”Woody föddes i baksätet på familjens bil”

Susanne Olhage om utställningar, förberedelser och vardagsdramatik

Foto: <rod>Läsarbild</rod>/Susann Olhage
Hunden Woody får daglig motion och specialfoder. Det är grunden till Woodys framgångar på hundutställningar, skriver stolta matten Susann Olhage.
NYHETER

Bad, föning, kloklippning och trimning är vardag för hunden ”Woody” som är en framgångsrik utställningshund av rasen Pomeranian, även kallad Dvärgspets till vardags.

Här berättar matte Susann Olhage om livet med sina utställningshundar, som ibland kan vara dramatiskt.

I mitt hem i Särö springer fyra glada hundar av rasen Pomeranian ute i trädgården. En av hundarna kallas för ”Woody”, och han var en av Sveriges vinstrikaste Pomeranians ifjol. Han föddes en kall novembernatt i baksätet på familjens bil, på parkeringsplatsen utanför veterinärmottagningen. Jag har haft hunduppfödning som hobby i över 13 år, och är van vid dramatiska förlossningar då det gäller dvärghundar. I baksätet i bilen fanns det inga moderna hjälpmedel för att suga rent luftvägarna på valpen så jag tog valpens nos i min mun och sög försiktigt ut slemmet ur luftvägarna på valpen tills den kunde andas fritt.

Det har nu gått över två år sedan denna natt, Woody har vuxit upp till en personlig liten hund som allra helst ligger på rygg i mattes säng och njuter av livet. Då han var liten valp visade det sig att han hade utstrålning och var väldigt rastypisk, så han började sin utställningskarriär redan som 5 månader gammal genom att vinna Best In Show 2 på sin första utställning. Daglig motion och specialfoder inhandlat hos veterinär, samt tillskott av linfröolja är grunden till Woodys framgång. Det är nämligen viktigt att ha en fin och vacker päls samt vackra rörelser för att gå långt som utställningshund. Man kan jämföra det med en elitidrottare eller någon som jobbar som modell, vad man äter och mängden motion spelar en stor roll för vilken kondition kroppen eller hunden i detta fall är i.

Även bad, föning, trimning och kloklippning hör till vardagen för honom. Pälsen borstas noggrant igenom en gång i veckan, öronspetsen trimmas, klorna klipps och håren runt och under tassarna trimmas. Var fjärde vecka är det dags för bad, föning och trimning av hela pälsen. Jag tappar då upp ett lagom varmt badvatten och tillsätter lite hundschampo, som är special köpt just för Woodys ras. Woody badas varsamt med en mjuk svamp, han står stilla som en staty, man ser tydligt att han har varit med om detta förr. Den tjocka pälsen blir snabbt genomblöt och Woody ser mera ut som en dränkt katt än den runda lilla boll som han annars är med sin yviga päls. Badvattnet tappas ur, jag fördelar nu jämt i pälsen en blandning av vatten och schampo, det är viktigt att man späder ut schampon för att inte skada huden på hunden då den badas så ofta. Blandningen får verka i fem minuter, sedan sköljer jag hunden med duschen i minst tio minuter, för att vara säker på att allt schampo är borta.

Sedan kramar jag det värsta vattnet ur pälsen, innan Woody får ruska på sig så att badvattnet stänker runt alla väggar i badrummet. Jag virar sedan in honom i två stora badhanddukar och håller honom ömt i min famn en lång stund. Han blir snabbt rastlös och vill ner på golvet, höjdpunkten på badningen är då han kommer ner på golvet och är fri från handdukarna. Han springer, rullar sig och ålar fram på mattorna för att så fort som möjligt bli kvitt lukten av schampo. Alla de andra hundarna hakar på och snart ser hela huset ut som ett kaos av ihoprullade mattor, men vad gör det då man blir varm ända in i hjärtat av att se dessa fyrbenta små hundarna rusa vilt omkring av glädje.

När leken är slut och allt är lugnt igen, plockar jag fram trimbord, borstar, fön och saxar, nu skall pälsen torkas och sedan trimmas. Woody som är van vid allt detta låter sig vant bli fönad och borstad. Snart är det bara trimningen kvar och jag klipper hunden med van hand. När jag är klar förväntar sig Woody att få en godbit. Han viftar glatt på svansen, tittar upp med sina mörka bedjande ögon och springer glatt i förväg ut till köket där han vet var godiset finns. De andra hundarna är genast med på noterna och vet att det vankas godis. I morgon är en lång dag på utställningen men det får bli en annan historia.

Läsarartikel

Susann Olhage