Alla är klichéer på Konstnärsbaren

Stället har marinerats i rök, alkohol och en och annan sprucken dröm sedan 1931

NYHETER

KB har marinerats i rök, alkohol och en och annan sprucken dröm sedan 1931.

Det känns.

Foto: PETER WIXTRÖM
Det är inte på alla barer personalen är klädd i axelklaffsförsedda uniformer. Linda Weiset, bartender på KB, är dock en av dem.

Personal i uniformer med axelklaffar är värda att älska. När de dessutom daltar lite lagom med en känns det ännu bättre. Men inga duttas det så mycket med som stammisar som egentligen borde gått för två glas sedan.

Eller om det nu var två decennier.

Uppskuffade tuttar

En ensam man sitter vid bardisken och berättar om tider och vänner som flytt, och om levertransplantationer. Troligen finns ett samband, men det är lite svårt att höra.

I hörnet sitter oväntat nog två blondiner med tuttarna uppskuffade som svalbon under hakan. Deras bagage påstår sig vara från Louis Vuitton.

Säkerligen finns det minst en chihuahua någonstans i stan som saknar sin matte. Det är också tragiskt, men på ett helt annat sätt.

Vid ett långbord sitter ett hennafärgat sällskap paranta damer. Vi tittar under bordet, men ser konstigt nog inga kassar från närbelägna Marimekko.

Blandade klichéer

Alla här är klichéer. Men blandningen av klichéer känns unik. Ja, rent av mänsklig.

Från väggmålningarna ser frodiga munkar, djärva pirater och andra dryckesglada ner på oss alla.

Den ensamme mannen drar upp dörren till restaurangdelen.

"Jag lever i alla fall, det är huvudsaken."

Alltid något.

Konstnärsbaren

Barombudskvinnan