- Jag tar bollarna som de kommer

Anna Karin Hammar om "syskonfejden", kärleken till sin fru och varför hon kan slå männen i ärkebiskopsvalet

Foto: Lotte Fernvall
FLERA BOLLAR I LUFTEN Målet är detsamma i pingis som i tron - att vara närvarande, säger Anna Karin Hammar, den enda kvinna som är nominerad till veckans ärkebiskopsval.Det här är jag
NYHETER

Hon är inte bara kvinnlig, homosexuell präst.

Hon är pingisspelare också - och räds inte att ge killarna i ärkebiskopsvalet på onsdag en match.

- Som kvinna och homosexuell har jag en viss sårbarhet som många kan identifiera sig med, säger Anna Karin Hammar, den enda kvinna som nominerats till den högsta kyrkliga posten.

Hon väntar i entrén till Uppsala stift, hämtar dricka i den avancerade kaffeautomaten och visar sedan vägen till Birgittasalen, ett rum som bokstavligen tapetserats med tavlor av gamla, manliga biskopar.

Den oplanerade symboliken blir nästan lustig. Den manliga makten i en ring runt den enda kvinnan. Intervjun sammanfaller dessutom med internationella kvinnodagen.

- Oj, en kvinnlig fotograf? Trevligt. En sådan har jag bara blivit fotograferad av en gång. Och det passar ju bra just i dag, säger Anna Karin Hammar som fast det är tidig morgon redan hunnit uppmärksamma dagen.

Festar du så tidigt på morgonen?

- Jag firade med en god frukost med min fru, säger hon och blottar direkt öppenheten kring sin homosexualitet som hon ska återkomma till flera gånger.

Anna Karin Hammar är ett kontroversiellt namn i ärkebiskopsvalet. I alla fall bland dem som tycker att det är kontroversiellt att vara kvinna, eller homosexuell.

Hur har du orkat med motgångarna som homosexuell präst?

- Jag tycker inte att folk allmänt stör sig. De säger mer "aha"? Men visst är det svårt för kvinnor även i kyrkan när det gäller ledande positioner. Den vanliga könsordningen i samhället och i kulturen upprätthålls av att tillskrivet manliga värden överordnas. Sociologen Margaret Mead konstaterade att oavsett om kvinnor eller män fiskade eller tog hand om barnen i ett samhälle så var det alltid männens sysslor som rankades högst.

Tror du vi kommer att få uppleva jämställdhet mellan könen?

- Inte förrän folk känner att det högsta goda i tillvaron, Gud, även kan vara kopplat till en kvinna. En kvinnlig ärkebiskop skulle vara en viktig symbol.

De negativa har hävdat att det inte är någon ordning i Svenska kyrkan längre. Anna Karin Hammar är antingen så stark att hon inte tar åt sig, eller så lyckas hon fokusera på det konstruktiva.

- Jag har jobbat öppet homosexuell under alla mina år som präst, aldrig hymlat, och fått oerhört gott stöd i Svenska kyrkan. Till och med innan Socialstyrelsen avskaffade sjukdomsstämpeln!

Så Svenska kyrkan är en mer tolerant arbetsplats än andra?

- Det finns så klart glastak, som drabbar både kvinnor och homosexuella - men i vardagen, ja, jag tror det.

Vad är så provocerande med kvinnliga ledare?

- I det osynliga religiösa rastret finns en föreställning om att gott ledarskap är manligt och det bygger på tron att Gud har till 99 procent manliga drag. Jag tror inte att bolagsstyrelser tänker så men det finns där och opererar i vardagen och ens tankar.

Varför skulle du bli en bra ärkebiskop?

- Som homosexuell och som kvinna har jag känt av vardagens motigheter, många skulle kunna känna igen sig i mig.

Förutom en bror som är moderat regionråd i Skåne vimlar det av präster i Anna Karin Hammars släkt. Två bröder - nuvarande ärkebiskop KG, och Skaras domprost HB - samt pappa, farfar och farfarsfar.

- Farfarsfar hade ett stort socialt patos och initierade den kyrkliga demokratiseringen, ett arv som vi förvaltar och som jag är stolt över. Men när jag träffade imamen i Göteborg fick jag perspektiv. Han var shejk i 17:e generationen. Ha, ha, så vi har långt kvar.

Kände du aldrig för att revoltera och bli typ flygvärdinna?

- Nej. Jag har haft det bekvämt. Jag har ju revolterat genom att göra det vanliga.

Är du en obstinat sak, som gillar att gå emot strömmen?

- Inte då. Mer nu. Ha, ha. Det känns viktigt att gå den väg Gud vill. Då kan man inte ta hänsyn till vad andra tycker. Den inre kompassen blir viktigare när man blir äldre.

