Skandia-chefen: Jag är luspank

Yrsa Stenius följer rättegången om miljonbonusarna

Foto: BJÖRN LINDAHL
Lars-Eric Petersson.
NYHETER

Rättssalen har nog litet svårt att hålla sig för skratt i slutminuterna av den näst sista dagen i rättegången mot Lars-Eric Petersson, då domaren ställer sin obligatoriska fråga om Peterssons ekonomiska förhållanden.

Kolugnt meddelar Petersson att han varken har inkomster eller tillgångar. Inte ett rött öre har han att betala ifall han skulle råka bli fälld för det som läggs honom till last. Stackars Petersson, som lyfte årslöner på tvåsiffriga miljonbelopp då det begav sig!

Plötsligt står det obehagligt klart för mig att de här herrarna överhuvudtaget inte är intresserade av att göra rätt för sig vare sig juridiskt, moraliskt eller ekonomiskt.

De lever i en avskärmad verklighet som avvisar insikten om att de rent ut sagt plundrade Skandia på pengar innan börskursen kraschlandade. Lagligt eller olagligt men det var det de gjorde.

Så ser inte dessa herrar saken. De anser sig ha rätt till allt. Skulle lagen säga något annat har de sett till att gömma sina byten.

Nya bonusar på väg

Vad som gör saken värre är att detta förryckta sätt att betrakta världen ser ut att breda ut sig på nytt när Sverige än en gång rider på en konjunkturtopp. De framgångsrika börsbolagens direktörer har på nytt börjat ösa miljoner över varandra.

Rättens ordförande Göran Nilsson tillät sig en för domare rätt ovanlig gliring till Lars-Eric Petersson när denne hävdade att han i princip var luspank. Nilsson undrade hur den svindyre försvarsadvokaten, som Petersson själv bekostar, nu skulle få betalt.

Alla visste

Efter gårdagens förhör med Skandias förre finanschef Ulf Spång inbillar jag mig att jag börjar begripa vad som hände och inte hände i Skandia år 2000.

Jag tror åklagaren har alldeles rätt i att något regelrätt beslut om att lyfta taket från bonusprogrammet Wealthbuilder aldrig fattades. Samtidigt hyser jag dock inga som helst tvivel om att alla visste att detta tak i praktiken försvann när Wealthbuilder förlängdes med ett antal månader in på år 2000. Även styrelseordförande Lars Ramqvist visste det.

Jag tror att Skandias styrelse och koncernledning vid den här tidpunkten satt i en rävsax som ingen hade kraft och kurage att ta sig ur på ett korrekt sätt.

I London och New York ryade nyckelfigurer efter bonus och mer bonus. I Stockholm signalerade de svenska ägarna skepsis mot nya bonusprogram. Gamla program löpte ut. Ägarna förkastade nya. På den internationella marknaden var det sug efter duktigt försäkringsfolk.

Dolde sanningen

Skandias styrelse bestämde sig för en djärv övning i den ädla konsten att äta kakan och ha den kvar.

För att tillfredsställa både ägarna och bonusnissarna föreslog man att Wealthbuilder skulle förlängas på oförändrade villkor. Det hade ägarna inget emot. Man undvek att tala om taket. Undvek att för ägarna påpeka att taket måste lyftas om det skulle vara någon mening med att förlänga programmet. Man kanske utgick ifrån att de måste förstå det.

Man lät bli att tala om taket fast det sannolikt låg där och pockade på uppmärksamhet. Man bara lät de behöriga cheferna sköta ruljangsen allt medan man blundade och tänkte på viktigare saker.

När sedan räfst och rättarting anställdes och de ansvariga herrarna hade slutat dra jämnt exploaterades otydligheten av alla som hade möjlighet därtill allt medan den i alla avseenden verkställande direktören Lars-Eric Petersson fick sitta där med Svarte Petter.

Yrsa Stenius