Shiamuslimernas högtid präglad av gemenskap

Hizbollahs ledare manade till fredliga protester

1 av 2 | Foto: urban ANDERSSON
Även barnen på torget iklädde sig Hizbollahs svarta kläder med pannband.
NYHETER

BEIRUT

– I dag protesterar vi mot förolämpningar med ord. Men vi är redo att spilla vårt blod om de fortsätter!

Hizbollahs ledare Sayyed Nasrallah sa vad han förväntades säga.

Jag stod nedanför scenen där han talade och tänkte att detta var sinnebilden av masshysteri, som hämtad ur en gammal film om Diktatorn, vilken dompterar massan på torget.

Men för dem som stod på Alraya-torget i Beirut var samma scen bilden av gemenskap, vis ledning och befrielse.

Nasrallahs tal var höjdpunkten på ashuran, shiamuslimernas sorgehögtid över imam Husayn, profeten Muhammeds dotterson, som dödades i slaget vid Karbala år 680.

”Vi är inte svaga!”

Att Nasrallah skulle nämna de danska kränkande teckningarna av Muhammed var självklart. Demonstranterna hade gått genom gatorna och slagit sig för brösten och skanderat:

– Låt alla höra! Vi är inte svaga! Vi är Hizbollah!

De bar plakat med texter som: ”Muhammeds folk tolererar ingen kränkning.”

De skanderade, som vanligt, ”Död åt USA” och ”Död åt Israel”. Ändå var det en fredlig och vänlig demonstration. Adnan, en 35-årig biologilärare, förde mig in i trängseln bland demonstranterna och sa:

– Se på deras ansikten. Är alla dessa människor terrorister?

Medvetna om nidbilden

Muslimer i Mellanöstern är ofta intensivt medvetna om nidbilden av dem i väst – som ”fanatiker”, som ”terrorister”, som – hur många gånger har jag inte hört det de senaste dagarna – obildade och primitiva. Därför tog teckningarna av Muhammed så hårt. De sammanfattade nidbilden.

– De berövar oss vår mänsklighet, sa Adnan.

Nu satt de, 100 000-tals människor enligt nyhetsbyråerna, drygt 50 000 om jag får gissa, på torget och väntade. Det hade regnat och var blött och kallt.

Framför dem var ett svart podium under ett stort tak av presenningar.

Vakter skyddade

Hedersläktaren nedanför podiet skyddades av svartklädda vakter som stod axel mot axel.

Nedanför podiet: svartklädda vakter. På podiet: fler svartklädda vakter.

Över podiet: en scen som doldes av ett svart draperi.

Plötsligt drogs det undan, och Sayyid Nasrallah kom in med en livvakt på vardera sidan. Scenen skyddades av en vägg av skottsäkert glas, och Nasrallah ställde sig i en glugg så att bara hans huvud och axlar var oskyddade.

Han började lugnt , men höjde rösten allt eftersom.

– Vi kräver att Europaparlamentet stiftar lagar som förbjuder tidningar att förolämpa profeten! Den danske statsministern har ännu inte bett om ursäkt. Han låter tiden gå!

Manade till fredliga protester

Nasrallahs glasögon blänkte i skenet från strålkastarna. Glasväggen blänkte.

De flesta såg nog bara hans ansikte som en liten vit fläck i allt det svarta och blänkande.

– Frågan är: Om dessa teckningar föreställde judar, skulle den danske statsministern inte då be om ursäkt? Men judarna är inte heligare än en och en halv miljard muslimer! Miljoner är på gatorna och försvarar sin profet. De kan inte ta ifrån oss vår värdighet!

Ja, Sayyid Nasrallah levererade vad vi – publiken, journalisterna – förväntade oss. Men när han slutade sitt tal var det lika paradoxalt som den vänliga demonstrationen med de krigiska orden.

Hizbollahs ledare manade till fredliga protester. Han sa att de som förstör kyrkor och annan egendom måste ställas inför domstol och dömas. Han varnade för fiendskap mellan muslimer och kristna.

– Vi är alla libaneser, sa han. Vi ska leva här tillsammans.

De orden har jag inte sett i något nyhetstelegram. De passar kanske inte in i bilden av den krigiske, irrationelle muslimen, en fanatisk Hizbollahledare.

Det svarta draperiet drogs för, och Sayyid Nasrallah var borta. När publiken gick hem var det mycket lugnare än efter en fotbollsmatch på Råsunda.

Läs mer:

Tidigare:

Peter Kadhammar