Det var en enskild händelse när hon var 18, ett samtal med Gud, som kallade till präst-yrket. Men detaljerna kring kallet är privata. Liksom familjeangelägenheterna. Att de valsat runt i pressen under benämningen "syskonfejd" tycker hon är "väldigt tråkigt".

- Det är inga stridigheter mellan oss, säger hon och markerar att svaret är definitivt.

Oavsett utgången i biskopsvalet sitter lillasyster Hammar säkert i sin yrkesroll. Hon har arbetat - och överlevt - på allt från församlingsnivå till Kyrkornas världsråd i Genève.

Unnade du dig några lyxvanor i Schweiz?

- Jag jobbade mycket, reste över hela världen, satte igång kyrkornas kvinnoårtionde som jag är lite mamma till. Men jag försökte gå ner till sjön för jag saknade havet något oerhört.

Shopping, då? Den är ju så bra i Genève.

- Nej.

Men du har tjusiga örhängen, lite road av vackra saker måste du väl vara?

- Min fru skulle skratta.

Får präster ha sådana intressen?

- Skönhet är ett gott värde i livet men om skönhet kombineras med det kommersiella blir det tveeggat.

Goodbye glamour. De hammarska fötterna står bägge på jorden, i foträtta skor bakom altaret.

Finns det snart några kyrkobesökare kvar att värna om?

- Än är det fler som besöker kyrkan på söndagar än går på fotbolls- eller ishockeymatcher. Det är bättre än man tror.

Har du kommit fram till vad tro är?

- Att leva med tillit till Gud och människan.

Och vad är man om man tror bara ibland?

- Då är man väl en helt vanlig människa, ler prästen och avslöjar att även hon ibland tvivlar och tröstar sig med bön.

Hjälper bönen alltid?

- Jag tänker inte så. Det är mer som att andas. Bönen är en hjälp att centrera sig i livet när det är stökigt.

Hon svarar eftertänksamt, lyssnar tålmodigt. Respekt för andra är något Anna Karin Hammar fick med sig från föräldrarna i barndomens skånska Örkelljunga.

- När Svensktoppen låg klockan 11 på söndagarna kom vi fram till en deal. Varannan vecka fick jag gå på högmässan och varannan fick jag lyssna på Svensktoppen.

18 år gammal flyttade hon till Lund där hon träffade en kvinna som blev hennes följeslagare i tio år.

- De första jag berättade för var nog mina föräldrar. De har alltid varit väldigt schysta och förstått att livet kan se ut på många sätt. Men jag har också ställt krav på respekt.

Det gör hon fortfarande. Och poängterar skillnaden mellan att prata om sin homosexualitet och sitt partnerskap.

- Människor pratar inte om sin sexualitet vid kaffeborden på jobbet utan om sina relationer, säger hon och avbryts av att mobilen spelar i fickan.

Vad är det för ringsignal?

- Något av Albinoni, säger hon, skickar iväg ett kort sms och tittar upp igen.

Här kommer en fråga som alla får: Är du romantisk?

- Nej.

Nytt försök: Berätta om din och din frus välsignelse - vad kommer du alltid att minnas av bröllopsdagen?

- Våra underbart vackra klänningar i blå sammet, psalmen "O kärlek som är det eviga livet i växlingen här" och havet av rosor. Istället för buketter hade alla gäster fått var sin röd ros att lägga vid altaret,

säger 54-åringen.

Och så kommer leendet. När hon får prata om det glädjefyllda kommer orden av sig själva. Anna Karin Hammar har en spjuverblick, och en för ärkebiskopskandidater något förvånande lekfullhet.

En stund senare tar vi bilen till Fyrishovs idrottsanläggning där Anna Karin Hammar själv föreslagit att fotograferas spelandes pingis, en gammal hobby som länge legat i träda.

- Bordtennis ger mig en viss glädje men jag är ingen stor talang.

Idrottsläraren Erkan Dogan som erbjuder sig att spela en match med kandiderande ärkebiskopen håller med.

-Åldern är ett problem, om hon ska satsa på en annan karriär, skojar han.

Är du med nu? kont-rar ärkebiskopskandidaten och drar iväg en högerserve.

Tävlingsinstinkten lyser igenom, vad hon än säger om att hon ser realistiskt på onsdagens val. Hon ska ge killarna en match!

- Skriv gärna att det är hearing i tv på måndag.

Har du förberett dig?

- Nej, jag får ta de bollar som kommer.

Anna Karin Hammar prästvigdes 1975 - på onsdag kan hon bli Sveriges första kvinnliga ärkebiskop.

Det här är jag...

Så tycker jag om...

Britt Peruzzi

ARTIKELN HANDLAR OM