta sina ljusbåtar.

Parvis eller i små grupper – eller en och en, här och nu spelar det ingen roll.

Alla är här tillsammans, alla delar de sorgen, även om var och en bär med sig sin egen sorg.

Men, just i det här ögonblicken, här, på stranden i solnedgången, med alla ljusbåtar som guppar på vågorna, känns det som om sorgen blir lite lättare.

Just för att den delas av så många.

Det är ett magiskt, alldeles fantastiskt och gripande ögonblick.

–?För mig känns det viktigt att förena mig med de andra anhöriga, det är därför jag är här – och det här känns helt rätt, säger Maria Ekdahl, 43, som befinner sig i Thailand tillsammans med Bob Stigsson, 37.

Ceremoni i stort tält

De förlorade bägge hela sina respektive familjer i flodvågen:

Bob sin hustru Johanna, 36, och döttrarna Klara, 3, och Kajsa, 6.

Maria sin make Kent, 49, och sönerna John, 8, och Henry, 6.

Bob och Maria, som befann sig på dykutflykt, överlevde. Minnesceremomin hölls i ett stort tält, smyckat med blå och gula orkidéer och blågula band, i trädgården på Pearl Village.

Räddar båtarna

Fältartisterna Daniel och Sara Borsch sjöng ”Vaggvisa för en orolig själ”, tillägnad alla dem som förlorade någon i flodvågen. Och Beppe Wolgers och Olle Adolphsons ”Det gåtfulla folket”, för alla barn som dog – och för alla de barn som i dag saknar syskon, föräldrar eller kompisar.

Några av de barnen bar själva i går ned var sin ljusbåt till havet – och lät den segla i väg.

När vi lämnar stranden ser vi hur thailändarna redan är ute i vattnet, för att rädda de svenska ljusbåtarna från att kapsejsa och slockna.

Ingen behövde be dem den här gången heller.

Tidigare:

Kerstin Nilsson

ARTIKELN HANDLAR OM