Experterna svarar

Vad har våldtäktsmannen för bakgrund?

NYHETER

Börje Svensson, psykoterapeut, Norrtäljefängelset och Rädda Barnen:

- De jag kommer i kontakt med har väldigt trasiga uppväxtförhållanden. Som försvar för att trycka bort underlägsenhetskänslorna är de ofta grandiosa. Många har en paranoid kvinnosyn, de upplever att de har utnyttjats av kvinnor, att kvinnor vill dem illa.

Eva Hedlund, psykoterapeut:

- Det här är inga lyckliga människor eller lyckliga barn. Det har funnits brister i deras relationer tidigt i livet. Sen ska man komma ihåg att många barn med tuff uppväxt klarar sig bra, det kan räcka med en bra lärare eller fin kompis. Ingen är förutbestämd att begå våldsbrott. Elisabeth Kwarnmark, psykoterapeut, behandlingsansvarig för sexualbrottsdömda i Sverige:

- I många aspekter är det en heterogen grupp, men ändå ser vi vissa gemensamma faktorer. Bland annat handlar det om att ha växt upp i en familj med mycket våld. De har svåra problem med relationer och har en fientlig inställning till omgivningen. De brottas med sin egen manliga identitet och sin egen otillräcklighet. Många säger att det de saknar mest av allt är en nära vänskapsrelation.

Varför våldtar han?

Börje Svensson:

- Underlägsenhetskänslorna ihop med en paranoid kvinnosyn kan leda till att vreden ageras ut i en destruktiv sexualitet mot kvinnor. Våldtäkt är en pervers handling och drivkraften i perversionen är en hämnd för gamla kränkningar. De har dålig känslomässig kontakt med de kränkningar de själva utsatts för. De klarar inte att bearbeta kränkningarna utan agerar ut dem på det här sättet.

Eva Hedlund:

- Det handlar om personer som har svårt att tolerera bakslag och nej. Andra grejar att svälja oförrätter även om det gör ont, men det klarar inte en person med stora problem. Han handlar istället för att tänka.

Elisabeth Kwarnmark:

- Man agerar utifrån känslan av att vara värdelös, maktlös och i ett underläge. Inför sig själv behöver man återupprätta sin status som man och människa och det gör man på det här krokiga sättet. Sexualiteten blir en symbol för att man duger som man. Det är inte så att man drivs av en obändig sexuell lust, utan det är snarare olust det handlar om.

Går de att bota?

Börje Svensson:

- Återfallsprocenten för sexualbrottslingar är efter fem år tio procent, betydligt lägre än för andra brottskategorier. Men brotten drabbar enskilda väldigt hårt, så därför är en nollvision önskvärd. För de män som genomför behandling är resultaten bra, de som bara nosar på behandlingen har högre återfallsrisk. Så det viktiga är att få dem att genomföra behandlingen.

Eva Hedlund:

- En del. Det hänger ihop med om de orkar tillstå att de handlar väldigt knäppt. De måste försöka förstå sig själva lite bättre. Det finns sexualbrottslingar som det gått väldigt bra för. Det är viktigt att man satsar på behandling, alla parter vinner på det.

Elisabeth Kwarnmark:

- Vissa går att bota så att de aldrig begår våldtäkter mer. Vad vi gör i vår behandling är att förändra deras beteende genom att påverka deras tänkande och sitt sätt att hantera sina känslor. Studier visar att de som gått i genom ett behandlingsprogram har avsevärt lägre återfallsprocent än andra. Gruppen som är svårast påverka är de väldigt våldsamma våldtäktsmännen och pedofilerna, men även dem påverkas positivt med behandling.

ARTIKELN HANDLAR OM