Han snattar - för att få något att äta

Aftonbladets Peter Kadhammar ser domarna falla i de små brottens sal

NYHETER

Den unge åklagaren Mikael Carlsson läser snabbt upp åtal efter åtal och chefsrådmannen Thomas Johansson följer med i sina papper, oftast plirande med glasögonen i handen.

Efter varje åtal meddelar Johansson dom: 120 dagsböter à 30 kronor, 30 dagsböter à 60 kronor"

Foto: CASPER HEDBERG
fattiga brottslingar I tingsrättens sal 7 är det den här typen av mål som behandlas: snattare som stulit kött, juice och yoghurt för några hundralappar. De vanligaste förklaringarna är "jag hade inga pengar till mat". Deras domar slutar oftast på några tusenlappar i böter. (Bilden är arrangerad)

I dag har de 28 mål att klara av på en förmiddag, alla så obetydliga att den åtalade inte ens behöver inställa sig. På andra håll i tingsrätten hålls de stora dramatiska rättegångarna, om ett miljonbedrägeri, om en dödsmisshandel.

Tog köttfärssås och juice

Men den som vill lära sig något om tillståndet i Sverige bör gå till sal 7, där Carlsson med klar röst läser åtalen och Johansson närsynt följer med i papperen.

En kvinna, 40 år gammal, årsinkomst 108000 kronor, har stulit mat för 202 kronor på Vi. Frukt, yoghurt, köttfärssås, juice och spaghetti. Förklaring: "Hade inga pengar för tillfället."

40 dagsböter à 70 kronor.

Snatteri är stöld av en vara värd under 800 kronor. Det ger normalt ett strafföreläggande och behöver inte behandlas i domstol. Hit kommer bara de som vill lämna en förklaring eller som inte godtar straffet.

En man har stulit mat för 496 kronor på Willys. "Är bankrutt. Lever på socialbidrag", skriver han till rätten.

80 dagsböter à 30 kronor.

Snatterier är något vi ofta förknippar med perverterad lyxkonsumtion - en flaska dyr parfym på NK - eller knarkare som stjäl för att få ihop till sin dagliga dos - cd-skivor gömda under jackan.

Men de som passerar i rasande fart genom sal nummer 7 är tämligen vanliga människor, fast fattiga.

På Clas Ohlson i Farsta smyger en förtidspensionär ner en förpackning oljefärger i handväskan. Värde 149 kronor. Hon har dåligt med pengar och tänkte måla en tavla för att sälja. Till tingsrätten skriver hon:

"Snälla, jag vill inte att mina barn vet det. Tack."

30 dagsböter à 60 kronor.

Om någon av de åtalade oväntat dyker upp i salen blir det en kraftig förskjutning i schemat. Men chefsrådmannen Thomas Johansson tar sig tid att lyssna.

- Det var fint att du kunde komma, välkomnar han en kinesisk asylsökande som via tolk säger att han trodde att han fick ta en cykellampa, värde 95 kronor, på Clas Ohlson.

Följer konjunkturen

Snatterierna tycks följa samhällsekonomin. 1989, då det var högkonjunktur, fick 10024 personer strafförelägganden eller domar för snatterier. 1994, när Sverige led av sviterna av bankkrisen, var de 14552. 2004 var de 11570, vilket tyder på att ekonomin är bättre än 1994 men sämre än 1989.

Klassamhället får en blixtbelysning när en annan åtalad dyker upp, ett vårdbiträde som inte har snattat utan kört bil onykter. Hon ber om lägre böter eftersom hon lever på existensminimum. Hon har skulder på två lån, varav ett snabblån på 35000 som med räntor blivit 99000.

Hon tjänar 18123 kronor i månaden.

- Innan skatt? frågar chefsrådmannen.

Vårdbiträdet är tyst.

- Det måste det väl vara?

- Ja, säger vårdbiträdet.

Thomas Johansson är en hygglig domare. Han ger henne så låga böter han kan, 150 gånger 100 kronor, och säger beklagande:

- Det blir mycket pengar i alla fall.

Så är förmiddagen slut.

Åklagaren och domaren har lyckats expediera en hel bunt ärenden som ingen människa bryr sig om, mer än de som var fattiga och snattade.

Varor för 5 miljarder försvinner

Peter Kadhammar