– Mamma, jag vill dö

Elallergiske Anders, 21, vill ta sitt liv på dödsklinik

Foto: lotte fernvall
ensam i skogen Anders Joséns elallergibesvär började för några år sedan när han bodde i Sundbyberg. I tre år har han nu bott ensam i skogen. Ett särskilt nät kring sängen ska skydda honom från elektricitet när han sover. Rullgardinerna är nere och det är en stor kraftansträngning för honom att sitta framför ett stearinljus utan sina solglasögon.
NYHETER

SUNDSVALL

Elallergin tvingar Anders Josén, 21, att leva ensam i skogen.

Nu har han dessutom blivit överkänslig mot ljus.

– Döden är ett bättre alternativ, säger Anders som vill ta sitt liv på en självmordsklinik i Schweiz.

Foto: Lotte Ferncvall, urban andersson
ute på natten Anders Joséns el- och ljusallergi gör att han bara kan vara ute på kvällen och natten. Han har bett sin mamma Ingalill om hjälp att dö flera gånger. Till vänster Dignitas självmordsklinink i Schweiz där över 400 personer lagligt begått självmord.

Anders Josén har tvingats fly till en stuga, flera kilometer in i granskogen.

Vi parkerar vår strålkälla – en hyrbil med centrallås och larm – ett par hundra meter bort. Lämnar mobiltelefonerna kvar, avstängda.

Det är dagsljus, ändå sitter vi snart i mörker. Alla gardiner är fördragna. Ett stearinljus brinner i rummet intill.

Efter en stund träder hans få tillhörigheter fram ur dunklet: några videofilmer, en tidning om tevespel, ett par böcker.

Sedan han blev överkänslig för ljus i mitten av december har han inte någon glädje av något av dem.

Bara ute på natten

Nu kan han bara vara utomhus på kvällar och nätter. Då hugger han ved, hämtar vatten från källan bakom vedbon och skottar snö.

På dagarna sitter han inne med svarta solglasögon och rullgardinerna nerdragna.

– Jag sover mycket för att få tiden att gå, säger han.

Allergibesvären började för några år sedan när han och hans mamma Ingalill bodde i Sundbyberg utanför Stockholm. Från ett liv med tevetittande och tevespel blev han tvungen att successivt göra sig av med all elektronik.

Har träffat flera läkare

Men Anders fick tinnitus som blev allt värre. Huden hettade, hjärtat slog för snabbt, han fick sömnsvårigheter och djupa depressioner. Till slut tvingades han flytta från stan.

I snart tre år har han levt ensam i skogen. I husvagn, i tält och nu i den här lilla stugan.

Anders har träffat ett stort antal läkare och vårdats på psykiatriska avdelningar, men ingen har kunnat hjälpa honom mot elallergin.

– En läkare kom hit med mobiltelefonen påslagen. Då är man inte ens intresserad av att förstå! Alla tror att det bara är psykiskt, säger Anders.

Kommunen har erbjudit ett boende. Men det är inte är elsanerat och han kan inte ta emot det. Nu får han hjälp med mat av hemtjänsten och en kontaktperson via socialtjänsten. Men hans enda dagliga sällskap är mamma Ingalill.

Situationen är outhärdlig.

– Döden är ett bättre alternativ än att sitta i mörker resten av livet.

För ett år sedan försökte Anders ta sitt liv. Han har flera gånger bett sin mamma om hjälp att dö.

Hon har vägrat men nu börjar hon ge efter.

– Hur länge kan man leva för någon annans skull när man lider? Jag kan inte begära det, säger hon.

”Sverige kan inte bota”

– Jag vill inte hitta honom hängd eller drunknad. Om han inte kan leva ett värdigt liv ska han åtminstone få en värdig död.

Det var en lättnad när de läste att det fanns en självmordsklinik i Schweiz.

– Sverige kan inte bota, inte bättra. Inte ens låta någon dö som inte står ut, säger Ingalill.

Malin Nord