- Det är farligt där nere, pappa

Nu lämnar Ingvar Eriksson familjen för dödens Afghanistan

Foto: peter kjellerås
"HAN BORDE STANNA HEMMA" Ingvar Eriksson har redan varit i Kosovo, men nu väntar det oroliga Afghanistan för honom. Familjen hemma i Unbyn – hustrun Susanne och sonen Henrik – medger att de är oroliga inför avresan. ”Man vet ju inte vad som kan hända”, säger Henrik.
NYHETER

UNBYN

I november dog två svenska elitsoldater i en minattack i Afghanistan.

Nu har nya svenskar rest till det drabbade området.

En av dem är major Ingvar Eriksson.

-Jag hade gärna sett att pappa stannade hemma, säger sonen Henrik, 16.

Major Ingvar Eriksson, löjtnant Mikael Björkholtz och förbandspastor Andrew Holm.

Ingvar Eriksson är 46 år, har fru och två barn och älskar att snickra på sin villa.

Så långt är han som vem som helst i lilla Unbyn mellan Luleå och Boden.

Men - det finns ett men:

Major Erikssons ögon glöder. Själen bubblar. "Myror i benen", skulle vi säga om han var en femåring. Själv säger han:

-Jag har alltid varit lite orolig i kroppen. Jag vill vara i rörelse.

Ingvar Eriksson har länge velat åka till kriget. Han var på väg till Bosnien redan i slutet av nittiotalet, men hustrun Susanne satte stopp.

-Så länge barnen var små tyckte hon att jag hade ett större socialt ansvar här hemma, säger han.

På liv och död

Nu är barnen större. 2001 var Ingvar i Kosovo på sitt första uppdrag och om några veckor åker han till Afghanistan för att ingå i den svenska styrkan kring Mazar-i-Sharif.

Ett uppdrag på liv och död. I november dog två svenska soldater ur elitförbandet SSG i en minattack i området.

Ingvar är medveten om riskerna. Hans familj också. När vi träffar dem i villan hemma i Unbyn är samtalet rakt och öppet.

-Om jag fick välja hade jag gärna sett att pappa stannade hemma, säger sonen Henrik.

- Det är relativt farligt där nere och man vet inte vad som kan hända. Men det här är ju något som han hemskt gärna vill göra.

"Jag litar på Ingvar"

Hustrun Susanne, 43, har vant sig:

-Vi har kommit så långt i våra liv att jag litar på Ingvar. Han är förståndig och gör inget otäckt i onödan, säger hon.

-För mig är det som att han åker i väg, bara. Jag tänker inte på vart.

"Ingen skulle åka"

På Livgardet i Kungsängen, norr om Stockholm, förbereder sig Ingvar Eriksson och hans kolleger för avresan.

Via Fonus erbjuds soldaterna att planera sin egen begravning. Ingen vi träffar har gjort det.

-Man kan inte räkna med att man ska gå och dö. Då tror jag inte att någon skulle åka, säger löjtnant Mikael Björkholtz.

Däremot pratar soldaterna med sina familjer om riskerna:

-Det ger gynnsamma effekter i förhållandet när man tar upp det man är rädd och orolig för. Den som ska stanna hemma inser att "jag kan också dö när som helst", säger förbandspastor Andrew Holm.

240 svenska soldater finns i Afghanistan

Joachim Kerpner, Hans Österman