Ett skott från nytt blodbad

Upploppet i Beirut var nära att starta nytt inbördeskrig

Foto: SCANPIX
mäktig fredsmanifestation Saad Hariri, son till den mördade premiärministern Rafiq Hariri, talade om fred och folkmassan på fler hundratusen jublade. Men i blodbadets Libanon är inbördeskriget aldrig långt borta.
NYHETER

Ghazi Aridi, informationsminister i Libanons regering, såg ut över folkmassan, flera hundra tusen människor som svepte med flaggor och skanderade:

- Libanon först!

Det var en otrolig demonstration för sammanhållning och frihet, kanske upp till en femtedel av landets befolkning fanns på Martyrernas torg och gatorna omkring. Men Aridi visste hur skör enigheten var.

Nio dagar tidigare hade en folkmassa bränt och plundrat byggnaden där danska konsulatet var inhyst. Det var en protest mot Jyllands-Postens karikatyrer av profeten Muhammed.

Aridi var övertygad om, och det är en allmän uppfattning i Libanon, att om någon av demonstranterna blivit dödad kunde ett nytt inbördeskrig ha brutit ut. Ja, Aridi var övertygad om att det var syftet med upploppet.

- De försökte starta ett nytt krig, sa han.

"De" syftade på Syrien, som demonstrationen i går riktades mot. Det var ett år sedan förre libanesiske statsministern, byggmiljardären Rafiq Hariri, dödades av en bilbomb. Mordet var ett av oändligt många i detta plågade land. Men det utlöste ett folkligt ursinne som tvingade de syriska trupperna hade lämna Libanon.

Aridi talade i örat på mig. Det var enda sättet att göra sig hörd. Folkhavet var så kompakt att de som stod längst fram vid kravallstaketen klämdes och svimmade i en takt som sjukvårdarna hade svårt att hinna med.

Ändå var det en fantastisk, underbar stämning av glädjefyllt trots.

- Vi är för sanningen! Mot splittring! ropade en talare, och folkmassan stämde in.

Så lätt det var att se detta som en av få verkligt demokratiska folkresningar i Mellanöstern. Och strax talade Saad Hariri, son till den mördade premiärministern.

Även han nämnde upploppet vid danska konsulatet.

- För några dagar sedan försökte de skapa problem! sa han.

Detta "de" igen.

- Men er enighet hindrade dem!

Ett gensvar som var som ett dån steg mot den blå skyn.

Saad Hariris framträdande var i sig ett tecken på Libanons förbannelse. När hans far mördades fick Saad, oskolad i politik, okänd för allmänheten, träda in som ledare för partiet Framtidsrörelsen. Men Saad Hariri har hållit sig undan i Saudiarabien och Frankrike de senaste månaderna. Han är rädd för att bli mördad.

Nu stod han på scenen tillsammans med drusledaren Walid Jumblatt, som blev ledare för Progressiva socialistpartiet när hans far mördades för 29 år sedan.

Jumblatt har de senaste månaderna hållit sig undan i sitt slott i Shoufbergen. Han är rädd för att bli mördad.

Bredvid dem stod Samir Geagea, ledare för det kristna partiet Libanesiska styrkorna. Geagea släpptes ur fängelse för ett drygt halvår sedan, där han satt dömd bland annat för mordet på premiärminister Rashid Karami 1987.

Lojaliteterna bygger inte på politiska idéer, utan oftare på religiös tillhörighet eller klantillhörighet. En medeltida politisk struktur i en modern värld, där nyheten om några kränkande teckningar i Århus kan nå vartenda skjul, ett skört samhälle där några teckningar kan bli förevändning för ett nytt blodbad.

Så många talare nersölade av blod. Den ende som var ren var Saad Hariri, och han åtrådde inte makten, var aldrig tänkt för den.

Men inte heller han slapp blodet.

Peter Kadhammar